2013

Vi har en femårs dagbok i vårt hem.
Utan att tjuvkolla i den så kan jag säga att 2013 till största delen består av "Jobb och dagis dag"
Det har varit ett år av mycket jobbande.
Men två troll hemma och heltidsjobb kan man inte annat än att förvänta sig just jobb.
Men såklart har vi hittat på annat än att jobba.
De har varit mycket roligheter också.
Selma och Elsa blir äldre i raket fart & deras starka viljor kommer mer och mer fram.
De första jag tänker på när jag ser tillbaka på året är sommaren.
 
Denna varma sköna jävla sommar.
Japp, du läste rätt.
För när man är nygravid och ska överleva de första 13 veckorna av konstant illamående och en galen trötthet. De kan aldrig falla in vid ett bra tillfälle, men oj va många varma stranddagar de va och med två barn som vill hitta på nått annat än att ligga på soffan så har man knappt tid att känna efter hur galet trött man redan är eller hålla räkningen på hur mycket man kräker. Och lägga sig ner och vila.. Ja, de skulle väl va om nån klubbade ner mig då.
Mitt i allt detta så skulle Elsa sluta med sin blöja OCH vi tog tåget till Köpenhamn för en liten semester.
Framför mig såg jag en Elsa som bajsade ner sig i var och varannan butik och en mamma som stod och spydde där jämte. Nä, riktigt så illa blev de inte. Bortsett från en otålig femåring och en ännu mer otålig mamma på de så va de en fin liten semester.
 
Håkan konster med Julia. De va fina sommarminnen de!
 
Annars blev jag större och större under året.
Mina byxor passade dock denna graviditeten till en bit efter vecka 20.
 
Men nu, en smula mer höggravid, är dom undanstoppade.
Dock fortfarande en liten smidig mage, om man jämför med vilken valross jag känt mig som två gånger förr.
Men med två trollungar hinner man inte ligga på soffan och klappa mage, äta choklad, köpa bebiskläde, bädda och fixa med vagn eller förbereda så mycket alls, och därmed inte heller tid till att lägga på sig 30 kg. 
 
Jag kommer också se tillbaka på 2013 och minnas all kärlek.
Min bror och hans Josefine gick och blev herr och fru Kleinfeld
 
Och Emma och hennes Sofie gick och blev fru och fru Karlsson
Deras Teddy va självklart med i fluga och allt.
 
Så ett kärleksfullt år är väl bara förnamnet med två bröllop och växande mage. Eller två faktiskt, då min bror ska bli pappa igen!
Ja, 2014 är tomma rader i vår femårs kalender.
Men att de inte blir ett jobb och dagis år är ju nått som är säkert.
 
Nu ska vi avsluta detta året med skogspromenade och utefika. Man får passa på när de är höstväder i december.
GOTT NYTT ÅR!

En enda röra av kärlek



HELA dagen har tillbringats såhär. 
I en enda härlig röra av alvedon lugna barn, gravidtrött mamma (som varit uppe lite för många timmar i natt & försökt få ner feber på Selma) pigg Allan i magen och Ernst, såklart, han är där barnen är, alltid. 
Den fina fina goa filten är en julklapp från Ida & den snyggt klädda (...) granen tar ja inte åt mig nån ära åt. Endast man & barn inblandade, jag tar tillbaka gran uppsnyggningen om några år, när ja har nått att säga till om. 

Soff lördagar är inget jag uppskattat förr, snarare fått panik över att jag inte gör nått. Men jag lär mig sakta att uppskatta de, iaf när kroppen säger ifrån & barnen är sjuka. Då kan jag uppskatta soffdagar. 

Vecka32


Vecka 32 och raggsockar på.
Barnens vackra ögon är fortsatt variga och febern kommer och går. 
Idag ska herr Larsson va hemma & pyssla om dom medans jag jobbar, för att sen ta helg igen. 
Ha en fin fredag! 


Julefrid

Julen är över för i år.
Lika fin och lugn som den brukar vara har den även varit i år.
Tjejerna har fått så mycket fina paket och tyvärr ögoninflammation och feber också, men tur är de väl att de är lediga och har ett hus fullt av leksaker att leka med nu när de är sjukstuga. Så vi lullar runt här i mjukiskläder, smuttandes på kaffe och mjölk med håret på ända alla fyra och delar ut Alvedon till små febriga tjejer.
Jag hade gärna bjudit på fina julbilder om inte min gravidhjärna strejkat så och jag glömt min kamera på Nissalund hela två dagar i rad. Men den som väntar på nått gott...
Nu ska här spelas lite spel, plockas, ätas lite julgodis och mest fortsätta med de jag har påbörjat, alltså lulla runt i mjukisbyxor med håret på ända.

Hur gammal va jag sa du?

I Går va dagen med stort K, KLIPPdagen. Båda tjejerna skulle med andra ord gå till frisören och bli julfina i håret.
 
Att välja att göra detta en fredag vid fyra va kanske mer dålig planering och kass framförhållning, än det va just ett aktivt val.
Alla som har barn vet hur goa och glada dom är efter en veckas förskola en fredag vid fyra.
Och alla som är människor vet hur go man själv är efter en 40 timmars arbetsvecka, en fredag, klockan fyra.
Trött eller inte, klippningen skulle genomföras. Och med lite mutning och förberedelser
(japp, jag är en sån mamma som mutar mina barn till klippning en fredageftermiddag)
 
Klippningen gick bra (eller tja,frisören verkade tycka att de va dagens nit att få klippa barn & hon kom med komentarer som "Vi tar inte för mycket, för tjejer är ju så fina i långt hår" 1.Vi är betalande kunder, tycka va du vill och klipp och 2.Ta inte för givet att alla flickor vill ha långt hår, fel fel) Men barnen blev så fina så fina i sina små blonda hår. Med sprayfärg i.
 
Jaha, slutet gott allting gott.
nänä, ni förstår de va när jag skulle betala som de hände.
 
Kvinnan, alltså frisören, i färgglad ögonskugga och i min mammas ålder får inte kassan att fungera och ropar på sin kollega, som är i min ålder, och kommer och hjälper henne.
För att sen titta på mig och säga:
"De är inte så lätt med all ny teknik nu förtiden, alltså ta bara mobiler, får man en ny så tar de ju en evighet att lära sig"
Det är kanske inte sättet hon säger de eller vad som sägs, utan snarare hennes blick som säger
dessa ungdomar kan ju sånt, men vi.. nopp.
 
Och de fanns ju inget vi, jag äger inte ens färgglad ögonskugga och jag är definitivt inte VI med henne.
Men jag valde att ta de det som en komplimang, för fasen va fräsch folk måste tycka att jag är, orynkig och utan tillstymmelse till silver toner i håret.
Så jo, lite bitter eftersmak blev det och jag tänker att vi tar Heberg nästa gång tjejerna ska klippas, och kanske planerar in detta lite mer noga.
 
men julfina i håret blev dom, i alla fall!

Varning för starka bilder


  Ursäkta för all hud, men de är ju fredag så vi bjuder på den jag och Allan. Fredag betyder hej ny gravidvecka, och jag va tvungen att dubbelkolla vilken. 31 påstås de. De betyder att de bara är... Jo, inte så många veckor kvar nä. Jag ska fira jul, sen nån gång ska jag börja klappa mage, hinna längta, förstår vad jag än en gång ska gå igenom och allt sånt som ska hinnas med.
Jag ska bara....

Redan!

Jag vaknade vid fyra i morse, av att pjamasbyxorna va blöta, likaså lakan och täcke och allt.
VATTNET, REDAN! Men min kollega är ju sjuk, jag måste ju jobba & hinner inte föda idag, de är ju lucia på förskolan och jadda jadda jadda.
Aldrig någonsin har jag blivit så glad och nöjd över att upptäcka att Elsa kissat ner precis hela sängen.
Tänk att lite treårs kiss kan pigga upp även den mest mörka december morgon.
 
Nu så är Selmas hår lockat och efter två rundor till affären lyser hennes krona och Elsa ville va stalledräng eller bagare. De blev pepparkaksgubbe och hon verkar rätt nöjd med de också. Det är med andra ord dags för luciafirande på förskolan.

Spa helg

Åh vilken helg jag haft.
En helg som jag sett fram emot länge.
Barnen har varit hos sin mormor på Nissalund och pysslat, och lekt och myst och gjort pepparkakshus och bara haft de bra medans jag och min kära man har umgåtts.
 
De händer nog tyvärr för sällan att man hinner prata hela meningar, äta en hel (trerätters) måltid utan att stå eller springa och hämta bestick eftersom dom så himla lätt flyger ner på golvet, eller torka upp spilld mjölk, eller tjata att nån ska äta överhuvud taget.
 
Vad kan då va ett bättre sätt att umgås än att åka på spa en helg.
och inte vilket som helst utan Asia Spa i Varberg.
Det är en fröjd att bara va på Varbergs stadshotell, ALLT är precis så perfekt att man bara kan vara och njuta.
Trevlig personal, vacker inredning och god mat. Ja, bara där är ju mitt hjärta vunnet!
att sen få koppla och bara inte göra ett smack är ju guld värt!
Min man är säkerligen rätt nöjd också, för på spa är väl den enda platsen jag verkligen är tyst en hel dag.
(Det tog jag igen sen under den fantastiska trerättersmiddagen)
 
SOM OM inte detta vore en helg nog så bra så avslutades den med en mysig julfika i Vinberg.
Ja ni hör ju själva hur jäkla bra jag har de!
 
Lite bilder från rummet blev de, tyvärr med IPhone då kameran låg fint hemma.
 
 
Vecka 29. tjugo nio.. och jag som inte riktigt förstått än men hej va veckorna går.
Och jag mår ju som vanligt.. Äsch, klart ja inte helt o hållet gör, lite öm (tre graviditeter på 6 år måste ju klart slita en smula på bäcken och kropp), klumpig, svullen, sömnsvårigheter och samtidigt skittrött, hormonig och vaknar med kramp i benen, gärna båda på samma gång, mitt i natten vilket resulterar i vissa svårigheter att gå normalt dagen efter, uppstötningar, lite illamående till och från och ingen större matlust, kanske är de konstiga inte att hela min kropp fungerar som en slags fabrik just nu, utan just matbiten. Mat är ju meningen med livet. och så plötsligt har ja nån slags de spelar ingen roll va vi käkar ikväll relation till mat. Konstigt är de. Mycket konstigt!
Men jo, jag tycker nog att jag, trotts vissa små detaljer mår som vanligt, bra
 
Jag har ju umgåtts med den människa jag helst av allt och alla vill umgås med.
Min älskade man
På Spa och trerätters, så jo, då mår man ju bra!
 
 
 
 

Idylliskt

Som så många andra som gillar inredning så är jag inte helt ensam om att gilla att blanda gammalt nött slitet (skit, skulle nog min man säga) saker med historia som varit med en himla massa år med nya och  fräscha grejer.
 
Däremot kan ja få lite ont i magen av ting som ska se gamla och nötta och slitna ut, men är massproduktion.
Nä, ska de va gammal skit, så ska de va de på riktigt.
Så när loppisen i byn hade galen 20 riksdaler per grej va jag ju inte sen med att rota och leta efter skatter.
 
Så som den fina guldasken, som numera får agera juldekoration.
 
 
För julen har faktisk kommit till oss.
Trotts GALNA veckor med kalendrar som är fulla av allt från möten , till gymnastikavslutningar till ännu mer möten.
Samandragningarna i bebismagen skriker MEN MÄNNISKA, LUGNA NER DIG OCH KÄKA EN KAKA CHOLKAD FÖR FASEN. Och snart snart snart ska jag nog hinna med de också.
 Men jag jobbar lite som Alfons
Jag ska bara...
Och oftast eller alltid är man ju inte stressad. Över huvudtaget.
Herrejisses, jag har ju inte fyra egna företag med massa anställda, är ensamstående och sju ungar att ta hand om.
 
Men allt man stressar upp sig för är de man inte får gjort som man känner att man borde göra, och just där när man vaknar mitt i natten så ligger man och grubblar och funderar på allt som man borde eller som man ska ta tag i. Men de gör man ju inte 02.25 hur som haver.
Bra planering, possetivt tänk och omge sig med folk som ger och inte tar energi.
Då kan vem som helst få jul hemma (även om man gör de mitt i natten och bryten kommer haglandes)
 
 
 
Om jag blev nöjd med julköket.
JAPP!
 
Nu ska jag och mina troll baka ut lussekatterna.
Idylliskt
(kanske inte sanningen med vetemjöl över hela golvet och barn som varit på förskolan hela dagen och förmodligen kommer börja bråka om russinen, och en gravid hormonig mamma som plötsligt börjar gråta till nån jullåt, men va fasen gör de, jag sover ju gott i natt!)
 
 

RSS 2.0