TRE år


TRE år!
Så mycket fyllde våran älskade lilla ruffsiga trollunge i tisdags.
Elsas dag blev precis som hon hade önskat sig, hon fick en mjuk och go gosedjurskanin av sin Selma på morgonen, blev uppvaktad på sin förskola av sina kompisar och fröknar och på kvällen kom hela tjockasläkten och Elsa hade valt att bjuda på spagetti & köttfärsås och Pavlova till kaffet. Det firades treåring ordentligt med massa massa fina presenter som hon fick, våran lilla och SÅ otroligt älskade lilla treåring!
 

Lördagsmorgon

 
 
De va en tuff natt, blev klarvaken av en mardröm påtok för tidigt för att va en lördag morgon.
  Vi bilade i Ryssland, så hur skulle de iochförsig kunna bli nått annat än mardröm.
 
Denna lördagmorgon har vi hunnit tända en skön brasa och äta en långfrukost. Selma har hunnit gå igenom hela sin garderob och jag försöker förklara varför sommarkläder inte är läge i slutet av september på ett så pedagogisk sätt jag kan komma på utan kaffe i kroppen en lördagmorgon.
Hon har snyggat till sig en massa här för idag ska hon nämligen åka in till stan för att köpa present till sin Elsa som fyller tre på tisdag.
 
Att åka in till stan med förkyld man och två barn kan sluta på två sätt.
Jättetrevligt och bra eller motsatsen
(Ofta tänker jag efteråt, ALDRIG IGEN; AAALLLDDDRRRIIIGGG!!! Man får inget gjort mer än att bli irriterad. Mannen vill hem efter 30 minuter och ungarna bråkar över nån plastskit till leksak som dom vill ha trotts att dom inte vet va de är)
Men i mitt huvud kan de blir rätt trevligt (nån gång borde de väl funka. Idag, yes IDAG!) Så idag ger vi oss på ett försök.
Och de bästa med att åka in till stan, oavsett hur många psykbryt de innebär är att komma hem till den älskade soffan, lägga sig under en filt med Ernst i knät och inte göra speciellt mycket mer av den lördagen.
 

Va ute i god tid

Näsorna fortsätter rinna och febern kommer och går.
Vi kör på att vila ordentligt i helgen (också) och va på g på måndag igen!
 
Jag smuttar kaffe, trotts att ja inte är speciellt sugen, mer för att bota huvudvärken som kommer om ja inte får i mig de. Lyssnar på musik som får mig lugn i själen, de behövs vissa dagar mer än andra.
  
 
Tjejerna leker med lego stundom, bråkar stundom och i skrivande stund målar dom med vattenfärg.
Jag får lite mail skickade, saker fixade och laddar för dagens projekt.
Många lär tycka att ja tar i en smula, men när de gäller vissa saker tycker ja inte att man kan ta i.
 
Det är förstås julklappsförberedelser jag menar.
Ska man fixa egengjorda, kärleksfulla julklappar man kan inte hasta i hop de kring första advent.
Då förstår ja att man inte gillar julen och att man har SÅ mycket att göra och att de blir stressigt. Jisses, december är till för att drickas glögg och äta clementiner och sitta i soffan efter en vinterpromenad med tända ljus under filtar och mest ha de bra. inte stressa och hasta ihop trista ogenomtänkta julklappar bara för att man måste. Julklappar behöver inte heller kosta så mkt att man inte har råd att handla i januari, innehåller dom en tanke och mkt kärlek är de bättre att få än mycket annat dyrt trams.
Men sen gillar jag julen, de är lixom de man har att se fram emot när de börjar bli mörkare om kvällarna och löven faller av träden. 
Så nu så ska ja plocka fram symaskinen och börja på ett projekt som i mitt huvud är så himmla himmla bra.
Då måste de ju bara genomföras, september eller inte!

Herr & Fru Kleinfeld


En fantastisk dag i Maj va jag på bröllop, och inte vilket bröllop som hellst
Utan de mest vackra, roliga, välplanerade sagobröllopet som jag bara kan tänka mig, allt bara flöt på och va sådär perfekt.
De va min underbara storebror som blev herr och hans fina Josefine som blev fru.
Jag kan inte skriva detta utan att gråta framför datorn, för min bror är inte som alla andra storebröder.
Han är bäst, kort och gott bäst! och så har de alltid varit, jag är så tacksam att jag alltid haft Marcus genom allt man gått igenom i livet. Hur de än blåser är han så jäkla stabil, har alltid varit (inte den gången han va liten & fick en kniv i kinden, då va han faktiskt mest bara korkad som inte förstod att han behövde åka in), men när allt är upp och ner och vem som helst skulle bli helt hispig av oro, då är min bror lugn och stabil.
 
Hans lilla fru Josefine och jag lärde känna varandra ordentligt under gymnasieåren. De va liten dos av cykelolyckor, och (halv) stor dos av bodybalance, och stor dos av bio varje torsdag och hennes hembakade bröd med smältsmör och ost och the och många långa samtal till de mörkt ute och lite till. Ett gäng roliga fester & festivaler och massa annat fint som hör gymnasieåren till.
 
Och att han och hans Josefine nu är herr och fru Kleinfeld är ju så vackert så ord inte räcker till egentligen.
 

Jag tog mig friheten att ta lite bilder från hennes blogg (som ni hittar HÄR )
Där finns massa fantastiska kort från deras dag och en massa annat fint.
Såhär såg släkten ut på min och Marcus mammas sida
Så, Nylin /Petersson/ Kleinfeld / Larsson med andra ord
 
Och här har vi släkten på min och Marcus fina pappas sida
Kleinfeld / Larsson
 
 
 
 
 
 

snor will go on


Samma samma här idag.
Näsor som mer sprutar av snor och varma små barnpannor.
De slår aldrig fel när ens ungar är sjuka att man själv dessutom blir helt utslagen med snor sprutandes,
ingen som helst energi, och en huvudvärk som gör att jag inte kan vrida knoppen och med en massa panik i kroppen över allt som ändå måste fixas, tyvärr stannar ju inte hela världen för att man är sjuk. Tvärt om, är man hemma med två hulliganer ser de ju ut därefter.
Idag har jag en enda plan, städa.
(ja och ett möte ikväll) men först och under hela dagen, städa.
Just nu känns de som att bestiga ett berg, men snor eller ej, de behövs.
 
Jag ska bara ligga och vila liiiite till och gråta till grey's anatomy & annat trams som visas på tv och gosa med snoriga ungar under en hög med filtar & lite annat sånt nödvändigt. Men snart, snart ska jag ta tag i de...
Raggsockar, kan va de bästa plagget.

Sjukstuga

September är en riktig vab månad. Hela sommaren har barnen kunnat springa barfota ute, badat en massa och bara mått väl. Så att dom drar på sig lite förkyldningar när verkligheten och vardagen drar igång får man ju nästan räkna med.
 
11 dagar in i september han vi innan näsorna började rinna och pannorna blev varma.
Såna dagar finns de inte mycket att välja på.
De enda som gäller är att bilda en enorm hög i soffan av mamma, selma, elsa, karlsson (elsas docka), ett hav av filtar & kuddar och emil på tv'n, ett gäng böcker och spel och näsdukar nära till hands, raggsockar, te och va glad att de faktiskt regnar ute så man kan ligga där i filthavet (med rätt gott samvete) och bara vara med sjuklingarna. Där i havet är de enda stället jag en sånhär dag kan göra nån slaggs nytta.

Vaken


De har varit ett gäng energilösa veckor de senaste vill ja lova.
Jobba har jag fixat, men så fort ja kommit hem har jag deckat på soffan & inte varit nån vidare mamma eller fru eller vän eller något alls. De har inte varit mkt med mig med andra ord.
Inte för att hösten börjar komma, för oj va jag gillar hösten, utan av andra helt naturliga och inga kruxiga anledningar alls egentligen. Ibland behöver man bara tillåta sig själv att va en utslagen hjälte & faktiskt få känna efter nån stans mellan dagislämningar, tvätthögar, jobb, möten, nattningar och annat fint vardagsfix.
 
IDAG däremot har jag varit en kaffespeedad hjälte som inte bara utfört jobb och två möten inkluderat. Utan jag deckade inte på soffan utan satt mig helt sonika rakt upp och ner på en stol i trädgården och kollade på tjejerna som lekte "zombien sover" (nya björnen sover tydligen)
Jätte nöjda va dom som hade mamma där som kunde sjunga med och skratta med och mest bara va där. Vaken.
En bra eftermiddag som gav mig så mkt mer energi än alla timmar under en filt på soffan. jag behövde säkerligen de också, men mest behöver man glada barn, de kommer man långt med!!
 
 
 

Abstinens

Fast man är 26 så kan man ibland få såndär tokabstinens efter sin mamma.
Inte för att de hänt nått speciellt eller så, men ibland, helt oförklarligt saknar man sin mamma, och min kära mor har varit och flugit och farit. Är de inte fotbollsmatcher (hon spelar alltså inte, känns bra att va tydlig där...) så är hon med vänninor i smögen och köper smycken, smuttar vin och äter räkor så de står härliga till.
men denna söndagen va hon hemma
så vi gjorde herr Larsson en god gärning när Liverpool spelade och lämnade huset alla tre pratkvarnarna så de blev tyst och lugnt här hemma och han fick titta.
Vi i vår tur fick de inte helt fy skam vi heller.
Våffelfika, pyssel, prat, och jag fick botat min mammaabstinens.
 
 
 
Hon är inte dåligt fin min lilla mamma

 

Lördagen

Nu är ännu en vecka förbi och ännu en helg.
Vardagarna är sig rätt lika.
Jobb, hem, soffläge, fix, trix, dusch, mat (som mest min man fixar..), äta, göra prinsessorna redo för natt, lägga barn och själv inte somna, vakna av att man inte lyckas med den bedriften, borsta tänder, sova och sen börjar de om ungefär lika dant.
Samma samma fast varje liten dag är så unik och olik.
 
Helgen då.
Lördagen bara flög förbi. Jag och Elsa gick på bio i Laholm, men Leon Noel och mamma Julia.
Fint tyckte Elsa som mest mölade popcorn och gick ut och kissade några gånger för mycket och störde under Alfons. Mysig liten film iaf, Selma tyckte hon va för stor plus att Alfons inte är 3D så de valde hon att åka till bibblan med sin fina far ist.
 
 
 
 

RSS 2.0