Koka ägg

 
Påsken närmar sig och jag tänkte komma med ett fint ägg tips från en ägg älskare som mig. Hur bra är de inte. Massa nyttigheter och i en smidig förpackning.
 
När jag va liten hade vi höns, dom spatserade runt i trädgården och på morgonen kunde man gå ut och hämta dom mest fantastiska varma äggen till frukost,
näst bäst är att åka bort till grannen och köpa, de är då storleken kan variera så fint som på bilden och gulan är så gul så gul.
jag läste på Leilas blogg hur man kokar de perfekta ägget, och det blir verkligen perfekt, så att inte dela med sig av de tipset hade bara varit egoistiskt.
SÅ.
Koka upp vatten och sänk försiktigt ner ägget med en sked och låt koka EXAKT 5 minuter, ja om du vill ha de perfekt löst. Vill du ha de krämigt så är de exakt 8 minuter som gäller.
Jag har alltid haft i ägget i vattnet från början, men eftersom ägget koagulerar innan 100 grader så är de svårt att få de sådär perfekt. Tills nu då.
HUR bra som helst och påsken är räddad från överkokta ägg.
 

En fantastisk TÄVLING

 
Nu mitt i all flyttkaos när jag packade ner lakan så inser jag att det är en smärre kris på de området. Jag har lakan, en massa faktiskt, men alla är urtvättade, udda och ja tråkiga.
Och när man precis köpt ett hus så är nya lakan prioritet 375 på listan ungefär.
Men andra ord kommer dom udda örngotten och påslakan som hängt med sen jag bodde hemma (jo de va nog över tio år sen jag) ja dom får hänga med ett tag till, och drömmen om att äga lyxiga vackra lakan som får än att sova som en prinsessa och med en känsla av att vakna upp i ett paradis med vår solen strömmandes in genom fönstret, den drömmen fortsätter jag drömma. Tills jag på en av mina favoritbloggar (sen massa år tillbaka) såg att de finns en chans att lakanparadiset är lite närmare min säng
Klart värt ett försök såklart! Och OJ vilken tävling.
 
Det är alltså Sleepo som via att vara någons fru  ger chansen att kunna vinna tre stycken valfria kuddar från Chhatwal & Jonsson OCH två stycken bäddset av samma märke.
(eller en säng(!!!) om jag nu tyckt att jag behöver det, vilket jag inte tycker jag har behov av)
om du också vill tävla så tycker jag du ska gå in på Emmas blogg HÄR och kolla hur du gör.
Nu håller jag tummarna att jag ska få krypa ner och lyxiga lakan!
De gör nog att man sover liiite liiiite bättre!
 

Nya kläder

 
 
 
Det händer emellanåt, att alla, precis alla kläder bli försmå för tjejerna. Precis som om dom växt några cm över natten. Och jag inser ju att jag för de första att jag inte kommer dra med mig tre barn in till stan för att där behöva gå igenom "ÅHH DEN VILL JAG HA" diskussionen i varje affär, den energin finns inte och allt kaffe i Columbia hade inte hjälpt mig. Dessutom är butiksutbudet i Halmstad rätt trist.
Näthandla, ja de är de enda rätta allternativet.
Denna gången blev det från Next som hade en massa massa fint vår och sommar nytt och visst är de så när man beställt nått, man vill ju att de ska komma DIREKT.
 
 

bh löst på bvc

 
 
Det verkar va ännu en sån dag då jag inte vaknar riktigt.
 
 
Igår va de lika dant. Men värre!!
 Yrade omkring hela morgonen och fick iväg barn till förskolan, fixade med omplacering av förskolan.
 
[usch de är den enda biten i flyttgrejen som får mig att känna mig som den värsta mamman i världen, på riktigt. Att ta barnen från deras vänner som dom har här. Till tjejerna så säger jag mer,
"ni kan ju träffa era kompisar precis när ni vill, dessutom får ni en massa nya."
Dom är små och får nya vänner lätt i den åldern, bättre nu än när dom går i skolan etc etc. Jag försöker övertala mig själv. Det hjälper sådär, jag känner mig ändå HEMSK, fruktansvärt hemsk!]
 
Tillbaka till gårdagen.
Det va en yr och ytterst vimsig dag. Huvudet va i dimma och det slog mig inte förän jag va på BVC för att Astrid skulle vägas, DÅ insåg jag att jaha, här står jag i konstigt matchade kläder
(jag ville inte tända lampan och väcka min man när jag valde kläder...)
och utan bh.
Med dom mjölkfyllda hängiga brösten helt fria därunder mina taskigt matchande kläder stod jag där och va nästan för vimsig för att va trevlig, då pratar jag MASSA och snabbt, jo ännu mer än vanligt
 
(det går! konsekvensen är att jag säger en massa konstigt, sen försöker jag rädda situationen genom att säga ännu mer och prata ännu mer, för att på nått vis kanske dölja min vimsighet i nån förhoppning om att jag då ska verka HELT normal i mina omatchande kläder och små hängtuttar.)
 
Yr va jag, behöver det sägas.
 
Idag är en något bättre dag.
Kanske för att jag inte behöver ta mig nån stans utan kan vimsa runt och lulla här hemma bh-lös bäst jag vill.
Packa lite, amma en massa, gosat , pratat med Emma i telefon, amma lite till, kollat Malou, viljat börja träna yoga, viljat träna över huvud taget, ammat lite till, tittar på olika golv och färg och fix och drömmer och längtar.
De gör jag idag
Är mammaledig, med andra ord!
 
Vindruvor, kaffe och bloggande fick mig att vakna till en smula.
 
 

Håll i hatten

 
Jag hade tänkt vänta med att skriva de här, men nu klarar jag inte hålla mig längre faktiskt.
Och det är ju ingen hemlighet längre, i veckan skrev vi på papprerna och det är ju på riktigt!
 Vi är HUSÄGARE!
En fantastisk solagul sekelskiftsvilla är vår!
Det va ett sånt hus jag såg som jag tänkte wow, men vi kommer aldrig få de, det känndes för bra för att va sant.
Och nu sitter vi här, och har de!
Vårat alldeles egna hus. 
 
Det är inte alla som föder barn och köper hus inom loppen av två veckor.
Två känslofyllda fantastiska veckor, minst sagt. 
Jag kan inte riktigt beskriva hur spännande detta ska bli. 
Bara att packa ner ett hus i lådor med tre barn är spännande i sig, nån slagt evighets jobb som redan är smått påbörjat (två lådor på en hel helg är vad jag åstakommit mellan ammningarna),
redan och redan vi flyttar första maj, så de är nog snarare hög tid att dra igång på allvar.
JAAAAA!!!!
 
 
 

Mjölkmaskin


Att amma..
För min del blir de ett bra sätt att jobba med mitt tålamod.
Astrid har en ätar dag denna lördag & jag har mest suttit i soffan & just ammat och sitta där & se kaffefläckar som behöver torkas, saker som behöver plockas upp & tvätt som behöver strykas & inte kunna eftersom man agerar mjölkmaskin. Ja, tålamods krävande är de.
(Och så snabbt över, denna första mjölkmaskins perioden i livet)


Litet barn, stor katt



Litet barn, stor katt.
Vi har verkligen fredag idag. Selma & Elsa lullar runt & äter äpplebåtar & kiwi. Leker lite, tetas lite & leker lite mer.
Sen dom blev storasystrar båda två har dom verkligen börjat leka ännu mer ihop än innan. Fint!
Leif ska jobba över ikväll, så de är bara jag och tjejmaffian, ja & Ernst, som är hemma. Disneyfilm, popcorn & en massa ungar under en massa filtar i ett ända virrvarr i soffan.
 Så ska vi starta helgen hade jag tänkt. 

Krystpresent


När Selma kom till världen fick jag en fantastiskt fin Efva Attling ring av Leif, "from here to eternity" ringen.
När Elsa kom till världen fick jag ett fantastiskt Attling halsband som hängt på så gott som varje dag sen dess.
Och nu, när Astrid föddes fick jag en kompis till min vigselring, som kände sig lite ensam.
En enkel och vacker helt perfekt silver ring med en sten för varje barn.
Som krystpresent och tack för att jag gett han så fantastiska barn.
Ja, det tycker jag allt att alla kvinnor är värda.
Han är fantastisk herr Larsson, jäkla tur att han är min!

I'm busy


Jag tänkte städat i eftermiddag. 
Men har fullt upp med förundras över hur bra jag har det.


Olof Röhlander

 
För ett tag sen av jag på en föreläsning som jobbet bjöd på.
En himla bra sådan av en man vid namn Olof Röhlander.
Jag skrev då upp min mail och får varje vecka lite kloka ord.
Veckans peptalk
Varje gång jag väl tar mig tiden att läsa veckans pep talk det så blir jag nog en lite klokare människa. 
Jag kopierar hans text rakt av:
 
INGET ATT SKÄMTA OM

En man låg döende på en hjärtklinik på ett katolskt sjukhus. En präst tillkallades för att ge sista smörjelsen. Av misstag gick han till patienten i sängen bredvid. Denne dog efter femton minuter. Den förste patienten levde ytterligare fyra dagar. 

Om du nu tror att jag hittar på det här, eller bara hört det på omvägar, ska du veta att jag fann berättelsen i Rydén/Stenströms bok Hälsopsykologi, där källhänvisning finns till alla påståenden.

Det kallas nocebo och är motsatsen till det som kallas placebo. Nocebo betyder 'Jag skall skada dig'. Rydén/Stenström pekar på möjligheten att en känsla av total uppgivenhet kan vara patogen. 

Nocebo behöver inte bara utspela sig längst ute på fingertoppen av handen, för att citera Plura. Det kan även ske i de mest vardagliga situationer. Tänk dig att du kommer till jobbet idag och får höra:

-Vad trött du ser ut. Blev det hårt i helgen, eller?

Alla har upplevt vad som sker i en när någon säger att man ser trött ut. Rydén/Stenström menar att det är attityden och ordvalen hos den som uttalar det som avgör. Det vill säga om du tror på det som sägs så sjunker du ihop och känner dig håglös. Innan lunch har du fått gå hem och lägga dig.

Låt oss tänka på det här idag. Även om det sägs i skämtsam ton, kom ihåg att nocebo är minst lika kraftfullt som placebo. Ser du någon som ser sliten ut nu på morgonen, minns att det finns dem som köper det du säger. Använd då det för att bygga upp, inte bryta ned. Säg något upplyftande.

Fundera också på när du skadat dig själv genom att klanka ned på din spegelbild. Det får vara slut med det. Nu när vi påmints om nocebos nedbrytande effekter får vi vara snällare även mot oss själva.
 
 
Sådär ja, detta tycker jag vi alla ska tänka på, att va lite snälla, inte bara mot andra, utan även mot dig själv!

Förmiddag

Leif har rensat i garaget, åkt till tippen och storhandlat på maxi med sina två älsta döttrar denna förmiddag.
Och jag då...
 Jag och Astrid, ja, vi har ammat, hunnit ta av pjamasen, ammat och duschat och ränsat min plånbok på kvitton samtidigt som jag stående slängde i mig lunch. och ammat, nämde jag det.
Man är lite olika effektiv ibland.
 

Yeey!

Vilket väder vi har! Inte så att jag vågar hoppas på att solen är här för att stanna, jag förväntar mig ändå en snöstorm till innan våren är här på riktigt. Men tillräckligt varmt för att Selma och Elsa ska va ute från de att solstrålarna tar bort frosten på gräset tills att solen går ner. Dom gör allt ute, leker, äter, leker mer och är sådär härligt rosiga om kinderna och somnar lite extra gott om kvällen.
Solen solen, visst gör den nått magiskt med oss alla!
OCH
så tacksam jag är att Leif är hemma och kan umgås med dom stora när jag drabbats av Alfons syndrom och JAG SKA BARA, det tar en halv dag bara för mig att komma från punkt a till b. och så får de vara för tillfället. Det finns en härlig charm i att inte hinna med mer än att ta en dusch på en förmiddag.
 
 
Och mina vänner idag hände det en stor grej, extremt storslaget måste jag säga.
Ni vet efter första graviditeten när man tycker man är normal i kroppen, back on track så fort ungen är ute och att nu kan jag komma i mina gamla kläder och va en fräsch och snygg mamma.
Och sen gör man de,
provar sina gamla byxor och vipps känns de som om kvinnan på hemköp i fett hår, håliga leggings och foppatoller är en pudding i jämförelse med sig själv.
 
Man ska inte göra sånt, aldrig aldrig aldrig utsätta sig för detta, prova sina kläder alltså.
Ändå, två gånger tidigare har jag utsatt mig själv för detta och tänkt att jag kan ju kolla lite HUR illa de är, för SÅ stor är jag ju inte, VÄÄÄÄL..
Jo, lilla hjärtat så stor var jag.
AP apap, för den uppmärksamme märkte ni nu att jag använde mig av VAR och inte ÄR.
 
För idag hände det, det  som jag gjorde de som inte ska göras,jag tittade under högen av mjukiskläder, tänkte åter igen, jag ska inte förvänta mig nått (skitsnack, klart att man gör) men jag kan ju kolla hur illa det är..
Och damer och herrar de va banne mig inte illa alls.
Inte. illa. alls.
Visserligen inte dom tajtaste jeansen, visserligen med en mage som inte dragit ihop sig och magmuskler som fortfarande jag inte hittat, MEN jag fick på mig mina byxor, mina icke gravid mina snygga icke mjukisbyxot byxor och jag födde barn för nio dagar sen.
För er som inte förstår storheten i detta så kan jag tillägga att jag efter min första graviditet inte kom i knappt mina mjukisbyxor efter sex månader. Så jo, jag är glad, riktigt jäkla skitglad och detta ska nu firas med kaffe och nagelfilande i solen.
Grattis till mig.
 

Flörtkulor & kuddfluffande

 
Idag åkte Leif in till storstaden med med två av sina tre döttrar.
Och när katterna är borta passar jag på att göra just inte så mycket alls idag,
 
(mellan amning och tvättande och strykande och plockande och amning igen och torkande och damsugning och dedär andra jag gör var dag som jag inte ens tänker på och som går av bara farten, jo du vet.)
 
 
Jag lullar runt och fluffar kuddar, filar naglarna (med mitt nya set från bodyshop som jag fick av Nissalundarna) och njuter av tystnaden och alla fina blommor vi fått och luktar på blommorna och luktar ännu mer, mest hela tiden på lilla Astrid.
 
 
 
Och va gjorde mina andra tre hjärtan på stan då?
Jo, fixade och trixade och skulle bara köpa flörtkulor till ett pyssel vilket när man har den snällaste pappan i världen resulterade i att Panduro gick med vinst idag.
Att pyssla gör dom mer än gärna och länge länge länge.
Hörde ni däremot nyss ett ljud och trodde att de va 3:e världskriget på g, så kan jag stilla din oro med att de "bara" va barn och deras elaka hemska mamma som tvingade dom plocka undan pysslet.
Freden är återställd och dom är numera ute och springer av sig.
Härligt när ens barn ärver ens humör och ens envishet och tjurighet.
Men en trygghet att veta att de är jäkla bra att ha många gånger i livet, inte när de kommer till flörtkulor och deras att vara över hela huset eller inte vara. Men vid andra tillfällen.

Första promenaden

 
 
 
Sex dagar gammal har Astrid idag varit ute på sin första promenad.
Fint tycke hon och låg nöjd i vagnen, hoppandes på dom steniga vägar som finns att erbjuda här på landet, över henne dinglade Mason fågeln och den söta tigern Elsa valt med omsorg, medans jag njöt av solen och sög åt mig av all D-vitamin jag bara kunde komma åt.
 
Kroppen sex dagar efter en förlossning och där innan nio månader av förändring är ju just det, förändrad.
Jag känner mig en aning svag och skör, men på ett sätt som bara påminner om vad jag faktisk gått igenom inte bara en, två, utan tre gånger och wow vilken superwoman jag känner mig som i min mjuka volang mage och hormon finniga något för bleka hud med ett bäcken som känns som de ska ramla isär, men superwoman lik förbaskat.
 
 
 
Och promenaden var det inget att klaga på, här är fint på landet kan man säga och våren smyger sig sakta sakta på med blommor som kämpat sig upp och grenar med en antydan till grönt.
 
 

En helt okay första promenad livet.

 

Astrid

 
 
Här är hon.
Den mest fantastiska lilla perfekta Astrid med mina stora ögon och sin pappas haka.
Så liten och så älskad.
Selma och Elsa är dom stoltaste systrarna som hjälper till att tvätta henne och lägger på henne filten och gosar och myser med henne.
Hon kom på fettisdagen, en solig dag den 4 Mars vid 13.33 för att va mer exakt.
 
Ett fantastiskt team bestående av mig (nähä) en helt underbar barnmorska och min älskade älskade man.
Ett tag i lustgasvimmlet ville jag gifta mig med dom båda. (vilket jag även berättade för dom.)
 
Nu är vi hemma och njuter och tar till vara på denna tiden som jag ju vet går alldeles för fort.
Jag önskar jag kunde stanna klockan och bara få njuta lite till av bubblan jag befinner mig i.
 
Och släkten, vår fina familj som kommer med presenter och blommor och kramar, vad glad jag är att ha alla!
Tacksamhet är nog den största känslan i mig just nu.
En ENORM tacksamhet att ha TRE helt underbara barn och en helt fantastisk man.
Jag har de bra jag!
 
 
 

Städhjälp

 
Plötsligt händer det.
Åh jisses tänker du, nu ska människan föda barn.
Nädå mina vänner, detta är nästan större...
 
Idag när Selma ätit sin frukost och tagit på sin sina kläder så travar hon i på sitt rum och en stund senare hör jag
"Men Elsa, du får faktiskt hjälpa till"
"Sluta lek Elsa och hjälp till"
 
Hon har alltså självmant valt att gå in på sitt rum och plocka i ordning och städa... (!)
Ja, men ni förstår ju själva att jag befinner mig i nån chock, så drar förlossningen igång är de helt Selmas förtjänst!
 
Efter en stund kommer hon och säger.
-Mamma, skulle jag kunna få... dammsuga och torka golven?
 
Ehh, jo men okej då...
 
Båda tjejerna brukar va duktiga på att plocka i ordning, eller nä faktiskt inte, inte duktiga, men de händer efter mycket tjat att dom gör det i alla fall.
 
Så här sitter jag och bloggar och dricker kaffe medans städarna har en diskussion om att man
verkligen inte får ha Ajax på vardagsrums golvet och samtidigt säger
DE ÄR SÅ ROLIGT ATT STÄDA!!!
 
Chock, ja ni förstår kanske själva!!!
 
 

Ost & skink gifflar

 
Jag måste ju bara tipsa om dom här goda goda godingarna.
Ost och skink gifflar som min mamma gjort sen jag va liten.
Kanske den bästa all in one brödet som finns!
Perfekt till utflykten eller stranden eller frukost eller när som helst kan jag tycka!
 
Här bjussar jag på receptet:
 
25g jäst
50g margarin
½dl ljummet vatten
2dl gräddfil
2 ägg
1tsk salt
1tsk socker
8dl vetemjöl
 
Smula jästen.
Smält margaringet.
Fjonga i vattnet och gräddfilen och låt det bli sådär lagom ljummet så jästen trivs och degen sen kan växa sig stor.
I med ägg, salt, socker och vetemjöl.
 
Jisses inte alla 8 dl mjöl på en gång, du får umgås med degen och se hur hon mår och blir. Därför det är så himlans bra att jobba med degen i bunke och inte i maskin.
Det är klart, hade jag ägt en Ankarsrum hade jag väl kanske valt att just använda den.
 
Låt degen jäsa till sig 20-30 minuter och sen.
Kavla ut och tillverka små trevliga trekanter
Som du lägger en bit ost och en bit skinka i
(Ja, eller bara ost som mamma under många vegetarian år fick göra)
På en sats deg blir det ca 12 gifflar.
 
 
 
 
Sen jäser man dom igen i 30 minuter
In i mitten av ugnen på 250 grader i 8-10 minuter.
tar ut dom och penslar dom nygräddade små liven med liten vatten och sen är de bara att njuta!
 
 
 
 

Väntan Post Vänner

 
"Han komme jamla ut på fjeda, så klart"
[han kommer ramla ut på fredag, så klart]
 
Sa Elsa, tänk va skönt om hon haft rätt.
Både i avseende om just "ramla ut" och att detta ramlande då skulle skett igår.
Tänk att jag trodde jag skulle bli trebarnsmamma i februari, men det är ju en Mars unge där inne, tydligen. 
 
 Väntan.
Denna konstiga väntan som är en längtan så stark så stark och en enorm nyfikenhet att få träffa vem det än är där inne, men att gå och vänt på att de ska börja göra ont känns, ja lite märkligt tycker jag.
Jag hade inte alls den känslan inför nån tidigare förlossning. Om det var för att jag vägde det dubbla och bara ville bli människa igen eller om det har med nått annat att göra har jag ingen som helst aning om.
Och dessa dagar då man passerat beräknad förlossning känns långa som månader varje dag.
i all denna väntan hände det mest fantastiska.
 
Allan fick post.
Tänk så älskad man är när man ligger inne i sin mammas mage och redan får post.
Och inte vilken post som helst, utan den mest söta lilla fågel från Lund.
Det är Tanja som gjort denna lilla skapelse som jag redan har bestämt ska hänga i hens vagn med ett vakande öga över Allan och varje gång jag ser den kommer jag fyllas av den enorma kärlek Tanja har.
Tanja är den mest fantastiska människa inifrån och ut
som alltid är så godhjärtad, positiv och vacker.
Det är konstigt de där att man kan bo alldeles för långt i från varandra och höras av alldeles för sällan men ändå alltid veta att den andra finns där så otroligt mycket för en, alltid.
 
Mycket saker är jag bra på, men att ta upp telefonen och ring, eller ens lyckas att svara i den om det ringer.
Eller bara svara på ett sms, jag har nån slags åh jag svarar sen när jag hinner filosofi, går sådär...
 Eller sätta mig i bilen och hälsa på, det är jag urusel på, verkligen skitdålig .
(de kan ni ju inte neka till nån som känner mig!!) 
 
Så dom vänner jag har som står ut med min dålighet i att hålla kontakten och höra av mig, Dom är så otroligt riktiga och känner verkligen mig utan och innan. Inga ytliga bekanta här inte, och dessa vänner jag har, som Tanja, kan jag räkna på en hand och jag VET att dom alltid finns där.
Precis som jag hoppas att dom känner att jag finns där för dom, min lilla skara extrafamilj, för det är ju de ni är, en noga utvald, vacker skara människor, som funnits olika länge i mitt liv och kommit in i olika perioder av det.
men som alltid alltid finns där! 
Inte bara för att man behöver varandra när det är jobbigt utan också för att dela glädjen i livet.
Vänner, vad vore världen utan dom, inte värt ett skit faktiskt!

RSS 2.0