Vänner

 
 
Sådär, då har jag precis varit och lämnat Selma och Elsa och 24 väl gjorda kärleksfulla cup cakes med noga utvalt strössel på deras förskola.
För just det ville Selma och Elsa bjuda på idag, inte vilken onsdag som helst utan just denna idag, deras sista på deras förskola, den enda förskola dom egentligen känner till.
 
Det är med blandade känslor detta sker, nyfikna och förväntansfulla på det nya stället, mest de, nyfikna och förväntansfulla.
 Klart att det kan kännas jobbigt att lämna sina vänner, men det gör dom inte. Lämnar alltså.
 Jag har varit noga med de. Man lämnar aldrig några vänner, man bara ses inte varje dag, men möjligheten att träffas finns ändå. Så enkelt, bara ett samtal eller meddelande bort.
Precis som för oss vuxna.
För visst är de så genom hela livet att ens riktiga vänner, dom finns där. Man bryr sig och tänker på dom. Man kanske inte ses så ofta, kanske inte ens hörs varje månad. Men när man ses så känns de sådär bra i hela kroppen och man fylls av energi. SÅ ska det vara.
Selma och Elsa har redan goda vänner, varsin alldeles extra god vän
(Elsas hade sagt till fröken igår att hon inte fick hålla Elsa i handen, där de är  MIN Elsa, hade han sagt)
 
 Vissa vänner kommer dom behålla andra inte, många nya genom livet kommer dom träffa. Men vissa stannar alltid kvar där och har ett litet rum i ens hjärta, och när man ses så har den där vännen nyckeln med sig och låser upp dedär lilla rummet.
För vänner är de finaste man har, det bästa. Lika viktigt som mat är för att kroppen ska orka så är vänner för att energin ska tankas och dom måste man bara ha. Mina vänner är inte bara dom biologiska i familjen utan alla, alla ni underbara människor jag lärt känna.
 
○○○
 
Vissa, som Julia har funnits där sen jag va liten, som en syster jag bråkat med, men också älskar.
Andra har kommit in i livet när de är som jobbigast, när man själv är som jobbigast.
Sanna är en sån vän, det känns som att jag och Sanna gått igenom ett krig ihop, strakare än nått.
Sen har jag Ida, som kom in i livet och försvann för ett tag, för att vi båda utvecklades på olika håll, men den där kärleken till Ida är för stark för att inte hittas tillbaka till. När jag va som mest tråkig, nybliven mamma, som bara satt hemma. Då hittade vi varandra igen för att aldrig släppa taget.
Tanja kom in som en trygg pelare i mitt liv när allt va rörigt, som den lite vilsna arga estet jag var, och ibland är, så finns hon där, Tanja som inte har en uns av ondska i sig, som bara är genomgod och så fylld av klokhet och kärlek.
Ja, och Karlsson, alltså Emma, hon som jag ringer när jag vill prata men inte har nått att säga. Hon som jag ringer och gråter till när hormonerna blir för många och byxorna sitter för hårt, hon som jag ringer och pratar om allt från politik till frisyrer med. Det är Emma de. Älskade älskade Emma.
Den jag lämnar i Slättåkra, men som alltid kommer finnas kvar, det är Mikaela. Få är som henne, som man kan säga precis vad man tänker och hon förstår i alla fall. Få ställer upp och finns där och har förlossnings beredskap månadsvis innan de är dags. Och kommer körandes i il fart, trotts att hon inte hinner, för att hon tror att jag ligger och föder barn på hallgolvet och behöver hjälp, för att ja inte svarat i telefon. För sån är hon.
Och kollegor, som utvecklats till vänner, som Frida som jag kan prata inredning med i timmvis och som förstår den där kärleken till ting.
Jennie, min älskade älskade Jennie. Min snygga vackra kloka Jennie som är rädd för daggmaskar och getingar. Hon som stod ut med mig i nästan nio gravid månader och ändå gillar mig. DET är kärlek.
 
Och Cicci, Antonia, Båstad Lina, vi som hörs så gott som aldrig, men som jag ändå tycker så vansinnigt mycket om och som jag ofta kommer på mig själv med att tänka på.
Jag vet med all säkerhet att jag inte nämnt alla mina vänner,
För ni är många.
Jag har många vänner och den känslan får mig att känna mig som den rikaste mest lyckliga människan i världen. Men ni är verkligen en utvald skara kärlek.
 
Om min mamma hade vetat att jag när jag var fyra, eller sex, att jag skulle träffa på alla dom här fantastiska människorna, dom som tillsammans med familjen är mitt skyddsnät och mitt allt, så hade hon aldrig behövt vara orolig över mig, någonsin.
Och jag har valt att inte oroa mig för vänskapsbiten nu när tjejerna flyttar och byter förskola. Det är två underbara barn, och underbara människor drar till sig andra underbara människor.
(självförtroendet är det inte mycket fel på här som du märker)
 
Det kommer gå bra!

Måndag morgon

 
 Efter att barnen fått i sin frukost och är klädda och man själv fått benen rakade och shortsen på så tänkte jag, trotts solen där ute äta min frukost här inne och blogga lite, kul tyckte jag och började redigera fina bilder...
Som sen inte går att ladda upp..
Jäkla skit kände jag, samtidigt som barnen inledde dagens första gräl och Astrid vaknade med sina igen varade ögoninflammationsögon.
Det var de med de.
Ibland blir det ju inte som man tänkt sig, eller så blir de det, om man tänker att det blir skitbra men på ett helt annat sätt än vad som var ämnat från början.
 
 
För övrigt så överväger jag, på fullaste allvar, att åka in till stan med mina tre döttrar, för att det hade varit lite mysigt...
Jag är inte säker på vad jag håller på att ge mig in på, detta kan ju gå precis hur som helst.
Nä, mer kaffe och små påsar med fruktmut behövs. Jag har en expedition att planera.
 
 
 

Bigarrå

 

Vi har ett bigarrå träd i vår trädgård, ett enorm bigarrå träd som är så vackert att jag nästan inte vill sluta kolla på det med blommor lika vita som knutarna på vårt hus.
 
 
 
Jo, men ellerhur blir man ju lycklig för mindre!
 

Skåp någon?

 
Det är på natten, när jag är vaken som jag är som värst, på alla sätt.
Lite mer av mig själv kan man säga.. Mest Mathilda
(Kan det va därför min man jobbar natt tro...)
 
I alla fall kommer jag på en massa massa bra ideer och googlar och planerar och har mig.
Allt från dukningar till byggande av bord, sen sms:ar jag min kära man mina bra ideer, ibland nappar han och ibland kan jag tänka mig att han drar en suck. Hur som helst så brukar dom bli genomförda i alla fall.
 
I natt var det barn rum i huvudet och allt fina man kan göra där. Åh det finns ju knappt några begränsningar för hur bananas man kan gå när de gäller barn rum. Men fint ska de va, trivsamt och mysigt är väl grunden såklart.
 
Eftersom jag ändå har en snäll skara läsare, så tänkte jag slänga ut frågan.
SKÅP?
 
Nån som har liggandes ett gammalt skåp, modell avlång och rätt hög, gärna av den äldre kalibern. eller nä, AV den äldre kalibern, typ:
 
 
Hur dörren ser ut spelar ingen roll, den ska ändå väck.
Inte heller färg eller skick är speciellt noga.
Åhh det kommer bli så bra, betalar gör jag såklart, hör av dig om du sitter på en skatt du vill bli av med!
 
•••
 
Jo, nätter, vaken, planerar...
Jag har ingen blomster ordning i mitt hem, det kan bero på att jag aldrig köpt blommor, utan har snälla gäster som haft med sig. Detta resulterar i en del fina blommor, alla i olika kulörer och varianter.
Varje gång jag ska köpa så händer det att snålhet slår in och jag tänker att äsch det tar jag en annan gång.
Den andra gången är kanske nu då..
Jag vill ha det GRÖNT
 
 
 
GRÖNT och enkelt, olivträd, elefantöra, aloe vera.
 
Grönt grönt grönt.
Vi får väl se om jag smålänningen i mig plockar upp sin hästhandlarplånbok.
 
Och krukor, tänk er från marrakech design. JA va fint!
 
Jo ni hör ju själva att jag drömmer även när jag är vaken på nätterna.
Men drömma och låta sitt sinne inspireras är gratis och krävs ingen hästhandlarplånbok alls för att göra.
bara Visa kortet ibland när dom ska slå in.
 

Gemensamma intressen

 
Vi har många gemensamma intressen jag och sju veckors Astrid.
Äta, det gillar vi. Länge mycket och njuter till fullo varje gång.
Sova är ännu ett gemensamt intresse. Under mjuka filtar, varmt, med fluffiga kuddar, så vill vi ha de.
Sociala, där har ni tredje grejen vi båda är.
Ojoj, va vi gillar att socialisera oss.
Men nu är jag rädd att hon fått det hela om bakfoten.
Hon vaknade nämligen tre i natt, för att just små snacka lite och skratta.
 
Jag försökte lugnt och tydligt förklara att nä lilla vän, klockan tre är endast en bra tid för prat och skratt om den infaller en lördag, eventuellt en fredag med ett glas rött som sällskap gärna. annars, vardagar, ja då sover vi gärna vid tre, för att bli lite trevligare människor, helt enkelt.
 
Hon ville hur som haver inte somna om förän det var dags att gå upp med två andra små troll.
 
Mammaledighet, jag säger då det. Jag hinner då inte sitta här,jag har en massa att göra.
 
Idag tänkte jag tex fixa på barnens rum, beställa grejer på nätet, måla två saker, ringa ett samtal, åka på loppis jakt och läsa min nya Ernst tidning jag fick av Mikaela
(min gamla granne, som skulle kunna vara den enda anledningen till att bo kvar där vi bodde, jisses vad jag gillar henne Mikaela, hon köpte mig en Ernst tidning, DET är kärlek!)
 
Torsdag? Va det så?
 
 
 

Angrip och anfall

 
De enda som för mig botar trötthet och lathet är att angripa den och anfalla med full styrka.
Det är ju så lätt att bli sittandes om man sätter sig, lätt att bli trött om man går runt och påpekar hur trött man är.
 
Ja inte blir man piggare av det hur som haver.
Så istället för att gå runt i morgonruffsigt hår och gäspa mig igenom denna förmiddag så tog jag tag i den.
Ialla fall tills nu... Är man skitaktiv och hinner med mer innan klockan nio än vad man hinner med under en annan dag, ja då förtjänar man en kaffe och blogg paus i den vindstilla hörnan med morgonsol.
Jo, för har man en vindstilla hörna med morgonsol, då ska den utnyttjas.
 
Onsdag, vänner. Härligt!
 

I DET ENKLA BOR DET VACKRA

 
 

"I DET ENKLA BOR DET VACKRA"
 

Jag underhöll inte bara hela gatan igår när jag klippte gräs med vår handgräsklippare
(kan de heta så? Du vet en sån variant utan motor som man lixom puttar)
Nåväl, bra för miljön är de ju och dessutom bra träning för denna nyförlösta degklump!
(jaja, 7 veckor på dagen tycker jag ändå räknas som relativt nyförlöst)
 
Det va där jag hittade den ensamma lilla tulpanen som råkat brytas av från sina vänner och istället fick hamna inne, med titeln första lilla blomman i huset och titeln som de enda som bringar lite påskfeeling i huset.
Tänk inte kunde hon anat när hon bröts att hon skulle få detta ärofyllda uppdrag.
 
Nu tar vi tisdag vänner.
 

Nog blev de påsk för oss också

 
 

Vilken påsk!
Inte nog med extra ledighet, det blev dessutom en försmak av vad som komma skall, med SOL. Åh älskade sol vad den gör under med humöret! Allt blir lite lite lättare när de är varmt ute.
 
Denna påsken kommer mest kommas ihåg som påsken då vi flyttade till vårat eget hus.
För det blev ingen färd till Blåkulla för min del i år. Däremot till Harplinge och till våran underbara solagula sekelskiftsvilla, aka villavillakulla.
Eller som vårat hus egentligen heter
Mathilde Berg.
 
Nu är vi på plats och vi konstaterade att vi har just plats.
Vardagsrummet är i full makeover  (och OJ va de kommer bli BRA!) och i köket bor för tillfället ett åttamanna bord, köksö modell större och inte mindre än tre(!) soffor, jo och skåp. Och där är ändå luftigt!
 
Blev de nån påsk då?
Självklart blev det de, med goda vänner hjälp!
Ida kom med hela påskbuffen och bjöd oss, trötta, skitiga och svettiga efter att ha förflyttat ett hem till ett annat.
 
Men det snyggaste uppläggningsfatet, hon kan våran Ida.
 
Och igår va de dags för årliga påskfirandet på Nissalund.
Ett Nissalund som man lixom kan smyga omkring i och hitta påsk i var liten vrå, men bara sådär lagom och snyggt, hon får till sånt min lilla mamma, så de blir lagom och med den mest goda smak.
 
 
På tal om god..
alltså påskmaten, som jag så mycket sett fram emot
 
Den vackra kocken, ja en av två i alla fall.
Jag åt tills magen sa "men Mathilda, du vet att du inte fixar fett. Lägg av el idioto"
Då slutade jag, för att sen i vårsolen en stund senare helt ha förträngt magen och anföll den goda påsktårtan istället.
 
 
Och äggjakt, givetvis.
Den kluriga påskharen hade fixat med en skattjakt 
 

 
Så jo, nog blev de påsk för familjen Larsson allt.
Inte helt som den brukar, men helt fantastisk blev den!

GOD morgon



Första natten i vårat nya hem är gjord.
Hela natten har Astrid sovit & vaknade upp med ett stort leende.
Morgonsolen strålar ikapp med Astrid & känslan av att vakna upp här i hemmet jag alltid ska vakna upp i...
Magisk!


Varm i hjärtat


(
(Jag är ju bara tvungen att ge en liten tjuvkik, alltså gammal murstock & spegeldörrar. Ja smäller ju av)


"Man blir lite varm i hjärtat när man står framför ett såhär gammalt hus" 
/Ernst

Ja Ernst han är klok och mitt hjärat är verkligen varmt. 
VÅRAT hus, det är fantastiskt, jag älskar de!
 

Njut

 

Packa och powerwalk stod på gårdagens schema.
 
Man kan kanske säga att de gick sådär med den biten... Solen va för lockande och behövlig.
Så där satt jag med näsan i vädret, iförd löparbrallorna medans barnen lekte för fulla muggar, inte Astrid givetvis, hon sov gott i vagnen.
Mama hade kommit på posten så jag hade lite läsning att göra (det är mycket nu, det hör du va)
 
 

 
 
Sex veckor firade Astrid igår med BVC besök, äntligen hade hon gått upp lite och lyckats komma över 4000 gränsen så pass att den söta sköterskan va nöjd.
(kanske va jag den som va mest nöjd ändå)
 
Och dessa damer, alltså dom leker och leker från de att solen går upp till att den går ner.
En favorit är att leta efter Boris ring. (En helt annan historia.)
 
Men som idag, när Selma och Elsa ätit frukost sa dom
"mamma nu vill vi ta på oss kläder så vi kan börja leken."
De få grejer som inte är nerpackade lyckas dom sprida jämnt över huset.
En del av mig får smärre panik en annan del är nöjd att dom leker och är glada.
Alla som har barn vet att glada barn underlättar, m.y.c.k.e.t.
 
Men nu så ska jag, om Astrid tillåter mig vill säga, göra lite nytta.
Måla färdigt en grej som påbörjades mellan läsning och ammande igår, samla ihop ett gäng stolar som min morfar ska fixa till, plocka, packa och ett bankbesök.
 
 Det är lite av de jag ska hinna med idag, och ta hand om tre barn givetvis, inga konstigheter som du hör, bara en vanlig liten helt fantastisk onsdag.
 
 
 
 

Lugn ?


Det va en barnpsykolog på nyhetsmorgon idag, Jenny, kan hon heta de!? Himla bra tjeja dedär.
Hon pratade om TROTS. Detta ständigt aktuella ämne för alla som har barn.
Inte? de kommer, hen är inte tillräckligt gammal än bara.
Dom avslutade intervjun med att säga nått i stil med,
 
Behåll ditt lugn.
 
bara det blir man ju ytterst olugn av. Just lugn och tålamod är inget som förr ens existerat i mig. 
Jag har blivit bättre, det blir man, de bara måste man.
Men de är ett ständigt jobb som jag arbetar med HLEA tiden, jag är bra på mycket, men lugn och tålamod kommer inte per automatik iom föräldrarskapet. Jag tänker att de lite gran gör än till en bra förälder kanske.
Men jag har ju inte de inbyggt och medfött så som många andra verkar ha
(eller vågar jag bara erkänna mina brister?), så är jag då per automatik en dålig sådan...(!?)
 
Jo, ibland såklart när lugnet tar slut för snabbt och tålamodet inte existerar alls längre.
Jag jobbar på de och gud ni ska veta att jag jobbar på de.
Barnuppfostran är en vetskap och en svår sådan.
 
Jag är bra på mycket annat, viktigast av allt. Lära dom vikten av kärlek att all kärlek är bra och ingen är fel.
 Jag är bra på att sätta gränser och va tydlig
-Får vi choklad?
-de är måndag.
(end of discussion, de blir inga följdfrågor, men är värt ett försök, såklart!)
 
Nu när jag sitter här och tänker så är jag ju helt fenomenal på en massa massa annat och jag är övertygad att jag kommer bidra med att dom blir fantastiska små mäniskor.
Men tålamod och lugn, det jobbar jag på, men kommer nog aldrig bli fullständig i det.
Min man har de, lugnets och tålamodets kung är vad han är.
Det är därför han klarar av mig och i sin tur dessa små mini me. Fyra tjejer, JO han kommer få de tufft.
 
Men de är kanske vår styrka, motpolerna.
Två som mig eller två som han, de hade inte gått alls. aldrig inte en dag.
 
Kungen av lugn.
Efter en fin dag med Vinbergarna. Svettiga otränade men glada.

I huvudet på Mathilda

 

 
Selma är så engagerad här i flyttandet.
Igår sprang hon runt och skrev lappar, slängde och sorterade bland sina saker.
Hon blir gärna engagerad och gillar att hjälpa till och fixa.
 
Elsa, ja Elsa är skrämmande lik mig när jag va liten.
Hon lixom mer minglar omkring ständigt ätandes på nått och ber man henne lägga en grej i en låda så hittar man den på de mest underliga ställe sen.
Man kan inte skylla på att hon inte är lika gammal. För Selma har alltid varit sån och Elsa har alltid minglat.
Helt fantastiska på sina olika sätt!
 
 
Just nu har dom byggt upp en scen av mina träningsmattor och har konsert för varandra.
(KUL att dom kommer till användning ja!)
Det är härligt att se hur kreativa dom blir när alla leksaker är undanstoppade, det är inte mycket dom behöver för att ha roligt, så länge man har varandra.
 
jag dricker Micro uppvärmt kaffe (blir en del av den varan när Alfons syndromet jag ska bara slår in och jag ställer ifrån mig koppen och kommer på det långt senare)
Jag har många projekt pågång i hjärnan. Och en färdigskriven lista där inne på saker som måste hinnas med och göras.
I mitt huvud låter de ungefär
 
Skriva handlelista, ringa nya förskolan, fundera på inbjudan till dop, jag vet redan hur den ska se ut, såklart!, ringa kyrkan jo de måste ju göras före inbjudan skrivs va, Havregryn!, vi behöver havregryn... va var nu den där listan jag började på, åh kolla microkaffe fan att mjölken är slut jag får skriva upp de, va la jag listan nu igen, va sa du Astrid vill du äta, va, banan nä den är slut ta ett päron Elsa, fasen av kul de vore att vidarutbilda sig, NEJ Elsa ligg inte På Astrid, nä jag vill ju ha mitt konditori just de Dream on. FAN tänk om jag inte får komma tillbaka till mitt jobb,. Åh kaffe in i micron mmm, ska vi ha kakkalas på dopet eller grillbuffe, just de Selma fyller sex åh va kul, ja, jo SÅ ska vi ha dukningen då, packa packa liten låda, jag borde ha catring firma, DE är drömmen undrar om nån kan tänkas anlita mig, Elsa ska inte du ta på dig hjärtat, nähä, blogga och dricka Microkaffe, jo de gör jag attans va trevligt.
 
Nu glömde jag fasen kaffet i micron.
"-Elsa vill du ha kiwi eller päron."
"-Banan!"
 
Måndag folks. Härligt!!

Veckoslut

 

Ruffsiga med benen slingrade om varandra och kinderna fulla av morot och helt inne i filmen.
Astrid som en liten strimma i ena hörnet.
Tänk så mycket kärlek i en och samma bild.
För de är på riktigt SÅ mycket dom tycker om varandra. Ibland visar sig denna kärlek i form av benen slingrade om varandra och lek som varar i timmar och ibland visar den sig i en helt annan skepnad med kiv och bråk men de är ju kärlek de också och syskon, tänk va glad jag är att jag har alla mina.
 
Två av tre har jag fått äran att träffa denna lilla söndag. (bara Erik som hade fullt upp med fotboll)
Min kära mamma har varit här och tagit tag i projekt barnrum. Och det är sannerligen ett projekt...
Eller var ett projekt, som tog en dag..
För nu är de organiserat, sorterat, rensat, slängt, sparat och undanpackat för att snart snart få komma upp och få nytt liv i deras nya rum. Hade inte mamma med sin super effektivitet hjälpt till så hade de varit klart till midsommar, tidigast.
 
Så denna veckan avslutades på bästa sätt.
Chokladbullefika & Lilja gos med fam Kleinfeld
Och tokröj med mamma & Anna och känslan av att, i och med de kala väggarna det närmar sig ett slut här och en ny början.
Men nu tar vi en vecka med påsklov och allt vad det innebär och lite till av röjande och planerande och längtan och fixande och allt vad flytt innebär.

Fredag

 
 
 
 
Det är svårt att göra nått annat än att förundras, tycka om, lukta på och bara känna kärlek.
Jag har fullt upp med att känna tacksamhet precis hela tiden.
 
Idag är de fredag, dagen vi alla gillar lite lite mer.
Det slog mig att det inte är speciellt många fredagar till vi har fredagsmys i Slättåkra.
Selma och Elsa pratade om lasagne och disneyfilm. Tycker de låter som en bra planering.
 

mjukisbralle morsan...

 
 
 
När man går hemma och är mammaledig och även ammaledig. (åh vilket smart ord jag nyss uppfann)
Du vet när man måste ha kläder som över huvud taget går att amma i och även byxor som är bekväma att sitta och amma i. Jo då förstår man ju själv vilket träsk man lätt hamnar i.
Mjukisbralle morsan...
Det är väl helt ok när man bara går hemma tänker jag. Men sen kommer jag på mig själv med att ha på dom där väldans bekväma kläderna även när jag lämnar på förskolan, eller när man bara snabbt ska till affären och handla mjölk. Och att sminka sminka sig, alltså med mjukisbralle looken så känns de lite som att putsa en bajskorv.
Rätt va de är så köper jag väl mig en lägenhet i O... byn vi inte gärna nämner vid namn och går klädd i foppatoller också. Nä, detta hör ni själva måste få ett slut!
 
Igår ex va en sån dag, en ypperlig dag att komma tillbaka till verkligheten.
Jag skulle hem till Frida på förmiddagsfika. Bra tillfälle att plocka fram halva Body shops sminksortiment och så gott de går sminka över hormonfinnar och påsar under ögonen.
 Och är de någon dag man ska ha pälsväst så måste de väl va en regnig onsdag, så säg!
 
Jodå, lite som en trans kände jag mig. Fast då inte som en man, utan mer en Pernilla Wahlgren i Priscilla.
(En kvinna som spelar en man som klär sig som en kvinna... De gör mig förvirrad alltså. Sen när duger inte Christer Lindarw längre!?)
Hur som haver, Wahlgren transa kände jag mig som där jag satt i min pälsväst och rouge i bilen och sjöng med HÖÖÖGT till Peter Jöback. och Astrid mest tittade på mig med sina stora ögon och va lika nöjd med livet som jag.
 De mina vänner va en fin onsdag vill jag lova!
 
 

Morgonruffs och Storm Stina

 
Det verkar inte va vattkoppor lilla Elsa har ändå.
(jag som nästan hade hoppats på att få de överstökat)
Hon ville ändå va hemma och mysa idag, och de är sannerligen mysväder.
Vi vaknade till åska och sen dess har regnet öst ner utandför medans jag och Elsa suttit i soffan och spelat spel.
Men pyjamasen på hela förmiddagen och nattruffset ännu inte utrett.
 
(storm Stina, passande nog, ett fantastiskt vackert spel som Ida köpt i present på Särdals Kvarn. Ett tips att besöka och ta en fika eller köpa med sig en present efter stranden till kvällens grillfest. Massa gott och fint för både barn och vuxna)
 
Elsas nattruffs är en historia i sig.. Minst sagt
Jag har köpt moroccanoil och dyra balsam och allt, men inget kan få bukt på beviset på hur gott denna lilla människa måste sova.
Som tur är så är hon van vid att jag varje morgon måste kamma ut de och gnäller inte speciellt mycket över de. (längre)
 
 
Och Astrid är såklart med, hormonprickig, hungrig och sover en massa.
Ja en liten mini femveckors variant av vilken tonåring som helst med andra ord.
Selma då. Jo, jag gjorde nått jag aldrig tidigare gjort.
Nått som alla som har barn har en åsikt om. Lika så jag.
Ändå gick jag mot min princip.
Selma ville nämligen till förskolan idag.
Är jag hemma med den ena så är även den andra hemma.
Men eftersom Selma bara har några veckor kvar på denna förskolan innan hon ska byta och eftersom hon va väldans tydlig med att hon ville dit idag. Och viktigast av allt, eftersom ingen här hemma är sjuk.
 Så fick hon faktiskt de.
Vi har ju mest nån hemmamys dag som inte smittar av sig mer än nått annat. Magsjuka och andra helvetes sjukdomar tycker jag allt att man behåller innanför hemmets väggar som om man hade blivit smittad av pest ungefär.
Detta verkar ju dock inte va helt självklart för alla föräldrar. Men de här med att tänka på andra än sig själva är inte alla förunnat.

Multitasking mama

 
För alla snåljorpar (som jag) som så gärna vill ha men inte gärna hade pengarna över till riktiga Happy Lights så kan jag tipsa om Rustas kopia för 149:- 
Inte lika fina, inte lika bra. Men kan va värd 149 :- ändå.
I brist på äkta vara.
 
♦♦♦
 
Vilket måndagsväder, så dimmigt att man knappt ser regnet som faller.
Selma & Elsa leker med barbie dockor över hela huset, mellan flyttlådor och tvättställ och grejer som ska slängas, sorteras, köras till tippen eller köras till röda korset.
Väggarna kryper in för varje dag och en långpromenad om dagen helt själv är nån slags överlevnadsinstinkt i detta flyttkaus, ett kaus som jag ändå gillar, för de leder till nått gott, barnen har inget emot alla extra "hus" som skapas av alla högar och grejer och lådor. Är dom glada är jag glad. Enkel mattematik! 
 
Astrid har en käkar dag idag. De händer emellanåt.
Äter 20 minuter, somnar till i 10, vaknar och tror att hon inte fått mat på evigheter och ska äta igen och de börjar om.
Jag har slutat känna stress de där tjugo minuterna då allt ska hinnas med. För inget hinns ju med.
 Det får lixom bli de som måste göras som görs. Typ mat, få på sig kläder, röja de allra värsta. Blogga? Nädå, Astrid käkar i skrivande stund samtidigt som jag säger till dom där två andra att plocka upp så vi kan käka snart. Även ta på sig kläder själva och framförallt välja själva gillar dom att göra. Selma lullar runt här i sin fina nya strandtunika. Bara en sån sak får ju dimman utanför fönsterna att kännas tunnare och lättare att leva med.
 Multitasking mama på hög nivå!
 
i allt stök dök det förre veckan upp misstänksamma prickar på Elsa, vattkoppor gissar jag på, men en lindrig variant i så fall. Hej hå så kan de gå. Bara hoppas att Astrid slipper. tycker hon är lite väl liten.
Men ingen feber, pigg som vanligt och bara prickar på kroppen..
Lustigt, men kan inte förstå vad de annars är och de går på förskolan så borde väl va de..
Jag väntar på att Selma ska få de, eller Lilja som va här och lekte i torsdags
 
(åh vilken mysig dag de va med god lunch, mkt prat med Josefine & barn som nöjda lekte i trädgården!)
 
Nä, nu somnade Astrid och jag ska fixa lunch innan det är dags för nästa amnings stund.
Måndag vänner måndag!

Tee pee

Bild härifrån
(gå in på egen risk!)
 
Jag snöar gärna in på olika saker.
Det brukar ju bli långvariga kärlekar ibland och mer korta ibland, och för ett tag har jag verkligen tyckt att baren bara måste ha ett tält.
HUR mysigt är de inte att krypa in i. Kryp in måste man ju bara ha.
Och detta från Granit är ju så fint.
Både att ha ute på kalaset, som på bilden, eller som krypin i lekrummet.
Kanske kanske måste tjejerna få ett. Jo, alla barn borde väl ha ett indiantält.
 
(Även denna bild lånad från Mokkasin)
Jag har varit inne på att göra ett själv, men frågan är om de är en av alla mina nice ideer som kommer resultera i ett gäng två meter bambustav som blir liggandes..
Fint och mysigt är de hur som haver!

Sova eller inte få sova

Du vet den där känslan när man har fruktansvärt ont eller är magsjuk
När man ligger där i sängen och har spytt sig igenom ett dygn och känner nu kan jag lika väl dö känslan
(magsjuka drabbar iaf mig så hårt, så de så!)
 När man ligger där och tänker,
"när jag mår som vanligt DÅ ska jag uppskatta min kropp och känna uppskattning över huvud taget!"
Vet du den känslan.
När man har gallstensont och tänker att man borde uppskatta varje sekund som man inte känner smärta, i resten av livet.
Du vet vad jag menar va?!
Gör man de sen då?
Uppskattar alla magsjukefria dagar alla dagar då man faktiskt inte ligger och kräker sig igenom ett dygn?
Eller när man helt sonika inte har en förkylningsblåsa eller magont eller ont alls?
Nopp.
 
Men med den tanken vaknade jag inatt.
När Astrid
(som sovit gott i princip alla nätter i en månads tid, jo en månad, så snabbt går de och SÅ bra har jag haft de. Nått som uppskattas när mannen jobbar natt och jag är själv med tre barn kan jag tillägga. Jag uppskattar enormt men tar absolut inte de för givet! och lite gran går och väntar på vändningen och njuter och uppskattar samtidigt)
Jo, inatt alltså. Astrid va inte lika in the mood att sova om man säger så och jag låg där och fick magsjuketänket.
 
"VAD jag i all evighet ska uppskatta att jag får sova mer än 30 minuters intervaller förresten av mitt liv."
 
SEN kom jag på att, skitsnack, de kommer jag inte alls de, det kommer gå, tja ett år, kanske mer kanske mindre, sen kommer känslan av vakennätterna va att jo de va kanske lite jobbigt. Men tanken på hur jobbigt de faktiskt av kommer va lika borta som vakennätterna
(hur bra känns inte de då!)
 
Men jag kommer inte sova som en prinsessa för att jag kan de, för att jag inte behöver gå upp fyra gånger i timmen.
Det kommer komma annat som är jobbigt och när man kollar sig runt i sängen bland kuddar snuttefiltar och barn i en enda fantastisk röra så slås man av att det går så jäkla fort, FÖR fort, och då får man andra bekymmer som känns som dom kommer vara för eeeevigt.
Denna känslan hade jag inte överhuvudtaget efter första  och dess medföljande vakenättebarnet (SÅ KLART!! Då va min enda känsla jag kommer aldrig få sova mer i hela mitt liv mer påtaglig.) inte heller när jag var tvåbansmamma infann den sig.
 
Alla som sa NJUUUT de går SÅ fort mest lyssnade jag på och tänkte att de va ett jäkla tjat om hur fort de går, jag är skittrött iaf och just när man inte sovit mer än 15 minuter åt gången pga kolikmage så får de gärna gå fortare lixom.
 
Men den där fina fina känslan och insikten i hur fort de går och vetskapen om på riktigt hur fort de går.
Magsjuketänket. Jo de kom nu, tredje gången gillt.
Behöver jag ens förklara att känslan är go att ha!

Next

 
Alltså kläderna från Next.
Dom är helt fantastiska och både jag och Semla och Elsa är nöjda (Leif är alltid nöjd, barnen hade nog kunnat gå i en Ica kasse och han hade bara sett DOM och tyckt att dom är finast i världen) 
Dehär med att beställa kläder, fri frakt och få de hemkört till dörren, de är LYX!
Jag minns såväl en gång Selma vuxit ur ALLT och vi skulle in och va lite effektiva.
Packa in sig och få med allt från extrakläder till russin och äpple för barnens och mammans plötsliga sockerfall, in hitta parkering, ta dehär med att man inte kan få nått i alla butiker snacket, i. alla. butiker. och ändå få ta de
Det slutade i psykbryt på Lindex och vi kom hem med varsin tröja som dom valt eftersom jag inte hittade nått jag va nöjd med.
Ist så satt jag framför datorn med en kopp kaffe i handen och en Selma i knät och hon valde och sa va hon tyckte va snyggt och jag valde och sa vad jag tyckte va snyggt och vipps två dagar senare knackar de på dörren (till dansbandstoner då som sagt...) och dmo får öppna sina paket och är skitnöja. Alla!
 
Sen är de ju tokmysigt att strosa på stan med barn och sätta sig i solen och ta en glass och kanske köpa nått fint.
Mysigt, men inte effektivt nog när allt är för smått.
Så gå in HÄR och kolla vettja. de kommer jag göra fler gånger!!

Barnbarns barn

 
Igår kom min lilla mormor och morfar på fikabesök.
De är så mycket kärlek att se mormor & morfar med sina barnbarns barn(!)
Kärlek på båda hållen när deras bil kommer rullandes och Selma och Elsa skriker nu kommer dom och springer för att möta dom i hallen.
Om man känner sig som den rikaste i världen när man har barn, då kan jag bara tänka mig hur de känns att ha barnbarns barn och de syns i min mormor och morfars ögon.
 
 
Dom är som två superhjältar min mormor och morfar och man vet aldrig var man har dom.
Hej hopp så är dom utomlands eller på cykelsemester eller  fixar i sina land eller är iväg på dans.
Alltid en massa på g och alltid så pigga och hurtiga.
Jag hoppas verkligen att de är nått som går i arv. Piggheten, och lusten att åka till solen för att vandra
(sist de hände fick morfar ont i en tånageln, då drog har väck den, hela nageln(!) sen av de lixom bra med de och man kan vandra vidare) Jo ni hör ju själva, lite smått galna och helt fantastiska.
Trots att dom är ute och far och flyger så är dom alltid nära, och för oss alla i släkten kan jag nog tala.
Behöver man hjälp med nått, såga ved, laga en stol, bygga ett bord, fixa en helt trädgård till en bröllopsfest(!) så ringer man och de fixar dom momento.
Och vill man ha fikagäster för att man saknar dom så kommer dom glatt körandes i sin fina Audi med fikabröd och en blomma till trappan.
Superhjältar, de är dom!

Music

(eftersom jag själv tycker att jag har en ypperlig musiksmak så bjussar ja på min playlist. Funkar till allt från städning, träning och bilkörande. Allt!)
 
När jag lullar runt här hemma så lyssar jag på musik. Alltid och rätt högt. Och de är ju himla trevligt och bra musik får ju en på bra humör alltid, dessutom tycker jag att min något blandade musiksmak, med allt från Madonna till Roland Cedermark. Så har de alltid varit. En härlig kompott, när jag va 14 tänkte jag att jag va den enda som lyssnade på Stefan Sundström och the Ark på samma gång.
Hur som haver så är de ju inget att skämmas för tycker jag som inte skäms för nått här i världen.
 
MEN, i måndags så såg jag hur en röd bil kom körandes i ögonvrån och eftersom jag väntade på fantastiska Mikaela & hennes son så tog jag ju för givet att de va dom och bad Elsa gå och öppna.
Jag satt (i vanlig ordning) och ammade när jag hör en mansröst "han du nån förälder hemma?"
De va bara att flyga upp ur soffan men mjölkbrösten i vädret och snabbt försöka gömma dom små liven.
Inte så farligt med de.
Det va fantastiska kläder från Next som kom och mer kommer de utan tvekan bli därifrån.
Allt va inte med i första leveransen och igår kom lass nr 2.
Samma man kom även då, men denna gången så var jag påklädd och sjöng med till min fantastiska playlist. Just då sjöng jag högt till Roland Cedermark. h.ö.g.t. sjöng jag...
Du är så fiiiin Magdalena. bom bom bom och jag vill meeena...
Ja, det måste varit en fantastisk syn när jag öppnar dörren till detta.
Jag försökte verka så normal som möjligt genom att vara överdrivet trevlig, vilket i mitt fall brukar innebära att jag pratar överdrivet snabbt och med liite för mycket arm vev och säger konstiga saker som jag försöker släta över genom att säga ännu mer.
Allt till tonerna av Rolle...
 
 

Inspirerande

Denna lugna onsdag morgon dricker jag mitt kaffe och surfar runt i rätt vanlig ordning
Och så hamnar jag på en massa olika inredningssidor och bloggar och riktigt plöjer igenom allt och förundras över många människors goda smak och ojar mig när jag se nått fint och drömmer en massa.
För de är ju de man gör.
Väl medveten om att man inte kommer kunna inhandla precis allt men drömma och få ideer och inspiration är helt gratis, och vackra ting får mig att känna lite lycka i magen.
En vacker korgstol kan få mig att sitta och titta på den och i huvudet placera den i huset, vårat villevillekulla hus som vi längtar och väntar på att få flytta in i (jo, jag har helt snöat in på korgstolar, åh va vackert!)
 
MEN, det dyker ju också upp frågetecken.
Vi har ett bord, ett köksbord som är ENORMT. Min morfar har gjort de efter mina ritningar och jag älskar detta bord. Det är prefekt! Stort för stora långa middagar, rymmer många för många är välkomna i vårt hem och härligt grovt är de och lite märkt av barnens framfart, så som de ska va när de är barn som äter vid ett bord.
Precis så som jag vill ha de. Perfekt omgett med udda stolar. (jag är sugen på en bänk, iaf på en sida, jag håller på att vela lite i de, men gillar ideen.
 

Men.. jo de finns ett men.
Lampa.
De va ju de jag ville komma till.
Har man en fjuttig lampa så ser de ju helt fel ut.
Den vi har nu blev ett spontanköp och jag såg på håll när jag stod och betalade annat i kassan  och sa till expediten, du den där lampan, den ska jag också ha.
Den typen av köp blir sällen de bästa, och ja, vår svarta sammetslampa ser mer ut att höra hemma på en bordell i Paris än vid ett matbord. Men de är ju festligt i sig. Piggar upp lixom.
Men däremot behöver inte bordell lampan hänga med och komma upp i kommande köket.
Därav sitter jag nu och försöker lista ut vad de är jag vill ha.
Stort är ju ett måste och de lutar ofta åt de industriella
(Bucklig grislampa från blocket fick jag inte riktigt igenom hos mannen, jäklar snyggt tycker jag!)
 

 
Man märker snabbt vad de är man stannar och fastnar liiite extra för.
Jag ska nog hitta nått vackert. Men de är ju SÅ kul att leta.
 

Bra start

 
Detta med att käka frukost, det är ju min favorit.
Mycket och länge och gott ska de gärna va.
Men..efter att ha levt på mack frulle nu i nio månader (gärna rostat med mycket smör som smälter) så inser jag ju att verkligheten ropar på mig igen.
 
Kanske kanske va de den lilla flickan med lockigt hår på tjejernas förskola som förra veckan frågade om hon fick klappa på min mage.
Eller de faktum att Selma kollade på pilatesbollen och sa "mamma, du tränar ju inte så mycket" till mig i helgen. Eller kan de va när jag själv tänkte, nä, så stor är jag ju inte, men jag får nog börja köpa större stl på kläder..
Och på riktigt trodde på de själv. DÅ nån stans är de slut med rostat bröd och smält smör.
 
Jag har ju för längesen gjort slut med vågen och de kommer inte komma in nån i mitt hem, onda onda djävuls maskin. Dessutom bantar jag inte. Aldrig någonsin mer.
Däremot försöker jag va snäll mot mig själv och alltid leva hälsosamt, året om de gjorde jag rätt bra när jag va gravid också, det är snarare nu efter när fikagästerna kommer och amningen gör att jag inte känner mig mätt. Nu har jag ballat ur. Och de är ok tycker jag. Men bara så länge jag själv verkligen tycker de är okay och tycker att de smakar gott. Och nu, efter fyra veckor så smakade havregrynsgröt, äppelbitar och kanel SÅ mycket godare än rostat bröd och smör som smälter så de droppar.
 
Man får starta nån stans, käka bra och snart snart, om tid finns så ska träningen kunna komma igång.
Det är skönt att känna igen sig själv igen.

RSS 2.0