2015


I förra årets års resumé (som du hittar HÄR)
skrev jag:
 
"Så ett kärleksfullt år är väl bara förnamnet med två bröllop och växande mage. Eller två faktiskt, då min bror ska bli pappa igen!
Ja, 2014 är tomma rader i vår femårs kalender.
Men att de inte blir ett jobb och dagis år är ju nått som är säkert."
 
Och att de inte varit ett jobb och dagis år, de är tydligt!
att de inte heller blev alls vad jag någonsin kunde drömma om, de är tydligt de också.
 
När jag tänker tillbaka på mitt 2014, så är det framförallt detta jag minns

 

Allan kom äntligen och visade sig va den mest glada och nöjda lilla rödhåriga Astrid.
 

Vi köpte vårt hus, vårt älskade stora gula hem. Som vi först bara sneglat på och oooat oss åt och tänkt att jo, de är ju de vi vill ha. En STOR sekelskiftesvilla, men de bir väl nått lite mer lättskött 70-tal för en peng billigare. Inte kan man väl köpa gamla hus när man inget vet om de..
Men nä, ibland måste man våga.
Och man säger ju att friskt vågat hälften vunnet.
Här drog vi stor vinsten och vi är hemma!
 
 

Året har rullat på. Många stranddagar har de varit och en helt fantastisk, varm och härlig sommar.
 

Tjejerna fick en liten kusin, lille Elvin.
 
 

Och eftersom Sverige var medelhavs varmt blev de Sverige semester med Astrid Lindgrens värld, Liseberg och kusin mys på Öland.
 
 
 
Hösten susade förbi med skolstart för min Selma.
 

Och ny förskola för Elsa.
 

Renoveringar, svamp plockning, Yoga, denna nyfunna kärlek, pysslande, sälskapsspelande, mamma tid, en.
Jo de är lite vad hösten hade att erbjuda.
 
Och vintern då, den som förvandlade vårt hus till nått saffransgult vackert och som fick sommar villan att bli e perfekta julhuset.
 

 
2015 då...
Det är nått vist med att ha ett helt år i backspegeln och ett nytt framför sig.
Jobb och vardagspussel kommer att komma och mammaledig bubblan varar ju inte för alltid.
 
Men än har jag bubbla att va kvar i, och vardag är ju underbart tycker jag, det är ju faktiskt de som är livet och man kan ju bara själv ansvara för att de blir så bra som möjligt, sin vardag, var dag!
 
Nu ska jag avsluta mitt 2014 med en långpromenad med Mikaela och ikväll väntar nyårs firande med Ida och hennes Daniel.
Naglarna är fixade och tanken på att sätta sig till ett dukat bord, lyx!
 
Gott slut och Gott Nytt År!

Knoppar

 
 

Plötsligt händer det säger man ju.
Och nä, ingen miljonvinst, men nära på lika trevligt!
 
Igår mina damer och herrar var jag nämligen en heldag på stan,
så länge att min man undrade vilken stad jag egentligen åkt till.
Det va jag, Elsa, min mamma och mina två småsyskon som åkte för att kolla in rean, strosa runt och titta och trängas lite och äta en så himla god indisk middag.
(Elsa är den mest tacksamma att bjuda på restaurang, även kryddstarkt indiskt är "mums" som hon säger)
 
Och det som hände, som va lite extra ordinärt va att jag handlade, och jag handlade BARA till mig själv, inte ett smack till mina barn.
De va så att säga ett tag sen, typ så länge sen att jag inte riktigt minns sist.
Jag har, men den största tacksamhet och nöjsamhet levt på en garderob bestående av ärvda plagg.
Så himla bra på alla sätt och vis. Men ibland kan de behöva kompletteras en smula, och de va verkligen dags.
 
 
Och, som du ser så hittade jag också DOM knopparna till de älskade loppis-skåpet.
Det blev med dropp-knopparna precis exakt som jag hade tänkt mig, om ändå inte lite bättre.
 
 
Och ni som hängt med här på bloggen ett tag ser att även Josef hänger med i år, såklart dock fortfarande huvudlös, men hans kära son Mr. J håller hårt i de i sin lilla bebisfamn.
 
Förutom krubban rymmer skåpet ett gäng gamla ärvda tomtar, lite reseminnen och annat fint och massa spel som åker in och ut i samma rasande fart som vi spelar, spel är en fin sysselsättning tycker jag.
Lite tillsammans tid och den känns så värdefull!
 
Ta hand om varandra nu, de sista av detta händelserika fina år.
och snart kommer en års resumé här.
 

Första intryck

 

Det är ju så, man får bara en chans att göra ett första intryck.
Och nog ropar trappen hej det är vinter allt.
 

Gustav Vasa hade ju bara en skida, och lite så jobbar jag med.
 
Igår fick jag två extra barn, som hör och häpna skulle sova över, kompisar till tjejerna, och till min stora förvåning gillade dom inte bara min hemmagjorda pasta, utan dom sov även gott hela natten.
(Dedär med att göra egen pasta när man har fem barn kan jag kanske inte rekommendera om inte du har en känsla av "livet-bring-it-on.) 
 
Det är lite ett nytt kapitel, dedär men vänner som inte bara ska va och leka utan även sova. Mina små små barn blir vid såna tillfällen så mycket större.
 
I skrivande stund sitter dom TILLSAMMANS och följer instruktioner och bygger ihop Lego, pratar och diskuterar och kommer överens.
Jojemen, vad säger man. Livet är jäkla upp och ner, men detta får nog räknas som en sån stund då de är upp upp upp!
 

Träna

 

Det va glada barn som vaknade i huset idag.
DE SNÖAR!!!!
 
Stora, vackra tunga flingor faller ner.
 
 
Och jag njuter av vårt julvackra hem.
Än är jag inte trött på de. Juligheten.
Inte tröttnat på julmaten, inte tröttnat på rocky roaden. Nä, jag njuter än!
Igår hände nått jäkla trevligt.
 
Jag hade ju fått en pannlampa i julklapp och när mörkret föll, sådär tidigt som de ju gör i december kände jag väl lite att jag har verkligen inget att skylla på.
Och pannlampan blev ju en ny kärlek direkt!
Jag som är så jäkla mörkrädd klarade mig galant ändå.
 
Och som skydd av mörkret, då ingen ser mig, tänkte jag, kanske jag vågar mig på att springa lite.
Tänkt och gjort, och de blev flera kilometer.
DEN känslan, när man tror att man ska orka sisådär 500 meter och sen fortsätter bara benen utan att kännas tunga alls.
Man måste väl börja nån stans känner jag. Jag kommer inte kunna springa en mil om jag inte börjar, och då får jag se hur töntig ut som helst och de får gå o vilket lunkande tempo de vill. Jag tar mig framåt, sakta gör jag framsteg. Och jag tycker det är vansinnigt skönt!
 
Varför jag ens vill börja springa är för att de är det jag har tid med.
Att ligga och köra till gym och hänga på pass känner jag med tre barn att jag bortprioriterar just nu.
Men att ta på sig kläderna och springa en runda går ju bra mycket snabbare, de kan jag ha tid till.
Och en jäkla vilja att bli bra på de, att klara mer för varje gång.
Men idag, när snöflingorna faller tunga utanför och benen är en aning tyngre än igår blir de cirkelträning inomhus.
Kan andra kan jag, kan jag kan du.
Ta hand om din kropp, du har bara en!
 

Annandag lugn

 
 

Det är bara morgon än i vårt stora gula hus.
Dagar av mycket förväntan och intryck gjorde barnen trötta nog att sova till ända till nio.
Det uppskattas, kan jag säga.
 

Annandag jul.
En lugn och skön sådan utan några som helst planer.
Och med frost på träden och lite snö i luften.
 

Jag tror jag sätter på lite mer kaffe och tar på ett par raggsockar och lullar runt bland alla leksaker barnen fått i julklapparna, en liten stund till.
 

God fortsättning

 
 

Julafton är förbi, men julen har bara precis börjat.
God fortsättning!
 

Hallen

 
 
Okej, hallen.
Projektet som bara växte och växte men som vi kände att jo, gör man de så ska man göra de ordentligt.
Det har satts igen väggar, öppnats upp andra. Målats allt. Precis allt. Golv, väggar lister. Allt.
Att renovera är alltid ett jobb. Men den som inte gjort de med tre barn vet lixom inte vad de är man går igenom.
Nått galet roligt, men som tar så mycket mer tid än vad man från början anade.
Men nu.
Nu har vi en hall som är precis så som vi vill ha den.
Men en klinkad groventré och lammullsfärgat trägolv i resten.
Och väggar så fräscha att de är nästan är oförskämt.
 

Och här, här har ni henne det var med denna dam det startade på sätt och vis.
Nyckelskåpet jag hittade på en av sommarens loppisar och som fick följa med hem trotts att jag inte hade en aning om hur de skulle se ut, mer än att de inte skulle se bra ut i den hallen som då var, eftersom den inte va snygg över huvud taget.
 
Är ni redo för en liten liten smygtitt?
Ok. Då kör vi.
 

Såhär va de från början.
Plastmatta och väggar som sett sina bättre dagar, fulla med nått oidentifierbar nyans av hundkennel.
 Med en liten fräsig bärande stolpe mitt i.
 
Och nu då..
 

Jo. Lite uppfräschat allt.
Det va inget superjäkla kul grej att lägga klinkers i ett hus med snea väggar och snea golv enligt min fina man. Men han gjorde det ändå så gladeligen.
 

De gamla trägolvet som jag tyckte va fasligt vackert och dolt under plastmattan, men inte i skick att va ofixat.
 

Men som vi valde att måla i den där mjuka lammullsfärgen.
 

Och skolplanschen på nervsystemet är jag så förtjust i att det inte är klokt!
 

Och en timmervägg hittade vi, bakom lager av tapet och väggar och historia så va den. Alldeles för snygg för att dölja.
 
Så, vi han klart till jul.
Och vi är så himla nöjda.
Det är ju svårt att fånga på bild, men jag ville ju dela med mig. Delad glädje är dubbel glädje, så är de ju.
 

bara-vara-dag

 

Det märks att det är jul i huset.
Här doftar gott av julens alla dofter och barnen är förväntansfulla och hjälpte igår till att rulla julköttbullar så de stod härliga till.
Julen är ju så mycket mer än bara den 24:e. De är så många dagar både innan och efter som är fulla av god mat, umgänge och bara-vara-tid.
 

Om jag zoomar ut, så ser de ut såhär. Verkligheten är ju ofta inte iordning plockade golv med vackra granar i korg på.
Men så länge verklighetens nallar ligger på ett golv som är rena så kan man ju leva med de.
 

Och kolla, rutiga hallen är julpyntad med den fina mattan jag fick förvalta åt Mikaela och nya betjänten, som även Mikaela hittade på en loppis till mig, fint de där med goda vänner!
Och en av fördelarna med stora hus är att man kan ha såna här snygghallar och platser där det inte tvunget behöver va massa grejer.
OCH denna hall har ju fungerat som groventré i väntan på att andra skulle bli klar. Men vänner, den är färdig nu!
Och den blev så jäkla bra att de knappt är sant!
Klart, nån garderobsdörr jakten på den perfekta hatthyllan, mod att skruva upp krokar och liten list är de kvar.
Men i de stora hela. Färdig!
 
Bilder kommer, kanske tom i dag om ljuset kan tänkas att komma på besök så de blir lite mer foto vänligt.
 Jag ska bara sitta här på min fårskinnsfäll och dricka lite mer kaffe innan jag kickar i gång dagen med lite träning (jisses vad det är under all kritik på den fronten!) bakar lite julgodis med barnen
och har en bara-vara-dag.
För de är nog dom dagarna jag gillar mest med julen,
bara-vara-dagarna.
 
 

Artig eller Håll käften

 
 

Hej hej.
Här va jag.
I nyblekta tänder
OCH ny frilla.
OCH pekpinnar.
 
Jo, mina kära kära läsare, jag tänker att man nog måste börja nån stans med mänskligheten.
För den är ju snett ute och ni är ju ett gäng som tittar in, så jag börjar la med er.
Såhär va.
 
När jag i veckan varit hos frisören så va de flertalet människor.
Pedagoger i skolan, föräldrar och annat folk som såg att jag klippt mig. Man ser de, de går lixom inte missa om man inte är helt blind eller bara tror att Mathilda dött och jag är hennes nya tvillingsyster, nej, så va de ju inte.
 
Tycker man att någon ser bedrövlig ut i håret då har jag ett litet tips.
HÅLL KÄFTEN!
Jojemen, så enkelt är de.
MEN, vad du än gör så säg INTE

- ÅHH, HAR DU VARIT HOS FRISÖREN?!
- JA, JO.
- ...........
 
Där mina kära vänner MÅSTE de komma en obligatorisk, VA FINT, eller VA SKÖNT eller KLÄDSAMMT eller annat valfri, men TREVLIG kommentar.
Att inte säga nått mer än
"Har du klippt dig?"
blir fel fel och jätte fel.
Då kan man lika väl säga
-Nemen du har varit och klippt dig ser jag, jisses vad det blev lite knas va.
 
Och de är ju inte så najs, så tipset håll käften står kvar,
så vida du inte har nått snällt att säga alternativt står personen i fråga väldigt nära.
Då är de ok att påpeka att zebra slingor inte är snyggt, på nån! Eller att blondera håret hemma nog inte va så genomtänkt om man inte klär i Eminem gult.
 
Men människor har ju SÅ HIMLA SVÅRT att va lite jäkla artiga och trevliga mot varandra.
Nej, om du säger att håret blev bra så tror jag inte alls att du vill ligga med mig. Däremot tror jag att du kidnappades som barn och blev uppfostrad av vargar för tusan.
Att va artiga mot varandra sitter väl ändå i de flestas ryggrad.
Alla människor är i botten goda.
 
Så tänk på de, om du ser att din kollega har nya skor eller har piffat till sig lite extra en dag så tror jag att om du ger ett litet va fin du är idag, eller, nya skor? Va fina! Så får du det tillbaka i glädje.
Men att säga Nya skor? och inget mer. Eller Du har klippt dig? och inget mer.
Fel fel fel!
 
Kan vi inte försöka lära oss detta va?
Att säga de man tänker, dom snälla tankarna. Testa i alla fall.
De kommer göra dig en smula lyckligare!
OCH
om mamman som lämnar samtidigt som dig i skolan klippt sig och du tycker det är snyggt
Säg
-klippt dig?
-Jo.
-Fint!
Eller
Håll käften om fallet inte är fint!
 

Julavslutning

 

Idag startade vi dagen i en fullsatt kyrka full med sång.
Skolavslutning med andra ord. En vacker stämningsfull sådan.
Sen åkte vi till grannen och köpte lyxfika. Jag försökte lura på mina barn varsin julbakelse, men chokladboll skulle de va och då blev de såklart de och en smarrig kardemummabulle för min del, som fick agera både frukost och fika.
Jo, de va en sån morgon.. ska det kläs och fixas tre barn så får man ibland när planeringen fallerar prioritera bort saker. Men kardemummabulle till frukost är inte fy skam de heller.
 

Och mina älskade dyrbaringar va nöjda.
Och nu ska vi fira jullov mest hela dagarna!
Underbart! Underbart att slippa stressa iväg på morgonen med alla overaller och gympapåsar. Underbart att trycka i sig massvis med extra god lyxig mat. Underbart att ha en massa roligt att längta till, jul, juldag, nyår.
Underbart är allt!

Påse

 

Idag är Elsa på julfest på sin förskola och när man går på fest så är de ju klart att man ska ha med sig gåvor till värdinnorna.
Så, jag och Elsa har gjort julkort delux med gott innehåll.
Och dom superenkla påsarna är så bra att jag måste dela med mig av hur man gör.
Perfekta till gåbort kakor, barnkalas eller när som helst då de behövs en lite extra fin påse.
 
1. Du behöver ett A4a stort papper. Jag valde lite olika inslagspapper vi hade hemma.
2.Vik ner en liten bit av långsidan.
3. Vik dom båda bortsidorna så dom möts och lappar över varandra och limma ihop dom, eller tejpa.
4. Vik upp en bit av till botten.
5. (nemen va hände här. påsen bytade färg, jorå, såna trix kan jag)
Veckla ut flärpen du precis vek upp så de ser ut såhär.
 
6. Vik ihop och tejpa en bit.
och
 
wolla! Du har en liten papperspåse.
Jag valde att göra ett par hål och fästa snöre i så inte de goda innehållet ramlade ut.
Smakar innehållet lika gott som påsarna blev fina jo då är de en bra gåbort present.
 

Pepparkakshus

 
 

I fredags va det premiär.
Jag skulle ge mig in på de som så många pratar om som nått sketasvårt som slutar i soporna ackompanjerat av svordomar.
PEPPARKAKSHUS såklart!
 
I Selmas kalender stod de en lapp att hon skulle få rita precis som hon ville att de skulle se ut.
Och sen skulle vi tillsammans bygga detta underverk.
Så, Selma satt sig och skissade, och hon gillade iden med många fönster.
Så, många fönster fick hon.
 

Elsa åt mest deg, i vanlig ordning.
 

Och jag bad min kära man att ta lite kort, varpå jag pratar på precis var enda bild, och ser en aning arg ut.
Pratar gör jag ju mer än vad jag är tyst, men arg, nä.
Nog trodde jag att de skulle bli ett gäng psyk bryt, de har man ju lite hört hör till när man bakar pepparkakshus.
Men nopp.
 

Och här va de då.
Mitt livs första pepparkakshus.
Designat av Selma.
Provsmakat av Elsa.
Gjort av Mig.
 
 

Om jag är stolt?
ATT jag är. Och jag funderar lite på exakt hur många hus man kan ha.
 

Magsjukehelg

 
 

Då va de måndag, igen.
Helgen som va bokad med saffranspannkaka hos grannen och massa kul blev ist en magsjukehelg, denna gången Elsas tur (eller otur, stackaren!)
Nån konstig variant med en kräk och sen totalt utslagen och mest kämpande för att få i henne vätska.
Hon har inte fått i sig så mycket sen i fredags, så nu gäller fjäsk med allt vad läsk och vaniljkesella heter!
Allt för att hon ska bli pigg skruttan.
 
Nu gäller de bara att vänta ut och se om nån av oss andra blivit smittade eller ej.
Jag gör så gott jag kan för att inte känna efter.
 

Mitt lilla rödhåriga yrväder

 
 
 
 

Detta lilla rödhåriga yrväder, vad jag är glad att just hon är min, och hur underbart är de inte att lära känna en helt ny liten människa med sin alldeles egna personlighet.
 

Det är så fascinerande att en människa har så mycket personlighet redan när dom är så små.
Så mycket vilja och nyfikenhet och jävlarinamma.
Dehär lilla rödhåriga yrvädret, hon far fram som en storm i vårt hem och vill vara där de händer.
Hon har försökt att gå ett tag, och blir till min stora skräck bättre och gör små livsfarliga framsteg med de mest hela tiden.
Hon har bråttom lilla Astrid. En krystvärk ut och sen har hennes hittills nio månader gått i ungefär samma tempo.
Lilla fantastiska älskade röda yrväder! 
Jag får inte nog av henne, heller.
 

Tänkvärt



"Om ni inte hinner göra egen äppelmos...
Ja, då undrar jag vad ni gör av all er tid?"
/ernst kirchsteiger

Favorit i repis


 

Ibland blir vissa saker så bra att dom är återkommande favoriter.
Som den så enkla hyacinten i den franska loppislådan jag fyndade för en tia.
Lite mossa och ett gäng kanelstänger och tada!
Julmagi!
 
 
Igår va de jul på riktigt med Luciatåg för min Selma.
Hennes första i skolmatsal och dessförinnan hade de lockats hår längtats så de stod härliga till.
Min kära mamma kom och underlättade stressen som alltid tillkommer när nattlinnen ska strykas, barn som ska va mätta i fjärilspirrande magar och fika korg som ska packas,
 
 Samtidigt som jag får nån slags pms bryt för att magen är för stor
(det är väl inte självförvållat, HUR i hela fridens namn kan de av de, och på vem ska jag skylla de)
dessutom snåljåpen i mig, som aldrig unnar sig nya kläder (tydligen) detta grundat på det ofta förekommande och klassiska "jag har inget att ha på mig brytet"
sådär tjugo minuter innan det börjar.
 
MEN, allt flöt ändå på bra, det va ett så mysigt luciatåg och jag är så stolt som en tupp över tjoddan.
 
 
 
Idag drar nån slags (höst?) storm fram i vårt Halland som gör man om man väl varit ute en minut inte får upp värmen på tio.
"De är SÅHÄR jag tänker att fiskarna på östersjön har det!"
sa Elsas förskolefröken.
(alltså människorna som jobbar med att fiska, inte fiskarna i vattnet, dom har nog de gött varje dag)
Och jo, in i märgen kallt och bra yttryck.
Men vad gör väl de när mannen min är ledig och det är Ernst på tv ikväll
(och jag dessutom inte jobbar på östersjön, bara de kan jag känna tacksamhet för!)
 
Och vår hallrenovering börjar jag se slutet i tunneln på.
Här bjussar jag på en yttepytte tjuvtitt av en yttepytte bit av hallen.
Och de är lite så livet är just nu. Täckpapp, damsugarsladdar och verktyg och grejer.
MEN jag väljer att kolla upp, på min snygga underbara fantastiska skolplanch jag jobbade ihop under helgens bakning. Den är så fin att jag inte kan få nog riktigt.
Dessutom har jag ett nervsystem och ett gäng blommor också. Jo jag tackar jag!
(jag övervägde tarmsystem och små djur i genomskärning.
Djuren kan jag inte släppa riktigt alltså, tarmsystem på väggarna kan kanske bli lite too much)
 
Nu ska jag måla lite lister och ha mig.
Ha en fin torsdag!

Baktjejen

 
 

De va en vecka sen sist, men den där tiden lixom flyger iväg när man har roligt sägs de ju. Och jul är kul och därmed blir de som de blir.
Jag hinner inte sitta här nu heller, jag har tusen och åter tusen saker att göra. Men jag kände att jag behövde stanna upp. Och bloggen är väl mitt sätt att stanna upp ibland.
I helgen däremot, då stannade jag upp och jobbade på samma gång.
Jojemen!
Jag blev "baktjejen" för en dag. Och då inte bak som i röv, utan som i hon som kan baka.
Det nalkades julmarknad i Slättåkra och jag va glad att jag kunde bidra med pepparkakskladdkaka och typ 10 plåtar lussebullar. Storkök och stress kan va en galet härlig känsla alltså!
Sen snabbt hem och svira om för att åka till min pappa på middag.
 
Jisses de har ju hänt en massa massa annat under veckan som gott också.
De mesta kretsar kring renoveringen av vår kära hall, men den tar sig vill jag lova.
Lite julfixande i vårt hem har de med blivit.
När jag går all in med julfixande så innebär de tex en liten plåtstjärna i en murgröna eller en lite mini mini gran jämte dom lååånga kanelstängerna i köksfönstret.
Plåtstjärnan förresten är nått jag köpte för sisådär lite mer än tio år sen när jag bodde hemma och som har hängt med sen dess.
 
 

Matildas barn barns barns barn Mathilda

 
 
 

Jag har sytt mig en kudde (Nä, snarare ett gäng kuddar blev de) Men en som jag är lite extra glad över. Nämligen denna av två gamla linnehanddukar.
Handdukarna i sin tur har min gammlamormor OCH hennes mamma gjort.
Tekla och Matilda.
Och nu har alltså Matildas barn barns barns barn Mathilda sytt sig en kudde av hennes och hennes dotters egen vävda linnehanddukar.
Blev de lite rörigt där?
Nåväl, En styck lappad kudde med så mycket kärlek i sig att man blir varm inombords 
(och svordommar bakom, varför ska ALLTID symaskiner krångla WHY!!!)
 
 
Igår va dagen då jag målade, verkligen, från de att det ljusnade och till de att de blev mörkt
(och längre såklart, de blir ju mörkt mitt på dagen närapå.)
Panel målade jag, och pilligt var de och bra blev de.
 
Jag vill inte alls utnäma mig till proffs, men jag vill ändå komma med ett litet bra tips.
 
OM du vill bryta en vit färg för att ja låt oss säga vill ha en lite varmare ton på väggarna, då har jag ett tips.
Bryt de för guds skull inte åt gult!
 
De enda en gul nyans på en "vit" vägg bidrar med är känslan av att hej hej här har vi suttit och bolmat inomhus.
En känsla som kan tyckas varm och välkomnande, eller bara inte helt fräsch.
 
MEN, nu är nikotinvita väggar lite mer vit vita och panelen som va carl larsson grön är numera vit och hel och allt sånt.
 
Efter en upp-och-stoppa-i-napp-några-gånger-i-timmen natt så känns denna dagen något segstartad.
 
Jag har planer på att ta mig i kragen och åka och handla lite.
Jag behöver en, håll i dig, reflexväst...
Aldrig, ALDRIG kunde jag tro att jag skulle känna de behovet.
Men målar man och grejar tills det är mörkt så finns de ju inte många ljustimmar över för motion. Och om jag då väl tar mig ut så är de ju en fördel om jag syns och inte blir påkörd faktiskt.
 
Men först försöka vakna till liv lite mer.
Ha en fin tisdag!

RSS 2.0