Mönster chock

 

Detta är ju underbart, Elsa spillde ner hela sig med sin frukost smoothie och gick för att välja kläder själv.
Ner kommer hon SÅÅ nöjd och säker
"Mamma, TITTA så fin jag är"
Nya favoritbyxorna som inte sitter för hårt och hennes favorit tröja.
 
KLART att hon känner sig fin!
 
För ett tag sen hade jag sagt aldrig i livet, sprungit upp och tagit nått som matchade bättre.
Men inte idag, och inte längre.
Jag har släppt dedär massa, av oförklarlig anledning.
Men jag tycker att det är så otroligt vackert med barn som väljer kläder själva och gör detta och är stolta över det och matchar helt galet och fint.
Så länge man är hel & ren så störs jag inte av omatchade kläder, inte längre.
 

Astrid Elsie Lotta

 
 

Igår var det Astrids dopdag.
En fin, avslappnad och rolig stund i kyrkan (japp, rolig, min moster har aldrig skrattat så hon gråtit i kyrkan förr)
Efter dopsermonin och en Astrid som skrattade åt prästen så bjöds det på buffe i vårt hem.
Och det är inte alla som kan duka till hela släkten i köket med två långbord.
Även kaka och en massa fina presenter och pengar blev lilla Astrid bortskämd med.
 
 
Vad vore väl livet utan familjen. Den där stora skaran människor av mostrar, mor och farföräldrar, kusiner, svägerskor mm, som man inte kan välja själv, utan som redan finns där färdigvalt åt en, som ett stort skyddsnät och en stor famn att falla i.
Dom som man kan känna sig avslappnad och trygg med.
Hade jag kunnat välja dom, ja, då hade jag handplockat dom allihopa
(Ja, kanske några till dessutom, Jonas Gardell för skratten, Johnny Depp för generna, Ernst för fixet)
men helt utan Jonas, Johnny och Ernst är jag så oendligt tacksam att Astrid kommit till just oss.
Och att vi kan ge henne denna stora skara underbara människor som släkten innebär.
 
 
Gud, vi tackar dig för Astrid.
Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss.
Ge oss ömhet, fasthet och lugn
Hjälp oss att ge din kärlek vidare till Astrid, som vi har fått ansvar för.
I Jesu namn.
 
Det är vackra ord, stora ord.
Barn är det största som finns så visst förtjänar det stora ord.
 
 
Idag är ännu en fantastisk dag och vårt hem är fyllt av rosorna, som står utspridda, som hon fick av fam Nissalund och som är så overkligt vackra att jag inte kan sluta titta och förundras över dom.
 

Något grusiga i ögonen efter gårdagens dopfest men med en stor boll av tacksamhet och en känsla av att va så nöjd man bara kan va över en dopdag, som blev precis som jag hade tänkt mig.
 
 

Selma's namnsdag

 

Igår va ingen vanlig dag, utan Selmas namnsdag.
(som så fint infaller på hennes farfars födelsedag, hurra hurra hurra!)
 
Och vist är väl en sån sak klart värd att fira!
Man får ju lixom passa på.
 
Och de Selma blev så innerligt glad för va en bukett blommor som den sötaste granndam man kan tänka sig, kom inom med.
Dom vackraste av rosor som hon plockat i sin trädgård.
Lilla Selma blev så glad och satte dom omsorgsfullt i en fin vas med vatten för att sen visa dom för alla och berätta att hon minsann fått dom i namnsdagspresent.
 
 
 
Selma uppskattar saker och blir så himla glad för en vacker bukett blommor av grannen.
En fin egenskap att uppskatta allt från en fin sten hon får av sin syster till ett dockhus hon får i julklapp.
 
Selma.
Hon heter så av en väldigt festlig anledning.
När hon låg där inne i magen för sex år sen så viste vi inte alls vad hon skulle heta.
Alma, Alva va vi inne på.
Jag jobbade på bensinmack (bland annat) och hade där en namnbricka där de klart och tydligt stod Mathilda.
En stammis, en något alkoholiserad gammal sjöman envisades med att kalla mig Selma.
Trotts att han säkerligen va läskunnig.
Och där hade vi ju de.
 
Selma, klart att räkan (som vi kallade hen) om de va en tjej skulle heta Selma.
 
Tänk, att en något alkoholiserad gammal sjöman hade den goda smaken att komma på vår dotters namn.
För när hon sen kom till oss var de så givet att det va en liten Selma.
 

Lunch


Det där med framförhållning...

det händer ju att man blir lite extra nöjd med sig själv & verkligen tar upp den där fisken ur frysen eller har väl förberedda luncher alla dagar i veckan. 
Men jag verkar ha svårt att lära mig, för rätt ofta så blir de mer av 

"jäklar, klockan är redan 11 och om en timme kommer både jag och barnen va i vi måste ha mat NU mood. "

Man kan ju alltid steka färdiga köttbullar eller fiskpinnar eller nått annat som man gärna blundar för vad de innehåller.
Eller, som idag, göra en god veggosås.
ingen färs som behöver tinas och SÅ gott tycker hela gänget i detta hem iaf. 




Gardin tips

 

Gardiner, jag tycker verkligen att det är nått jag mycket väl klarar mig utan.
På hösten och vintern ger de ju en himla mysfaktor, men våren och sommaren, ljusets och solens tid, då är de slutmyst och ljus jag vill åt.
MEN, igår på MAXI sprang jag på dessa.
Alltså kombon precis vad jag kan tänka mig och billigt. Jo jag tackar jag!
 

Jag tror solen kommer bleka dom fint och ihop med den där lilla tavlan jag köpte för ramen, men som innehåller en kanin i fes så är dom ju grande perfektos!
 

Vi har morgon i de gula huset. Astrid sover sin första tur, Elsa har inte vaknar än och Selma sitter under ett gäng filtar i soffan och gnuggar ögonen och kollar på barnprogram och tar morgonen sådär härligt lugn.
Allt är i sin ordning, trevlig torsdag!
(Och glöm inte Ernst ikväll!)

Vardagslyx var dag

 
 

Denna dagens tema borde va vardagslyx.
Nä, alla dagars tema borde va vardagslyx.
Vi startade dagen i soffan, små bruna barnfötter, små bleka bebisfötter och mina jäkla fula fötter då kollandes på Leila när hon bakade, och när reklamen för "Sommar med Ernst" kom så utbrast både Selma och Elsa "KOLLA ERNST!!!" Men glädje i rösten. Kanske för att dom då vet att det på torsdag blir popcorn trotts torsdag och en sommarglad mamma. Men nä, klart mina tjejer gillar Ernst, hur kan man inte gilla två meter solbränd barfota man som bakar sockarkaka och snickrar ihop en massa snyggt, samtidigt.
Vi ser fram emot torsdag,
DÅ är de sommar på riktigt!
 
När morgon gruset va torkat ur ögonen, alla fyra påklädda och med frukost i magen så va de dags att starta dagen på riktigt
 
 I en solstol planerandes handling inför dopet på söndag.
Klart att det blir så mycket trevligare dop om planeringen och handlelistan skrivs i en solstol, njutandes av förmiddagssolen som sken,
ja för man får verkligen ta till vara på den där solen som ena minuten påminner om sommar och nån minut senare lyser med sin frånvaro och man får plocka fram raggsockar i juni.
 
Men dedär med att njuta har då aldrig varit ett bekymmer för min del.
En bra egenskap hos mig själv tycker jag.
 
Barnen, ja ni kanske undrar vad mina döttrar gör när jag sitter och njuter av solen.
Leker så klart, hej vilt både ute och inne. I timmar kan dom klä ut sig till allt från superhjältar till mamma pappa barn, och den ena leken byts ut mot den andra, men lite bråk undantag som man får styra upp ibland och som dom ibland reder ut själva.
(PROFFS i konfliktlösning är ett långsiktigt mål för dom,
än så länge är dom inga chefer, men potential finns ju...) 
 

Mitt i lekandet blev det även paus. Paus för att äta körsbär från vårt träd.
DET kallar jag vardagslyx, att kunna gå ut i sin trädgård och plocka dom mest söta goda bären som inte riktigt är helt mogna än, men redan SÅÅÅ goda!
 
 
 

Och såhär har vi ju det för jämnan, så jo, vist är väl alla dagar fyllda med vardagslyx,
vardagslyx och övning i konflikthantering.

 
Mina bröder, dom finaste bröderna som finns!!
Ville mest bara skryta lite med dom!

På jakt (igen)

 
Nu kära vänner är det jakt igen,
skåpet va förra uppdraget och det är ju slutfört.
 
Nu är jag på jakt efter en lampskärm,
stor ska den va, och modell:
 
Jag har redan frågat både mormor, mamma och svärmor, men utan resultat.
Jag tycker att nån borde ha de liggandes på vinden.
Jag ska tillverka lampor till tjejerna, och tanken är nått i stil med detta:
 
(bild från fantastiska mokkasin bloggen)

Ja, du ser ju lampan, fantastisk!
Så har du ett bidrag till lamp projektet så tas det med tacksamhet emot!
 
Jag ska själv ut på loppisjakt, men du vet, den där tiden som man hade behövt så mycket mer av.
I sommar letar jag med ljus och lykta efter stolar, till en av mina andra fantastiska ideer.
 
 
Håll ögonen öppna och har du en gammal pinnstol du vill få sålt till mig så vet du att jag blir otroligt glad.
Eller snygg stol överlag.
 
 

when life gives you lemons, make lemon curd

 
 
 
 
 
 
Om du har tre citroner hemma så har du även en perfekt gå bort present.
Såhär lätt gör du en egen Lemon Curd
 

Ta en kastrull och fjonga i
Rivet skal av 3 citroner
Saft av 2
50 g Smör
1,5 dl socker
 
 

När det smält samman så silar du vätskan,
 
 
Blanda saften från den sista citronen med
1 msk maizena och i med de.
Vispa samman 2 ägg & 2 ägggulor och i med dom vännerna också
 
 
På med de på spisen och vispa vispa vispa HELA tiden.
Du kan lixom inte hålla på att plocka disk eller måla nagalar samtidigt. Visa som en tok är melodin, ja de vill säga om du inte föredrar en lite rökigare bränd tutch på din Leomon Curd.
När härligheten tjocknat så i med de i en fin burk och in i kylen
 
 
Lätt som en plätt.
 

Kalashelg

 
Långhelgen är över, den som startade med mysigt och lugnt midsommarfirande.
Och igår avslutades med ett färgglatt och fint två års kalas för min brorsdotter.
 

Ett omsorgsfullt inslaget färgglatt paket med trädgårdsredskap fick hon av oss, som hon nöjt lastade upp på sin nya röda trehjuling.
Finns de nått sötare än små barnhänder som ivrigt och pirrigt verkligen river av allt papper.
 
 

Det bjöds på god fika, som blir så mycket finare och godare när man vet att små Lilja händer hjälpt till att baka.
 
 
 
Fam Kleinfeld, som snart snart snart närsom helst är en till.
 

Tom fiskedamm innehöll hennes kalas. Till barnen, vilket Marcus verkar ha missuppfattat...
 
••••••••
 
Kalas och fest helgen är över och en ny vecka har tagit fart.
Denna innehållandes dop för Astrid som ska förberedas.
Jag har skrivit en lista på veckans dagar och gjort en planering & ett körschema så vi ska få ihop allt kanon och slippa stå där och känna stress.
Planering planering och allt blir så mycket trevligare.
Dessutom blir jag trevligare om jag inte behöver känna stress.
 
Idag ska det pysslas, och ATT det kommer bli bra.
Jag har ju två av dom bästa medhjälpare man kan ha.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Krukor picnic & bebiskläder

 

Redan innan jag ens va husägare drömde jag om dessa krukorna från rif design.
Och nu står dom där och är helt helt fantastiskt perfekta, precis som jag viste att dom skulle bli.
 Nästan varje gång jag dammar fönsterna flyttar dom runt sakerna i olika små konstellationer  och stileben i fönsterna så grannarna måste undra om jag har beslutsångest eller vad som är fel.
 
Igår väckte jag mannen tidigare för att packa picnic korgen och åka till stranden.
När det väl spruckit upp kom även mina fantastiska småsyskon och mamma dit och sällskapade oss.
Och dagen avslutades med middag i vårt uterum och så lätt blev en fin vanlig onsdag en rejäl smula vardagslyxigare och trevligare.
 
Idag är de ingen stranddag i sikte, och dom här dagarna behövs verkligen också för att komma ikapp med alla inomhus sysslor.
Men nu ett tvättberg senare ett konstaterande att lilla Astrid som varit å pytteliten så länge inte längre är pytteliten och det är dags att plocka väck dom där nyfödd storlekarna, japp, hon har kunnat ha det tills nu, och hon närmar sig fyra månader. Modell mindre va det ja.
men den mest glada och nöjda modell mindre jag någonsin mött.
Och en klump i magen av att behöva lägga undan bebiskläder som är så fina.
 

Ljuva start

 
Morgon smoothien är i magen och solen lyser, och det är sådär varmt ute redan på morgonen så man känner ingen skillnad på inne och ute när ytterdötten öppnas.
Jag var dessutom tvungen att kolla mobilen för att se vilken dag det va.
Jo jag tackar jag! Sommar! Mammaledighet!

Hur kan det ta två veckor att fixa fötterna?

 
 

(Dom är inte den mest fagra delen som tillhör mig, snea, långa, ständigt lite skitiga av allt springande ut och in, men bruna och fyller en himla bra funktion. Och snart en smula snyggare dessutom)
 
Ja, hur kommer det sig egentligen att det kan ta sån tid.
Hur kan det ha tagit flera veckor att få fixat fötterna.
Jo, filen blev inhandlad och dendär pepparmintsdoftande fotbads tvålen står så fint i badrumshyllan och bara väntar på mig.
Men det va dedär med tiden.
Eller rättare sagt att ta och unna sig den där tiden.
För vist finns det väl tusen saker som måste fixas innan jag är redo att sitta ner i lugn och ro och bada fötterna.
 
Ungefär av samma anledning som hur det kan ta en timme att få i sig en kopp kaffe.
 
Ni vet, man sätter på en kanna och sen så ska jag bara torka av bordet och plocka ur diskmaskinen och rätt va de är så kommer man på sig själv med att städa burkskåpet, eller torka av köksluckorna, och där står kaffet klart sen länge.
 
Jag fick frågan för ett tag sen hur jag hinner blogga.
Och helt ärligt, det är klart jag inte hinner.
Ingen trebarnsmamma och nybliven husägare hinner väl blogga.
 
Ungefär lika mycket som man hinner läsa en bok, ha en hårinpackning, fixa fötterna, måla naglarna, läsa en inredningstidning, ta en långpromenad.
Som mamma till tre barn så kommer jag givetvis i fjärde prioritet.
Och det gör jag så mycket mer än mer än gärna!
MEN
För att bli en lite gladare mamma så mår jag bra av att få en promenad ibland, få känna sig fin i håret, eller njuta av en kopp kaffe och en tidning i solen.
Man kan behöva göra sånt ibland, sånt som får än att må och som man bara helt egoistiskt gör för sig själv.
 
Bloggen är en sån sak för mig, jag tycker om att skriva, tycker om att ta bilder och ja, den får mig på gott humör.
Jag hoppas innerligt att jag kan förmedla det även till er som läser.
 
Vet ni vad, samtidigt som jag nu tog mig tid att blogga han jag bada fötterna.
De ni!
 

 
 

Första projektet

 
Samma dag vi flyttade in så startade även första projektet med vårt hus.
Eftersom det tidigare varit kennel med en massa glada boende så hade dom små pälsiga satt sina spår i trägolvet.
Och glad va väl jag för de eftersom de bara MÅSTE göras nått åt.
Leifs bror körde golvslip samtidigt som vi andra bar lådor och plockade upp.
 
jag skulle vilja påstå att första projektet, projekt vardagsrum, numera är klart.
Golv har slipats och målats (med allt va de innebär)
Tak och väggar har målats (med allt vad de innebär)
Nya lister har kommit på plats (vilket inte va de enklaste med lutande gamla golv)
Nya fönsterbrädor, (som då kom på plats förra veckan och med de va allt done.)
 
Jao, allt är nog nytt närmare bestämt.
Och en fantastisk lounch del har skapats i en del av vardagsrummet.
Och de blev precis så som jag tänkt, om ändå inte lite bättre.
 
Före bild
(eftersom vi va så ivriga att komma igång togs de ingen bra, så denna från huskatalogen får duga)
Efter.

Ett rum i vitt, jopp, precis exakt så som jag drömt om
 
Bordet, ja det hittade jag hos Rut 
En smula vattenskadat och trött på livet, men med kärlek och färg, som jag blandade till själv och blev himla nöjd med, så har de lilla bordet fått nytt liv och en andra chans.
 
 

Och med detaljer som gör än glad långt in i magen. Ernst ljusstaken vi fått i bröllopspresent som blev fylld med strandfynd från årets första stranddag
 

Armband bla. från Elsas första utlandssemetser på Cypern.
 
Jag väntade ett tag med att lägga upp bilder, för kuddarna jag spanat in är ju inte på plats och du vet annat sånt lull lull va inte klart, med de blir hellre aldrig klart.
Det finns hus som blir de. Färdiga och klara.
Jag vill ju inte ha ett sånt hem.
Vårat casa kommer aldrig bli klart. Vi blir aldrig klara med varann.
Det är de som skapar de där levande hemmet jag vill ha, som ständigt lever och inte blir klart, färdigt och slut.
 
Man börjar projekt, och man avslutar dom, de där halvdanna med lister som saknas och halvmålade väggar, det är inte samma sak.
Du som vet vad jag menar vet vad det handlar om.
Kärleken till det gamla, värdet av knarrande snea golv.
Och vi har det vi sökt
Vi är hemma!
 

Nu grönskar det

 
 
 
När vi blev kära i vårt hus, var det just huset vi blev kära i.
Det va februari och en trädgård i februari blir ju inte mer spännande än som just en trädgård i februari.
Men sen kom den, som en bonus, den mest fantastiska trädgård. Som de förra ägarna har lagt så mycket kärlek och omtanke i, och som vi nu får ta vid där dom slutade och fortsätta med.
Och detta med glädje.
 
I uterummet som även agerar växthus växer det för varje dag och doftar gott av örter och tomat när vi sitter där och äter, och fikar och spelar spel. Ja, vi lever verkligen där ute och de är ett bra ställe att leva på.
 
 
 
 
Växterna får så mycket kärlek i sina omsorgsfullt valda krukor och ger oss snart solvarma tomater som tack för det.
 
 
 
Armeringsjärn får va stödpelare för chilin, mest för att de va snyggt och blev några bitar över från nya spaljen till rosorna. Dom som har så mycket knoppar och fyller den solgula fasaden med lite färg.
 
Ja, nu grönskar det, sannerligen och det är väl helt fantastiskt!
 
 

Men först fika

 
 
Idag är det Selmas sista förskoledag.
Det är med en smula blandade känslor.
Men mest känner jag att hon är redo, färdig med den tiden och redo att börja i förskoleklassen till hösten.
Men en sak i taget, först sommarlov, som vi ska fira med fika som jag och Elsa fixat under dagen.
Tyvärr ingen jordgubbstårta som när i vi helgen firade min pappa som fyllt 60.
Men ack så goda kanelbullar och cholkadbollar.
Fin torsdag!
 

Älskade stranddagar

 
 
 
Hav och sol, finns det nått bättre.
Som bomull för själen och man suckar högt av avslappning bara av att vara där.
 
Vi har suckat högt av avslappning och andats djupt, dragit in den salta luften och känt hur saltvattenhåret torkar sakta i solen. Grillat korv, och fikat på kanelbullar. För fikan är ju lixom som grädden på moset. Allt smakar tusen gånger bättre med havet som sällskap.
 

 
 
Och det tar timmar att förbereda allt som ska packas, fikan som ska ner. Och lite lätt kalabalik blir det gärna, men sen, när man väl är där.
Då är de sandslottebyggen, bad och avkoppling som gäller.
 
 
 
 
Och barnen.
Stundom arga på sina föräldrar för att vi inte är i och badar med dom hela tiden, tills dom blir så inne i nån lek att inget annat finns.
 
När jag va liten tog min mamma alltid oss till havet, i sin blåa bil körde vi i alla väder dit med rutorna nervevade och sjöng med högt till lilla fågel blååååå.
Med fikakorgen packad (och redan då uppskattade ag ju dedär med god fika...)
För vid havet skiner alltid solen.
Ibland drog åskskurarna förbi och vi fick söka skydd i den blåa bilen, men så fort de va över va de sol och bad och lek som gällde.
Vad evigt tacksam jag är att jag växt upp med det och  har de så nära hjärtat.
Havet och det lugn som det ger.
Trotts lång bit att köra i den blå bilen.
 
 
Astrid gillar det med. Sover i vagnen, skrattar i skuggan, äter bröstmjölk som förmodligen smakar lite salt och grusigt. Lika bra att vänja sig. I Larsson familjen är det detta som gäller.
 
 
 
Denna lilla onsdag är dock ingen stranddag.
Åskan hörs mullrande långt borta och regnet hänger tungt och man kan riktigt känna hur allt snart släpper.
Men det behövs såna sommardagar också.
För strykhögens skull, och städandets och plockandets och alla andra inomhus sysslor och klippning av buxbomen som inte vill bli frissad i sol, och kaffedrickande med min mormor och morfar som kommer med fönsterbrädeleverans i eftermiddag. Jag kan knappt bärga mig tills dom är på plats och jag får ställa i ordning i fönsterna i vardagsrummet.
Det är helt ok med inomhusdagar när man fått ladda batterierna vid havet ett par dagar.
 
 

De där skåpet

 
 
 
De va ju den där utflykten till Småland med Elsa.
Det va ju inte bara för körandets skull vi begav oss in i skogarna, jag och Elsa högt sjungandet till barnmusik.
Nä, det hela började med att jag på morgonen kände att jag behövde städa barnens rum. MEN där på barnens rum så va de ju nått som saknades, deras bokskatt hade ännu inte fått sig ett hem.
Och jag hade ju en plan och en bild framför mig, skåp, det kan jag inte få nog av.
Och med bloggens hjälp och framförallt Sannas, så tipsade hon om småländska skogarna.
Därför begav vi oss, jag och Elsa sjungandes i bilen.
 
Och skåpet då, som säker många skulle både skratta och rynka på näsan åt.
Detta skåp som 1885 strax utanför Sävsjö tillverkades, för att året efter få flytta in i sina ägares hus.
Och där har de bott, varit använt, älskat och sedan glömts bort.
För att 2014 få nytt liv, i en liten flickas rum, strax utanför Halmstad.
 
Undrar om ägaren från Sävsjö, eller Komstad rättare sagt, hade anat detta.
Att nått som man gör med sina bara händer får leva vidare efter så många år.
 
 
För precis som sagorna som fyller skåpet så är även skåpet en saga i sig, och det är lite de jag älskar med gamla ting. sagan, som man ibland får komponera själv, ibland får en del av och ibland är det ärvt från generation till generation och man minns själv hur gammelmormor hade just den vasen på bordet.
 
 
 
 
Den gamla äggtempra färgen vittnar om vad som en gång varit.
 
 
 Men inte längre är sig likt.
Jag va inne på att måla de, och det kan mycket väl hända nån gång, om nått år. Det ska jag ha osagt.
men just nu tycker jag om det så mycket så mycket precis som det är.
 
 
Är du ute och kör i dom småländska skogarna i sommar så tycker jag att du ska ta och besöka Berndt.
En man som brinner så enormt för sitt intresse till gamla möbler att man lixom riktigt ser hur det lyser i ögonen på honom, på de där varma sättet, när man pratar om det.
Precis som jag känner att det gör i mig själv.
Han har en hemsida, nystartad, men med vägbeskrivning till hans samlarskatt av gamla underbara ting.
Och nä, inte fullt så gamla som skåpet jag tog vid, som va på slängningsväg.
(om de nu inte skulle dyka upp en knasig en och vilja ha de då, tadaaa, .moi!)

Helg resume och frukost


 
Just nu, i sommartider, så har jag tokfastnat för smoothie.
Råsaftcentrifugen tycker jag är himlans överskattad och tar mest plats, den tillverkar för rinniga safter tycker ja.
Nä, en hedlig gammal mixer, massa goda bär (I skrivande stund jordgubb, hallon, blåbär, vinbär) och en rejäl skvätt havremjölk är för tillfället min frukost.
Det är ju mycket just på morgonen, kläder som ska tas på, frukost som ska ätas, ja och sen de som tar lite tid, diskussionerna om vilka kläder som ska på och det där tjatet ät nu din frukost.
Så smoothien är himlans smidig och snabb att slänga i sig, och fantastiskt god!
För snabbt ska de gå så jag hinner med allt annat jag vill lägga tid på.
 
Det har varit en tokbra långhelg.
 
I fredags åkte jag och Selma till stan för att köpa sandaler.
Detta med skor gör mig för de mesta på rätt kasst humör.
Är du tjej ska du bannemig gå i glittriga saker och sandaler med klack, för barn. Åhh Gud!
Är du kille däremot är de mer lite coola sandaler som gäller. Och jo, vist är de la bara att gå över på pojk och ta ett par, men jag blir lika less varje gång. Tar man med en snart sexåring i en skobutik och ger henne ett par gröna och svarta killsandaler när hon omges av hello Kitty, klackar, rosetter och annat lull lull, ja gissa själv...
Men vi kom överens och hon har nu nya sandlaer som tro de eller ej, är både rosa lull lulliga och går att leka i.
Vi har alltid ett långt pep talk innan skohandling.
B.Å.D.E du och mamma MÅSTE gilla skorna Selma, de vet du.
Och att hon vet de, men jag förstår ju själv hur svårt det kan va!
 
I lördags åkte jag och Elsa till Småland.
Varför jo för henne:
 
 
Kommer ni ihåg att jag skrev ett inlägg att jag va i behov av skåp?
Ojoj, Sanna hörde av sig och sa att jojemen utanför Ljungby, där finns det skåp.
Billigt, undrar ju smålänningen i mig.
Bortskänkes!
Det är ju sånt som gör att det är mer än värt att ligga och köra till Småland för att hämta hem skåp.
Det är precis så som jag hade tänkt och snart ska ni få se bilder på de färdiga resultatet.
Jag kan aldrig få nog av gamla skåp!
 
Söndag då.
Jo, då va de en förmiddag av sol och spontan besök av en vän och kollega som värmde upp mig mer än solen själv.
Och sen, sen va de dags för badhuset med Selma och Elsa.
Som två fiskar som blev modigare och modigare för varje gång dom kom under ytan och stoltare och stoltare för varje gång dom klarade doppa sig och ett mammahjärta som smälte av glädje.
 
Jag känner mig nöjd med helgen lite egentid med var och en och sen en utflykt ihop.
Helt helt perfekt och jag är laddad med energi.
Med energi och smoothie ät jag full.
Nu är frukosten slut och vädret är perfekt att va inne och städa i.
 
Trevlig tisdag!

RSS 2.0