A- Som i Absolut Awesome Astrid

 
 
 
 
A- Som i Absolut Awesome Astrid, Af course
 

Om gårdagen va den där soliga krattalöv och va ute och drick varmchoklad höstdagen, så kan man säga att denna lilla onsdag är motsatsen.
De är ju så grått ute så Londons tunnebanor framstår som färgglada och pigga i jämförelse.
Men vad gör de när man har att göra inne.
 
Men barnens mansion behöver en ordentlig sanering, och med antalet kvadratmeter så antar jag att det tar typ dagen. Passande en regnig dag som denna.
 
MEN, de finns ett men.
Den dära Absolut Awsome Astrid är All over.
Och vad som mer är All over är sticksåg, cirkelsåg, yxa och andra sådär halvt obarnvänliga verktyg.
MEN, jag tycker fortfarande att iden att fixa hallen just nu är underbart bra.
Men åttamånaders Awsome Astrid och cirkelsåg ger mammakroppen viss oro.
Så de är när damen sover som jag kan göra nån slags nytta. Och trotts att hon är van vid ljud så tar de emot att starta en slip eller såg när hon ligger sött och sover, vilket då resulterar i att det  inte blir så mycket nytta gjord.
Inte renorveringsmässigt iaf.
Och de kliar lite i fingrarna. Men jag får väl sanera barnmansion istället, och känslan när det är klart är rätt awesome den också.
 

Löv

 
Efter en natt som barnen hostat sig igenom
(jäkal hosta och jäkla springande i trappor för att hämta hostmedicin och vatten och jäklar för att va själv på nätterna med tre barn när två är sjuka och jäklar för att ha dåligt natthumör och jäklar va seg man blir utan sömn)
MEN ny vecka som så fint är höstlovsvecka och idag så tog vi då tisdag, och vilken tisdag sen!
 
 
Det har varit en fantastisk dag.
Sådär som man drömmer om att hösten ska och med sol som påminnt om våren.
En sån dag som bara krävde en lövhög för att bli rolig, tydligen.
 
 
Där man kunde gräva ner varann eller kasta löv på varann eller för all del käka lite.
 
 
 
Eller ta en sådär söt syskonbild i lövhögen, Astrid av inte riktigt med på den iden. Hon va mer inne på käkandet.
 
De är så hon jobbar lilla Astrid, med att stoppa allt som kommer i sin väg i munnen, och ha brått, så brått att hon börjat ställa sig och sen inte har den blekaste aning om vad hon sysslar med och hon är ju på tok för liten för dedär med konsekvenstänk utan ger sig på de direkt igen efter fallen.

Tarmar & renovering

 
 
 
-Kolla mamma!
-Eh, ja kolla, Elsa va är det?
-Sånt som är där juuu (säger hon och pekar på magen)
 
Ibland är man ju bra dum, ser väl vemsom hellst att de är lite tarmar hon målat.
 
 
 
Denna helgen skulle jag nog vilja kalla helgen då hall No2 projektet startade. Och detta med att vi med mycket våld, lite skruvdragare och mycket kofot tog väck den där fabjulösa plastmattan som skulle se ut som ett gammalt golv, för att där under upptäcka ett riktigt gamalt trägolv, i ett skick som va bra mycket bättre än vad vi förväntade oss, men som kräver en del kärlek för att bli som vi vill.
 
 
Spännande, ellerhuuur!!
Och med tankar om marrakech design, ljusa trägolv, pärlspont och en släng svart.
Jo, i dom planerna går hallen just nu, men dedär vet man inte förän det står klart.
Det får växa fram och man får se vad som behöver framhävas och så vidare.
Hoppas du vill följa med på hall No2 projektet.
 
 

Mammaledig morgon

 
 


Denna torsdag startades efter lämningar på skola och förskola med en skön, men kall, Power walk och nått gammalt sommarprat i öronen. Och sen lite yoga på de.
De är såna morgonar som jag känner mig extra mycket mammaledig och njuter extra mycket, åt att jag kan söla igång en helt vanlig torsdag på detta sätt och låta halva dagen gå utan att egentligen ha gjort så mycket alls. Men full med energi inför resten av dagen som innehåller alla hämtningar, efterskolan lek och gymnastik ikväll.
 
Hoppas din dag startat fint med, med eller utan kall långpromenad och yoga.

Amma mamma

 

Tänk att de kan va så kul med en spegel.
Kanske är de för att hon är så himla nöjd med sina nya byxor, jo man kan ju bli glad för mindre alltså!
 
Jag har ju slutat amma, nu, ja eller förra veckan.
Mitt i natten vaknade Astrid och tog sig en sista slurk, och jag satt där på sängkanten och vist så väl att jo, detta är sista gången,
 
Gång no1 va jag så säker på att jag skulle amma, såklart, de gör jag ju. Och när de va blodblandat och eländigt och hon inte blev mätt och bvc tanten manade på att jag ändå skulle fortsätta
(vilken idioti, mätta barn är glada barn, glada barn ger en glad mamma och vise verse)
När jag tillslut gav henne ersättning och hon blev mätt så kan man minst sagt säg att de va skönt.
 
Gång No2 tänkte jag att amningen nog skulle krångla med och gör den de så förstår ja inte vitsen med att kämpa.
Men nopp, inget krångel alls faktiskt, och jag tänkte att första gången kanske ändå bara va nybörjar oflyt.
 
Gång No3 nu du, klart jag ska amma, de funkade ju.
Och jag ammade och ammade och ammade och Astrid förblev liten liten liten. Och trotts att hon va nöjd och glad sa bvc tanterna att jag skulle ge tillägg och lägga av med mjölk och massa annat som då skulle va bra för henne. Jo, hon gick ju upp i vikt och jag får väl erkänna att jag inte hade grädde nog i tutteriet.
 
Och nu, gång No 3 förra veckan där mitt i natten på sängkanten, då va de med lite sorg jag insåg att detta verkligen är sista gången, för hur jobbigt jag än tyckt att de varit och hur lite jag än brytt mig om man kan eller inte kan amma, så va detta ändå slutet på nån slags amningstid och början på nästa steg.
 
Och rätt va de är så går hon på piratfest på förskolan eller strosat in i sitt klassrum på morgonen.
 Livet alltså. Jävlar va fort de går när man har roligt, de gäller att ta till vara på de.
 
Jag ska göra de lite extra mycket just nu, Astrid kommer krypandes från sin spegel och pillar på lite grejer hon hittar längts vägen med en härlig doft av bajs som närmar sig.
Så nu ska jag torka bajs och njuta av att den stunden ändå inte varar för evigt.

Lillpirat


Onsdag kallas ju inte lill-lördag för inte och idag har Elsa piratfest på sin förskola.
Hon gick så stolt och förväntansfull dit med sitt svärd och sin hatt i sina gula gummistövlar och alla kompisar va så finns och söta och ropade "Elsa ska vi leka" när hon kom.
Små snälla pirater får ju mammahjärtat att smälta som smör i solen vill ja lova!
 

Nemen titta, en dagens

 
 
 

Här har ni dagens mama
I ärve jeans från sisters som är så höga i midjan att man nära på skäms, men ändå får in volangerna i. Och en rykande ny fantastiskt skön tröja från Lindex rean, som jag så generöst unnade mig själv i går när jag och mina yngsta två va runt på shopping runda.
Det känns mycket miljötänk och mamma över den outfiten. SÅ himla rätt.
 
I skrivande stund fylls huset av doften av nybakat, frö brödet som både är gott och nyttigt, står och gräddas och väntar på tjejernas kusin som ska komma och hänga i Harplinge idag. Hälsobrunch och långpromenad hade jag i tanke.
(jag kanske ska tillägga att tjejernas kusin alltså inte är i ålder med tjejerna, dom uppskattar lixom hälsobrunch och långpromenader så himla dåligt i åldern av sex år)
 
Ha en fantastisk tisdag!
 

Chiliskörd

 

Igår gav vi upp odlingen för i år och skördade den sista chilin och paprikan och tomaterna som vi omsorgsfullt fått och vårdat och gett kärlek och som i gengäld gett oss tillbaka.
 
 
 
 
 
 
 

Med god hjälp av Ernst och Astrid så har nu krukorna blivit tömda och avborstade och undanstaplade i vackra vackra terracotta staplar i uthuset där dom ska gå i ide och ladda inför våren.
 
 

Och vi har vacker chili till alla höstens grytor och minnen av middagar i uterummet där man plockade tomater från plantorna och la direkt på tallriken.
Och de enda som vittnar om en fantastisk sommar är stearin fläckarna på bordet och alla minnen, minnena från vår första sommar i vårt hus.
Jag minns den som varm. På alla sätt.
 

Den perfekta fredagen & hajmorgon

 
 
 
 

Igår va den perfekta fredagen.
En dag med bullkalas med grannar, för att fira att det va fredag lite.
Och yoga pass, som precis som alltid va fantastiskt.
Upptäckt av att vi i vårt kök kan få 50 cm högre tak. (gamla hus alltså, dom är fulla av överraskningar)
 
 Och så kom Ida på fredagsmys delyx.
Herr Larsson hade lagat god mat och Ida hade med sig efterrätt från sin granne Steinbrenner & Nyberg.
Jo ja tackar jag!
Tyvärr är jag så otroligt dålig på att ta kort när vi har besök, eller de är kalas eller fest eller jo, du förstår.
Jag är så uppslukad av att ha trevligt att jag glömmer.
 
 
Denna lördag startar med sovmorgon följt av frukost med underhållning av Elsa som kör runt i en lära gå vagn som hon använder som sparkcykel och sjunger "hajarna"
"o mamma haj ba baa ba ba ba ba baa, dom tom en arm dom tog ett ben dom tog en kropp dom tog en SNOOOP och de kom bloooood en massa bloooood"
I em kommer finbesök och innan dess hade jag hoppats hinna med lite nytta ute och göra i ordning orangeriet inför den stundande vintern och få upp lite av löven som täcker gräsmattan och sånt skönt utefix.
Och ikväll är de ju så mycket bättre.
Som jag längtat!
 

Bamse start

 

Idag va tanken att Elsa skulle leka med en kompis, men efter en hostig natt blir de bättre med en lugn hemmadag för donnan.
Elsa gillar inte bara Bamse, utan också att spela och Bamsespelet är en riktig favorit för henne.
 

Efter väldiga bekymmer med hur hon skulle hålla korten så fick de beprövade gamla bokknepet rycka ut.
Och att välja en kokbok va kanske inte mitt smartaste drag eftersom de va svårt där ett tag att koncentrera sig på spelet när de fanns så goda små kakor att titta på.
 

Att få hänga med denna hostiga ruffsiga trollungen en fredagsmorgon.
Nä, jag kan inte tänka mig en bättre start på en dag som innehåller yogaavslutning och fredagsmys med familjen & Ida och god mat och raggsockar och chi-the och annat sånt som gör livet fint.
 
Men först fyra, fem omgångar till av Bamsespel.
 
 

Mardrömmar

 

Igår morse doftade det fantastiskt av BörjesBak.
Idag doftade de nån helt annan typ av bak.
Grönkåls fixet är på gång och fis doften kommer farandes med dom något friskare höstvindarna.
Men ingen fara för en annan som är uppväxt i Hyltekommun med en avföringsluktande wellpapps industri.
Närå.
 
 
De va väl en mindre bra natt inatt.
Halva ville inte Astrid sova riktigt och halva berodde helt och hållet på mig själv, då jag inte kan komma till ro och somna och när jag gör de så drömmer jag mardrömmar.
 
Jag kör bil, och jag sladdar, far av vägen och vaknar svettig och rädd och med en stor klump i magen,
om och om igen.
Känslan när jag tappar kontrollen ligger så nära, och ljudet av smällen som blir.
 
Och de är väl för att jag vet att de snart kommer bli halt, snart är de ett år sen olyckan va, men minnet sviker dessvärre inte.
Jag har kört de krokiga vägarna hela sommaren och tänkt att de kommer bli jobbigt när den kommer, halkan.
 
I morse va de ändå de runt 10 plus, men den obehagliga känslan, den kommer smygandes, och jag kände hur jag spände händerna om ratten tills knogarna blev vita och hur det tåras i ögonen. Hur jag än försöker.
Den där trauma psykologen jag va hos en gång, han skulle jag behövt gå till mer inser jag.
 
Jag berättade för honom, alltså mr trauma, om olyckan, då när de va.
Förklarade i detalj hur jag kände.
Han förklarade i sin tur att det som hände med min hjärna och att den ställde in sig på att
Nu är de över.
Det är även den känslan jag bär med mig, jag kommer såväl ihåg den.
Lika väl som jag kommer ihåg hur de känns när däcken inte greppar asfalten eller den konstiga doften av airbag eller huvudet mot biltaket. Men lika väl kommer jag ihåg
Lugnet när man inget mer kan göra.
Och om de va nått som va bra i allt elände så är de ändå att jag vet hur den känslan känns.
Detta är ett av sätten jag använder för att fortfarande bearbeta det,
att skriva om de. Mr trauma tipsade även om de.
Och de känns bra.
 
Idag ska jag köra och handla, för att jag måste lära mig att möta rädslan.
Men snälla, svär inte åt såna som mig när de snart börjar bli halt.
Bilen som kör sakta är jävla jobbigt, men den som sitter i kör som den gör av en anledning, men vita knogar och tårar i ögonen. Snart blir de halt ute, och så bråttom har inte nån till nått att det är värt att riskera att inte komma fram alls.
 
 

Spelväder

 

Att spela spel, de hör hösen till.
Om och om och om och om och om igen.
 
 
 
 

BörjesBak

 
 

Ungefär exakt så ser det ut idag.
Dripp dropp. Men va gör väl de när jag fick inte mindre än tre trevliga kommentarer om mitt snygga Lisbeth Dahl paraply i morse och vad gör väl lite regn när man är mammaledig och inomhus och kan gå runt i raggsockar hela dagen och ta förmiddagen som den kommer. Ytterdörren står på glänt eftersom Astrid ligger i vagnen och sover och det luktar "BörjesBak" i huset.
(Elsa, så klart som säger så)
Ska då förtydliga att Börjes är ett litet bageri vi bor grannar med, och BörjesBak är därmed doften av nygräddat, som vi har lyxen att leva med varje morgon. Jo ja tackar ja.
 
För de är lite såhär mitt liv ser ut just nu.
BörjesBak doft eller MatildeBerg doft av de jag bakar
 (japp, de alltså namnet på vårt slott, som även de varit ett gamalt bageri förr, dedär röda uthuset ni ser på bilden, de va tydligen där de bakades long time ago)
 
 
Lugna förmiddagar när jag pular och smågrejar med allt som ska hålla skeppet flytande och när jag sen på eftermiddagen hämtar barnen som nio av tio gånger har kompisar med hem (tio av tio är mer rätt kanske)
(och jag blir fem barnsmamma och inte tre för en stund)
 
Då blir de lite motsatsen till mina lugna förmiddagar, så att säga.
Då börjar dagen och jag är tacksam att jag laddat energi på förmiddagen.
 
Min fina kompis Sanna hälsade på i fredags och beskådade cirkusen. och satt och skrattade lite åt den. Jo, underhållande ska cirkus va, och de är det vill jag lova!
Vi säljer inga biljetter, de är bara att dyka upp.
 

Sova över, eller kanske inte

 
 
 
 
Igår va de nån slags premiär, som inte helt oväntat inte alls blev nån premiär, men tanken på det tar de till en ny nivå i föräldrarskapet på nått sätt.
Sova över.
Jajemen, Selma hade en kompis som skulle sova över.
(sova hos släkt är en annan grej, såklart)
Men att ha en kompis som ska sova över, de är nått annat de.
Men vid närmare eftertanke så va de inte en lika bra ide som dom först tyckte dedär två små söta tandlösa sexårs damerna.
Men lördagsmys med kompisar, de är inte helt fel de heller tyckte dom.
Tacos, godis, cola, film, spel, målande och lekande. Jo, mycket hinner man med under en kväll med kompishäng. Elsa va också nöjd eftersom den tandlösa sexåringens lillasyster också va med.
 
Idag då, va en sån dag när Astrid sov länge, och jag vaknade klockan fyra (är inte de så jäkla typiskt då!) och jag har sen dess fått i mig kaffemängder vad en vanlig en dricker som veckoförbrukning.
Men infinner sig inte tröttheten förän de är för sent så gör den inte.
Nu ska jag ta mig en Samarin och bege mig ut, ut i friska luften och promenera med fina Mikaela och kanske kanske kolla in loppis och ladda batterierna och få en chans att sakna mina barn lite.
Jopp, så är de.
 
 

Jätte jätte jätte konstigt

Vet du vad...
Ibland händer de mest märkliga, oftast under de mest märkliga stunder.
Typ just nu.
När de renar som mest och vinden ligger på. Då slår de till. Min jag vill ha hund syndrom!
Gå ut och gå promenader i regnkläder, och gå på lydnadskurser på lördagar
(är de på lördagar tro, de känns så)
Jätte jätte jätte.... JÄTTE JÄTTE konstigt!
Jag är inte ens en hundmänniska, har aldrig bott med hund eller kan speciellt mycket om hundar.
Jag har definitivt inte tid med hund, och skulle jag ha en skulle jag gå på massa lydnadskurser och valpkurser och gud vet allt, sånt tar tid, och att gå ut och gå och träna och ägna sig åt hen, jo, de tar tid.
Och tid finns inte riktigt kan jag tycka, men skaffahund suget, jo de finns där.
Och en tanke på att om några år, jo då kanske. Kanske.
Tills dess kollar jag olika raser
(jag gillar stora jäkla sjabrak, de har jag alltid gjort.
Typ grand danois stort gärna,
så jäkla åbäkigt och konstigt tänkt, men så är de)
 
  Och funderar på vilken ras som hade passa vår lilla flock till familj bäst och ska man verklige ge sig på valp eller omplacering är kanske bättre. och jag googlar och letar fakta och drömmer vidare.
 
Nog där, kanske du tänker, men nä hä då!
 
 
Även min hönslängtan slår till titt som tätt. Och jag tänker att såfort barnen inte vill ha sin lekstuga längre kanske man kan få till en hönsgård där istället.
(Jo, jag har redan börjat fråga dom om dom verkligen leker i den... Vilket dom tydligen gör, synd!)
Och vet du vad, jag säger de igen, jag förstår mig inte på mig själv och de är
Jätte jätte jätte.... JÄTTE JÄTTE konstigt!
 

Fredag och skogslängtan

 
 
 

Astrid snorar vidare och tycker det är helt ok att hålla sin mamma vaken på nätterna.
Jag får nog ta mig ett snacka med damen och säga till att detta är ok vid förkylning, annars. LÄGG AV!
 
De är fredag och de betyder fredagsyoga och en dag som ska sällskapas av Sanna.
En helg med fika kalas och skogslängtan som kanske tar över och om tid finns så åker vi dit hela la familja och tar fika korgen med oss (men ditt bröd du bakar mamma, va Elsas önskemål)
Och efter förra svampletar turen med Ida blev jag lite biten och känner att jag vill tillbaka, till lugnet och skogsdoften, och med lite tur svamp.
Men svampen är en bonus. Skogen är gott nog.
 

Laga egen barnmat. Eller skit i de


 
 

ang. gårdagens inlägg om att göra egen barnmat...
 

Alternativt gå till affären och köp bara.
Iaf om du har en pytte pytte pytte diskmaskin och blodigt handexem och känner för att lägga den tiden på nått annat, typ kolla på dr Phil, fila fötterna eller dina barn.
Om hon gillade min vällagade mat?
Nopp.
 

Den lilla pigga röda

 

Astrid, detta lilla rödhåriga yrväder alltså.
Hon är snorig än och väcker mig vid 3 på natten för att meddela att det är dags att börja dagen
 

Att gå upp vid tre har sina nackdelar, såsom att man blir nån zomievariant av sig själv under resten av dagen. Och allt jag övervägt att ta mig för blir uppskjutet tills ork infinner sig.
Och jag pysslar istället med sådär lagom ansträngande saker.
 

Man blir ju lite knäpp av att gå hemma och va mammaledig.
Vissa projekt blir endagars aktiviteter.
Som igår, när jag städade en hall.
Jo, de va de jag gjorde. De som började med en dammsugning slutade med skosortering och fingervantsihop parning, och tro mig, det kan ta en hel dag.
 

Men nu va de gjort och sommarskorna är vackert undanstoppade för att göra lite plats i hyllan till vinterskorna som inom en snar framtid ska få plats.
 
Idag lagar jag barnmat, mest de faktiskt.
Med både Selma och Elsa lagade jag ALL mat själv och tyckte det av synd och skam och SÅ illa att gå och köpa smaklös mat på burk. Istället kokades det kyckling och böner och fisk och plockades örter från små krukor, ja och annat jag odlat upp själv.
Den ena rätten stank mer vitlök än den andra.
Fortfarande tycker jag att det är synd och skam och rättså illa att gå och handla burkmat.
 
Men ibland handlar det om överlevnad.
Typ som när man köper färdiga smakportioner. Jo, så mycket synd och skam jobbar jag med.
Men inte idag, idag kokas det torsk och grönsaker och potatis och massa vackert som sen ska geggas ihop och frysas in.

Stolt som en elefant


 
 

Oj oj vad jag är stolt!
Eller lite mamma mallig kanske. (usch, finns de nått värre än mamma malliga mammor, som dessutom delar med sig! Men det är jag oavsett)
 
Idag var jag nämligen på utvecklingssamtal för min Selma, första skol utvecklingssamtalet, jo lite högtidligt nästan
(Ialla fall högtidligt nog för att ta av sig hemmarfixar kläderna & ta på sig både dyra sjalen och maskara,
så pass).
Och att jag tycker, såklart, att Selma har så många helt fantastiska sidor, som jag ser.
Men med ny skola, nya kompisar och ja, mycket nytt, så kan man ju bara hoppas att allt går bra, och det har de. Gått bra alltså. Och den kavata godhjärtade TÅLAMODIGA (de kommer enbart från hennes far, jag har inget som helst tålamod) de syns inte bara hemma, utan i skolansvärld också.
¨Pedagogerna hade så mycket gott att säga att mitt mammahjärta är så fullt att de håller på att spricka.
De jag ser, det syns, och de är så på riktigt.
 
När vi gick hem så sa jag.
-Selma, jag är stolt som en tupp över dig.
-Som en tupp.. Varför är dom stolta?
-Nädu, jag vet inte egentligen, de är så man säger, men vilket djur tror du är de stoltaste?
-...... Elefanten!
 

Tung tisdag

 

Nog är de höst alltid. Och en fantastisk sådan.
Det är fint att stanna upp och va i nuet, hinna se skiftningarna på löven och känna att vinden är friskare.
 

Jag hade ambitioner att ta en skön långpromenad med vagnen nu på förmiddagen, mellan lämningar och hämtningar. Det gör gott för själen med en blåsig höstpromenad. Men..
Men efter en natt med förkyld bebis som varit vaken den tid då jag hade behövt sova bidrar till att allt verkar va tungt idag, som om nån stoppat sten i mina armar och ben, och ögonlock.
Vissa dagar är bara såna, jag gillar dom inte för jag vill göra en massa och få massa gjort, men orken ska ju räcka till också.
 
 
Jag slänger i mig några koppar kaffe till och ser vad som blir gjort.
 

Svampdag & pastakväll

 
 
 
Det finns många sätt att tanka energi, igår testade jag nått jag inte förr gjort, inte i vuxen ålder och helt frivilligt gjort i alla fall.
Jag plockade svamp.
Det va Ida som drog med mig ut i den hallänska skogen. Och OJ, OJ!
Så rogivande och lugn inverkan skogen har.
(det vet jag, jag är väl för tusan uppväxt i skog, men de kommer alltid som en överraskning hur mycket jag saknar skogen mellan gångerna)
 
 

Och så mycket bättre kaffet smakar när det drick i en skog.
Och så mycket bättre köttbullebaguetten smakar när den äts i en skog.
 
 

Och svamp hittade vi.
Proffset Ida hade koll på vad man kan äta och inte kan äta. Och vi hittade både kantarell och trattisar och taggsvamp (En riktig delikatess enligt svamp proffset Ida)

SOM OM inte detta vore fantastisk nog, så gjordes det på kvällen en fantastisk sås på den goda svampen, och till det gjorde jag och Ida egen pasta.
 
Här hade jag, eller vi fullt upp med att kavla (då jag inte äger en pasta maskin) så ni får själva föreställa er hur fantastiskt vackert detta va (eller följa mig på Instagram. mamalarsson heter jag där)
Men att göra egen pasta va egentligen lätt som en plätt och blev SÅÅÅÅ gott att jag smäller av en bit och längtar tills jag får göra de igen!!
 
Jag hade
4dl mjöl
2 ägg
2msk olivolja
2 msk vatten
 
Och hur gott? SÅ JAG SMÄLLER AV!
 
Vilken dag alltså!
Tankad med energi och pasta och svamp.
Två fästingar rikare och ett linsskydd till kameran fattigare.
Men vilken lördag, en av de bättre!
 

Bryt det med ett bak

 
 

Regnet duggar tätt utanför fönsterna och morgonen va mer stressig och tetig än trevlig och lugn.
Trotts tända ljus och att man kommer upp i tid, ibland hjälper inte ens tända ljus mot en tetig morgon.
Och ibland finns det inte mycket förklaring eller nått att skylla på, mer än just att de är morgon och att man kanske gör så gott man kan.
 
Jag har försökt bryta spiralen på ett av de sätt som funkar för mig.
Baka och lyssna på bo kaspers orkester blev det idag.
Och nog känner jag mig en smula mer harmonisk nu än för fyra timmar sen.
 
 

Nu ska jag dra på mig regnjackam och springa över med lite förmiddagsfika till våra grannar, den söta söta damen jag brukar få blommor av, du vet.
Bra grannar ska skämmas bort.
De verkar vi båda hålla med om.
Den söta söta damen skvallrade att hennes man tyckte om mig, eftersom:
"Du alltid ser så glad ut"
 
Har ni hört så gulligt, och omgiven av gullighet har jag väl ändå inget att gå och se arg ut för.
Inte ens en tetig morgon och duggregn kan få förstöra en dag.
(kanske kan de förstöra en morgon, men max de.)
 

RSS 2.0