DIY pysselförvaring

 
 
 

Ibland är de bra att ha en liten samlar tant inom sig.
Nu fick gänget gladburkar en ny funktion som förvaring till tjejernas pyssel. Glasburkar, plastdjur, lim och sprayfärg.
Och upp upp upp högt på en hylla, för vet ni vad, det har startat!
 
Och med DE, så menar jag trebarnsmammalivet på riktigt på nått sätt.
Spädbarn är ju fantastiskt fint på alla sätt och vis. Så galet söta och små, och sover gör dom, behändigt, verkligen.
Men när man från dag till dag börjar se en personlighet och en alldeles unik liten individ med vilja och humör. De är magi de. Astrid tar sig fram, militär style tar hon sig fram snabbt som vinden går de, och igår fick jag säkra eluttag och ha mig.
Med Selma hade vi inget sånt, ingen säkring what so ever, för de behövdes inte.
Selma va den typen av barn man sa nej till, hon lyssnade och sen va de väl inte så mycket mer med de.
 
Astrid Larsson, hon är de mer jäkelskap i, jo, jag tycker mig märka de redan. Inte ens sju månader gammal och har redan vält ner dvd spelare och försöker pilla i vägguttag och dra i gardiner, jagar ikapp Ernst för att dra han i pälsen och gud vet allt hon tar sig för denna lilla lilla men så snabba tjoddan.
Kanske har vi mer farligheter att rensa undan nu än vi hade när Selma och Elsa va små.
Barbidocksskor och dockhus lull lull
och pyssel, men de har ju sin snygga nya förvaring, så där va en sak mindre att tänka på.
 
Mellan tillverkning av förvaringsburkar och säkring av eluttag så dricker jag kaffe och äter satsumas så de sprutar ur öronen.
Och framförallt tar jag hand om en liten febrig Selma. Elsa va febrig i helgen och igår va de Selmas tur.
SÅ ledsen blev hon över att inte få gå till skolan.
Så det kollas på film och dricks bubbelvatten bland kuddar och filtar i soffan.
 

Barnrum & stök

 
 
 
 
 
idag rensar jag och plockar och fixar och grejar, på övervåningen, alltså kommer de inte va "idag" utan snarare "denna veckan".
 Det som är tjejernas med sina hundra kvadrat lekrum,pysselrum,sovrum,walkincloset,tvochspelhörna.
Jo, precis så bra med utrymme har dom.
 
Och just barnrum och pysselrum är ju himla kul att fixa i, man får lixom ta ut svängarna lite mer.
 
Deras lekövervåning är ett jobbigt ämne för mig, och jag känner att jag tycker att de är kul, men blir samtidigt så arg.
Det är med blandade känslor med andra ord.
 Dom har på tok för mycket saker för att själva fixa att hålla i ordning,
och jag har på tok för lite tid att tjata på dom att städa upp, eller att göra det åt dom var eviga dag.
 
Det blir en ond spiral med barn som struntar lite i hur de ser ut, men som inte får plast med alla saker, och en mamma som mår dåligt av att ha de stökigt överallt.
För de blir ju så att när de är för mycket grejer så tycker dom själva inte att de är kul och börjar leka nere istället.
 
Rensning är nått dom är i behov av, men dom har SÅ svårt att slänga och sparar gärna precis var enda liten pappersbit och flörtkula som kommer i deras väg.
Men om jag rensar märker dom ingen större skillnad ändå, så lets do it.
 

Age quod agis

 
Men har man sett på maken!
Jo, du har kommit rätt!
Jag fick ett litet stolleryck och fixade om lite här på bloggen.
Omväxling förnöjer, är de inte så?
 
Den har sett lika dan ut ett tag och min tanke va att den skulle bli mer höstig men som vanligt när jag gör nått så blir de ibalnd lite mer. vad den blev då?
 Kanske lika rörig och underbar som det pusslande trebarns småbarns livet är.
 

lördagkväll ala småbarnsfamilj

 
 
 
 

De är nått vist i att vakna inte övriga familjen.
Kolla på Dr Phil ostört och dricka en kopp kaffe,
och se spåren från en trevlig lördagkväll ala småbarnsfamilj.
 

Popcorn rester, sällskapsspel och teckningar i massor som var och en utgör en spännande saga.
Och spår av en bra kväll, och en blivande konstnär i Selma tycker jag mig se.
 

Jag plockar och sitter förberedd i träningskläderna och längtar efter långpromenaden och kanske att jag ska springa lite idag med.
Fin söndagsmorgon med andra ord!
 
 

Ohh yee

 
Okej, du vet känslan när man hittar ett par perfekt sittande tokdyra jeans till bortskänkespris på rean och känslan som kommer när man står där med sin kasse.
UNDERBART!
Sån där glädje som bara måste delas och man ringer både sin bästa vän och mamma och dom förstår precis hur glad man är och blir glada för ens skull.
 
Igår blev jag SÅ glad.
Jag fick lite feeling på Willys och tog fram min hästhandlar börs. 
Jag unnade mig själv ett fem pack microfiberdukar från Eldorado...
 
 
Åh Gud, vad händer med mig i mammaledigvärlden!
 

Elsa 4 år

 

Igår va det sannerligen ingen helt vanlig dag.
Nä, det va på dagen fyra år sen Elsa kom till världen, till en Peter Le Marc låt och jäkligt fort kom hon till världen.
Och har i fyra år sen precis den dagen gjort världen till en lite bättre plats genom att helt enkelt bara va Elsa.
 
Hennes födelsedag har hon själv fått bestämma hur den skulle va med önskemål om hjärtgurkor på Börjes frallan, tacos middag med fina släkten och fika i lite olika former som tillslut stannade vid mudcake muffins Världens bästa recept, du hittar de HÄR (eller mother cake som Elsa tror att dom heter)
 
 

Mina två yngsta damer hjälpte till som gott dom kunde med förberedelserna.
Och kalasdag blev det.
 

Med hjärtformade gurkor, och tacosmiddag med fina släkten och massa, MASSA fina presenter fick hon.
 
(en något nyvaken fyraåring som genast ville prova klänning.)
 
Och Elsa klänningen från Frost som egentligen va för liten va så fin att hon minsann skulle ha den på kalaset.
Ja, Elsa Larsson, hon gör sannerligen världen till en lite bättre plats!
 

Tajt

 


Lite den här känslan har jag på nätterna.
Och jag kan ju säga att de känns bra mycket bättre nu när hösten kom på riktigt och de blev lite kyligare än i sommras med 30 grader dygnet runt.
Och eftersom Leif jobbar på nätterna så har den andra mannen i huset som uppgift att se till att allt är bra, jag pratar såklart om Ernst, som gärna väcker oss genom att lägga sig förslagsvis i ansiktet.
 
Och där ligger vi tätt packat med kuddöverdos (jäkla skitIKEA kuddar, jag köper tre billiga ist för en bra) täcken och snuttefiltar och ruffsiga små barn och en stor katt mitt i allt.
 
Ja, inte Astrid då, hon är den enda som förstått att man egentligen sover bäst i egen säng. Dom andra har inte kopplat de än, och jag håller lite med dom där vi ligger i en enda röra.
Lite jäkla mysigt är de!

Skåp Alkoholfunderingar & 4års kalas

 
 
 
 
 
Vet ni vad, hon är inte klart, men jag visar er ändå. SÅ snäll är jag.
 
 
De va ju dedär skåpet jag hittade lutande mot en ladugårdsvägg.
Som kanske inte såg så mycket ut för världen, men som har så mycket potential.
Och nu står hon där och är sågott som klar.
Lite smålir och nya knoppar.
Jag har tänkt mig nått i stil med detta:
Vad tror vi om de?
De är alltså hängande droppliknande för er som inte hängde med på den.
 
Och nöjd är jag. Som bara den!
 
 
Då va de måndag, igen.
Efter en fantastiskt bra helg med laddade batterier trots sömnbrist.
Yoga fredag som alltid lika underbart.
Lördag med barnkalas för Selmas del och därmed första discot och på kvällen var, håll i hatten, JAG ute med lite tjejkompisar.
 
Och de är ju bara att konstatera. Det är trevligt att käka gott, prata massa hela meningar och sen prata lite till.
Men alltså gå ut...
Nä, nu va de ju visserligen jag som körde, men jag tillhör kategorin människor som hellre gör de än att dricka. Jag tycker inte att jag behöver alkohol för att bli trevlig eller för att ha trevligt.
SÅ skönt att kunna skylla på amning och körande och slippa förklara sig.
 
Knasigt visst är de!
Väljer man att inte dricka så får man alltid förklara sig och folk tror att ens muffinsmage döljer nått eller att man som person döljer ett dåligt spritsinne.
Men att dricka, det behöver man sällan försvara att man gör.
Japp, knasigt är va de är!
 
Kalasveckan då, nu är den inledd.
Det är ju Elsas tur att bli ett år äldre och fira sin fjärde födelsedag.
 Och det har planerats ett tag och önskats allt möjligt i både matväg och presentväg.
Allt från en häst till ett paket mjölk.
 
Jag skriver handlelistor och försöker tänka så gott de går.
Jag försökte starta dagen med lite yoga, men med en Elsa som frågar om allt så blev de sådär bra.
Mamma, varför gör du så? Mamma varför blundar du? Mamma varför står du på ett ben? Mamma titta jag kan lyfta Astrid.
 
Men med eller utan morgon yoga blir här kalas.
 

Hallen före & efter

 
Men av säger ni, de är ju ändå söndag, en mysig regnig, tända massa ljus och baka äppelpaj söndag.
Vad kan då passa bättre än lite före & efter på hallen.
Ursäkta om jag är otydlig, en av hallarna.
Den som en gång i tiden varit en glasveranda & jag kan bara föreställa mig hur underbar den va!
 
Okey,
före då:

Bilden är från visningskatalogen och jag tyckte allt att färgen va mysig. Tills jag såg den live, då va de mest solblekta furulister och en för skrikig blå nyans.
Så...
 
 
(och där bak i vardagsrummet ser ni en liten del av min donna, detta underbara skåp jag loppisfyndade & som fock nytt liv!!)
 
 
Det började med listerna, dom skulle bli vita, men när de va vitt så kändes hela rummet plötsligt väldigt finsk inspirerat. Så vi brassade på med både golv och väggar och nya lister.
 
 
Tidigare satt de ett stort och långt ikea skoskåp som inte alls hörde hemma här, för att dölja elementrören.
Men istället för att dölja kan jag tycka att de många gånger blir bättre utan.
Den gamla bänken som ändrat färg efter humör blev, precis som loppis spegeln jag fick för en 50 lapp snyggt svarta. 
 

Och linnegardinger som jag fått från Nissalund och Mårbacka, så klart, denna hallen bara skriker pelagon och en gång i tiden, när de va glasveranda, så kan jag nästan se hur dom stod uppradade i fönsterna.

Bra smitta

 
 
Här har ni en liten sneek peek vad jag donar med på dagarna.
Ja, igår fick jag tre extra barn, så då donar man sådär lagom mycket.
Men jag har tagit väck sommarbordet och ställt dit höstkistan
(tills jag tillverkat de bord jag tänker att jag ändå ska tillverka..)
 

Och skåpet, min donna, som putsas och målas och skrapas och fixas med. Hon har sig, och de tar tid, men tusan va snygg hon börjar bli alltså!
 
 
Idag tänkte jag lite på smitta.
Ni vet inte den där dåliga typen, som maginfluensa, gäspningar och Ebola.
Utan den andra typen av smitta.
 
Varje morgon när jag följer min Selma till skolan, så möter jag ett gäng föräldrar, som precis som jag har den morgonrutinen att följa sitt barn till skolan.
Samma päron, varje morgon.
Och de finns alltid några som utmärker sig, på dedär bra sättet alltså, nämligen med ett smittande leende.
 
Vi har pappan som ser ut som att han ska knäcka sig när som helst, SÅ glad är han, alltid!
(testa att tjura ihop till de om du kan!)
 
Sen har vi mamman som ser ut som Alyson Hannigan (hon den söta i how i met your mother, du vet)
Alltid så glad!
Ja, och en drös glada pigga hejhej och gomorron föräldrar till möter jag såklart.
 
(Sen finns de gänget som inte säger varken hejhej eller go morron, utan som mest verkar tycka att livet är lite tungt, jag ser de som min uppgift att va extra tydlig med mitt HEJHEJ och gomorron till just dom. För att omvända och få dom tillbaka till ljuset kanske)
 
Hannigan då. Hon har en dotter, en liten sötnos i färgglada glasögon som alltid är så snäll mot dom mindre och som alltid säger hejhej till alla hon möter, jag har pratat med henne några gånger när jag är tidig att hämta och hon är en sån liten tjej som har ett bra självförtroende inifrån och är så jäkla cool i sina färgglada glasögon.
 
Idag stoppade jag Hannigan på gatan för att säga till henne vilken fantastisk dotter hon har, och att hon verkar så himla go, varav den alltid så glada Hannigan sken upp ännu mer, blev en smula tårögd, så som vi föräldrar ju blir när man hör att andra ser de som vi själva ser i våra barn och hon blev så glad över den lilla gesten.
Jag också. Över mig själv. Tänk att min ½ minuters gest att stanna Hannigan och säga de jag tycker, kan rädda en morgon, ja kanske en dag.
 
För om jag går och tänker gott om folk, vilket jag himla ofta gör. Då är ju delad tanke dubbelt så god.
 
Så le lite på morgonen åt varann och tycker du att hon i kassan är extra fin i håret, eller att din kollega ser extra fräsch ut i sin nya tröja så tänk de, de är bra, men säg de också.
 
(Och om folk ser trötta och slitna ut eller för jäkliga i håret, då gör du nog lika mycket tjänst att tänka stackare jag vet hur de är med stressiga morgonar, och sen är man tyst och ler och säger hejhej och go morron!)
 
Nu ska jag fixa skåp.
Ha en fantastisk dag!
 

Politik & Kärlek

 

Jag har en gamla mormor, jag säger har, för hon är med mig precis överallt. I form av inramade tidningsutklipp, lapptäcke, krukor, mattor och andra ting, Selma delar hennes namn och framför allt i mig själv.
 
Tekla, denna, som jag minns henne, pigga gamla dam med de vitaste hår, det största äppelträdet och alltid bar förkläde, hon tyckte hon och hon hade åsikter.
Precis som jag, det är nog ingenting jag rycker på axlarna åt eller inte tycker något om, sån har jag varit så länge jag minns, och kommer förhoppningsvis alltid att vara.
 
Jag tycker...
Att barnuppfostran, de kan handla om tusen invecklade avancerade saker. Och de är sannerligen inte lätt alla dagar.
Jag har varken utbildning eller har läst en enda bok i ämnet.
Men jag tycker själv att jag har vett nog att klara av att uppfostra tre barn.
Om jag hux flux skulle lämna jorden, så är de bara en enda sak jag vill att mina barn har med sig.
 
Kärlek.
Kärlek till sig själva, kärlek till andra, till sin familj, till sina vänner, till sin katt, till gamla, unga. ALLA!
När mina döttrar i framtiden kommer hem med sin första kärlek eller sitt kompisgäng, då rör de inte mig i ryggen om de är en tjej, kille eller från vilket land hen är född. MEN om nån av mina döttrar kommer hem med en kärlekslös människa, låt oss säga en sverigedemokrat, då är jag inte helt hundra på hur jag skulle reagera.
 
För på riktigt, om man har kärlek i sig, om man behandlar andra så som man själv vill bli behandlad. Karma!
Röstar man då på SD?
Eller har man blivit lurad av deras politik och lyssnar på orden omkring, välfärd, vårt Sverige, ta hand om dom gamla och missat den där lilla detaljen att dom inte tycker om människor.
Att dom har ett VI och DOM tänk.
Vi är en värld, och helt ärligt tycker jag inte att vi har de så jäkla trångt att jag hellre ser att familjer, barn oskyldiga människor ska behöva bo på platser där inga människor ska bo.
Är det att behandla andra människor med kärlek, världen och Sverige är väl ändå stor nog åt oss alla
 
Vi har demokrati, och svenska folket har talat, vårt lands tredje största parti blev SD, svenska folket tycker alltså såhär.
Jag finner inga ord för hur galet detta är, för jag fattar de inte än.
 
Därför, för att dessa, enligt mig, kärlekslösa människor finns, tog jag med mig mina tre döttrar till vallokalen igår. Jag berättade för dom hur viktigt de är att rösta, för de finns människor som vill bestämma som inte tycker om andra människor.
De tycker jag är hjärntvättning att göra, men hjärnan kan behöva tvättas och gnidas in med kärleksbudskap.
 
För de är kärlek de handlar om, och om bristen på, som skapar de som nu har blivit och som gjorde att jag igår kollade runt på vad jag kan göra för att engagera mig politiskt.
För jag har de i ryggraden, och jag vet att många tycker såna som jag är jäkla jobbiga typer, som alltid ska tycka så jäkla mycket.
Men sån är jag, stark ryggrad och mycket åsikter. De ligger i generna!
 

Lördag

 

Tänk, att en av Astrids favoritställen är på min gamlamormor Teklas lapptäcke hon gjort.
De är så mycket kärlek på en och samma gång att se henne ligga och titta på alla mönster och va nöjd med livet.
 
 
Jag startade helgen med fantastisk mamma barn yoga igår på Lotusblomman
Och sen en fantastiskt god middag hos grannarna.
Idag lullar jag och mina döttrar runt länge i pjamas och myser medans Leif är och jobbar.
Dagen bjuder på barnkalas och Indisk lunchdejt med finaste Jennie.
Bra lördag med andra ord!
 

Loppis fåtöljen

 
 
 
Ibland avskyr jag morgonen, idag gör jag de, när den vakna natten och för tredje natten i rad övergår i morgon och man har en sexåring som, låt oss säga, har väldigt bestämda åsikter om vad hon ska ha på sig och vi inte riktigt någon stans alls kommer överens. Efter en vaken natt är de en motig diskussion att ta. så. att.säga.
 
MEN, det löste sig, även idag, och vi gick hand i hand med glada miner till skolan.
 

Fåtöljen!
En dag i sommras ringer min mamma mig och säger att hon är på loppis och att hon där hittat en fåtölj med potential för 30kr.
De va inte mycket att tveka på, kände jag.
De dåvarande ladugårdsdoftande blå tyg den av klädd i avskräckte mig inte alls. Ännu mindre eftersom mamma sa att hon kan hjälpa mig klä om den.
Mamma är en sån som håller vad hon lovar och i veckan kom hon hit för att dricka kaffe och hjälpa mig med de lilla livet. Eller hjälpa och hjälpa. Det va nog snarare så att hon gjorde precis allt själv.
 
 
Men hon fixade det, så klart, gjorde hon de.
De är lite små pill kvar. Men den blev helt fantastisk, kanske ännu bättre än jag trodde den skulle bli där den stod i sitt blåa tyg och luktade ladugård.
 

Så nu har jag en fantastiskt fin kokboksfåtölj i köket. Precis som jag tänkt.
 
Fredag, de innebär yoga, underbart och jag har sett fram emot de sen förra veckan!
Dock så borde jag innan dess verkligen, och då menar jag verkligen ta tag i hemmet som renoveras lite här och lite där och därför är stökigt som bara den, med en klädhög som ropar på mig, och golv som behöver skuras.
De finns bara en sak att göra med två barn och ingen sömn på tre nätter.
Man ringer Mikaela och ber henne komma hit och dricka kaffe istället så jag inte kan ta tag i nått.
 
DE ENDA RÄTTA!
 

Vitrinskåps kärlek

 

Ibland mina vänner blir det kärlek vid första ögonkastet, och ni vet ju att blir de så, då finns de bara en sak att göra. Nämligen allt som står i sin makt för att få det man vill ha.
Detta hände mig i lördags.
Med kaffe i ådrorna och bästa tänkbara sällskap va de loppis jakt.
 
För de är lite som jakt tänker jag, som visserligen aldrig jagat.
Men mycket spanande och när man väl ser nått så slår man till fort som blixten.
 
I detta fall var jag & Mikaela, hon som är bästa tänkbara sällskap, där 30 minuter innan öppning, redan då va de lite som att de sken upp och ropade på mig. När bandet togs väck sprang jag och ett antal
(ofta äldre, vilket är bra, då han man försprång med sina unga snabba ben) fram och han knappt kolla på de innan jag sa, eller mer stressigt och lite panikartat skrek,
Mikaela håll koll på de, jag måste hitta nån att betala så de blir mitt!
 
Och min blev hon, en fantastisk donna, så stor och ståtlig och perfekt, nä, inte perfekt, hon kommer bli perfekt när jag är klar med henne.
Då, lutad mot en ladugårdsvägg va hon mer stor,och blyg och de va nog bara jag och några få som såg hennes potential.
(så stor att de blev vissa bekymmer hur vi skulle frakta hem henne, låt oss säga att jag har en snäll man och ett repigt biltak)
 
Men hon är på tok för snygg för att va blyg, och på tok för kaxig för att bli ännu ett romantiskt vitt vitrinskåp. Nä, hon ska bli svart som synden.
Och nu, när jag har tid, vilket jag inte alls egentligen har, så målar jag. Och slipar och tvättar och målar och är ivrig att få visa er henne i färdigt skick.
 
Det är ren och skär lycka i min värld, att hitta ett enormt gammalt furu vitrinskåp, se potentialen och förvandla det till nått fantastiskt.
Nu slänger jag på en kopp kaffe till och drar på mig målarkläderna.
 

En vimsig morgon

 
 
 

De va en sån morgon, en vimsig en.
Och med något kalla fötter efter att jag lämnade Selma i skolan i sandaler.
Nog för att sensommaren verkligen förtjänar sitt namn dessa soliga dagar, men sandalväder på morgonen, det kan vi stryka för i år.
 

Astrid somnade gott i vagnen här nyss och Elsa sitter och leker i morgonruffsigt hår i doften av målarfärg och klorin och kaffe.
Japp, en av hallarna är i förändring, det som va "ska vi inte måla listerna" blev lister, väggar & golv och funderingar även på tak. Underbart!
Klorin då, det är bästa kompisen när man har vita soffor. Fräscht så de står härliga till!
 
Det är yoga fredag för mig & Astrid och Jens & Noelle, bara det gör ju dagen till fantastisk och innan dess är tanken att jag ska hinna med nån slags nytta, så fort vimsigheten lagt sig och värmen kommit tillbaka till fötterna vill säga.

svich svach


Mellan klockan 05.45 och 09.15, ja då kan ni nog om ni lyssnar noga nära på höra hur jag som en virvelvind drar fram och gör allt som står i min makt för att tjejernas dag ska starta så bra som möjligt.
jag tar upp frukostbeställningar (macka, med bara smör, utan kant och med ost, nä skinka) och ser till att dom sen får i sig så mycket det bara går i dom små magarna och sen iväg och lämna lite här och lite där.
Sen då, strax efter nio, när Astrid som är förkyld vill sova, ja då börjar rond två, jag drar i gång de ena projektet efter de andra och är lite här och lite där. Och på tre timmar hinner jag mer än vad vissa hinner på en vecka skulle jag tro.
Rensa land, klippa gräsmattan, tvätta sofföverdrag, koka broccoli som ska mixas och förberedas till små mini mål till Astrid, skriver handlelistor, tejpar lite på golv som ska målas, torka lite här plocka lite där svich svach drar jag fram mellan rummen och känner att jag är överallt i var enda vrå och grejar.
Idag va en sån dag jag kände att jag nog ska slutföra iallafall projekt land. (med nån slags Hallandsås där de växer saker som om, det inte tuktas kommer ta över hela världen är jag rädd)
 
Luften gick ur mig en aning efter 30 minuters lämning med skrutt som inte alls ville följa med på upptäcktsfärd, trotts förstoringsglas mutning och pep talk från både mig och två pedagoger.
Men på upptäcktsfärd kom hon, tillslut, och säkerligen nöjd också.
Men de är en hemsk känsla, för visst hade hon väl lika väl kunnat följa med mig hem och försöka vinna över Hallandsås landet, men jag tror inte jag gör henne nån tjänst med det.
 

Tack

 

Jag har ju helt glömt att visa vad jag tänkte visa för ett tag sen.
Tack korten från Astrids dop va de ja.
HÄR hittar ni inbjudningarna.
Och temat är väl ändå rätt glasklart. Men jag blev ju så jäkla nöjd med ideen att jag tyckte att den av värd att delas med er.
Förtryckta tackkort är stiligt och de är ju verkligen mer själva tacket det handlar om, MEN jag tycker ju de är lite kul när jag kommer på en ide, och så himla jobbigt eller tar tid gör de knappt.
 
 
Och alltså vimpelkort tycker jag nog allt passar sig lika bra till barndop som barnkalas eller vilken festlig fest som helst egentligen.
 
Nu ska jag hiva i mig de sista kaffet för att sen packa iväg tjejerna, idag nalkas det både tandläkarbesök & halvårs läkarkontroll... Konstigt tycker jag.. Halvåret.. Vad hände?
 

Måndag & stora frågor under sångstunden

 
 
 
 

Startenpå helgen med yoga, mittparti med bio & stadsbesök med barn och avslut med söndagsmiddag på Nissalund.
Jo, där snackar vi bra helg!
 

Och idag rivstartade ännu en vecka.
På ett ovanligt eftertänksamt sätt, skulle jag vilja påstå.
Jag har nämligen, för första gången varit på öppna förskolan.
Jo, detta trotts att jag varit mamma sisådär sex år och nån månad, så har de bara inte hänt innan.
Men idag, idag var det tydligen dags.
Supertrevligt, välorganiserat och nöjda små ungar som målar och leker och pysslar och har sig medans vi föräldrar sitter och pratar.
Och de är ju lite där det blir eftertänksamt för min del.
Inte för att jag brukar ha för vana att gå runt och svära, men nu får jag ju för fan passa mig så jag inte säger en jävla massa fula ord, OHH GUUUD utbrister jag när Elsa med sin fyraårs kropp och lååånga armar och ben är nära att välta över en liten parvel som kämpar sig fram på golvet.
Gud, hen pratar man väl ändå inte om så va!?
 
Och sånger om Gud sjungs det, och när jag sitter där, och är den av föräldrarna i huset som inte ens ville döpa våra barn, för jag tyckte minsann att religion kan dom välja helt själva, när dom kan, jo där sitter jag och sjunger om hur god och bra han är, den där Gud.
Och vet du vad, jag tvekar, med all skit som händer i vår värld, alla ondska som finns och all enorm, enorm orättvisa med sjukdom som drabbar dom som aldrig någonsin borde få drabbas.
 
Finns det då en Gud? Och är hen då så jävla god och bra?
Och sitter dom andra söta mammorna och tänker lika dant tro och är lika rädda för att drabbas av plötsligt toretts och börja svära rakt ut? (Tveksamt va) 
Jo, men ni hör ju själva, va mycket tankar lite pyssel och sång och trevligheter kan bidra med.
En rätt vanlig måndag med andra ord.
Men nog lämnar den lite mer frågetecken än vanligt.

RSS 2.0