Groventrén

 
 

Jag är så otroligt nöjd med vår groventré.
Att bara ha en är ju underbart.
Med tre barn så blir de ju tok-mycket kläder i hallen. Det krävs ju lite mer än varsin jacka och ett par skor, så att säga. Och att ha plats för allt är, gött!
Sen har vi ju den andra entrén som mest är fin. Tom från gummistövlar och udda vantar och kaos och mer, välkommande.
Jo, vill ni se lite mer bilder på hur de blev då?
 

Här va de förr enorma spegeldörrar som inte alls kändes som vi. Bort med dom och min morfar tillverkade istället fina paneldörrar och ja, de är alltså en hel paneldörrslösning, som är jäkligt svårfotograferad, men ni kanske hajar grejen. Två stora garderober som gömmer undan allt sånt man behöver med inte behöver varje dag du vet.
 

Men panelgarderoben i ryggen ser de ut såhär:
 

En hög hylla med dubbelkrokar som rymmer dedär vardagliga. En gammal hattlåda jag hade mina dockor i som barn och korgar jag hittat i Köpenhamn.
Jag skissade länge på en hatthylla, men tillslut så bara va tysan, enkelt vill jag ha de. Och japp, enkelt blev de, och bra.
Och en matchande brandsläckare Leif fick när han fyllde år.
Bra present dedär!
 
Barnen så, dom har ju egna krokar så jag ska slippa hänga upp deras grejer.
Även de gamla bättre begagnad fynd.
 

Jahopp, där va den då. Groventrén som jag är så nöjd med!

Ute

 

 

 
Känner ni hur nära de är? Allt står i start position för att snart leverera ljumma morgon vindar, blommande träd och långa kvällar.
 

Uterummet blev ju avskrubbat och redo och Olivträdet som vi fick i inflyttningspresent av Bengtssons för ett år sen verkar trivas himla bra hos oss. Den där herr Citrusväxt är de sämre med som ni ser. Trotts att jag behandlat honom efter konstens alla regler, men igår köpte jag special näring och så håller vi tummarna att han ska piggna på sig.
 
 

Korgar står redo att fyllas med filtar för ruggiga sommarkvällar och miniväxthuset är mest snyggt, snyggt men tomt.
Inte en planta har jag drivit upp. Mest för att jag alltid drabbas av nån slags enorm beslutsångest när jag är och ska köpa växter. Mina visioner är för stora och i stället blir de inget alls. Sist jag tänkte slå till och brassa på kom jag hem med tre murgrönor... Ja men ni hör ju själva.
 
 

Men där står hon, uterummet, redo för sommarnätter. Ännu lite tomt på växter, men de kommer de kommer.
Med fönster som va ny putsade nästan en hel dag innan Astrid hjälpte mig.
 

Men stoltast i trädgården, vackra körsbärsträdet som är på bristningsgränsen, snart snart snart kommer de va fullt med vita blommor.
Men de som är de störta projektet i trädgården just nu, och som ska va klart innan dom där varma sommardagarna kommer...
 

Jopp, sten. De blir spännande att se vad som kommer växa fram ur detta projekt jag dragit igång.
Runt vårt hus har de tidigare varit en annan stenkant med singel och en del med kärleksört.
Kärleksört är helt klart en favorit, men inte helt ensam och med sin sensommar blomning så..nä.
 
Istället blir de bredare land, ny och samma kant runt hela huset, natursten där innanför och på sina ställen några få land.. Land ska ju inte va just vid husgrund egentligen.
Just nu går tankarna kring, rostorn med flammentanz klättrandes, Pioner, Clematis och Stockrosor. Jag har en liten förkärlek till dom där fyra växterna, ja och den där murgrönan då också. Kanske jag ska ta och bestämma mig för nån av dom. Men fördelen med ett gammalt hus är att man kan brassa på lite bäst man vill. Ett nytt hus tycker jag kräver sin geometri med växter på ett annat sätt. Men kanske vågar jag brassa till de lite..
 
De kommer säkerligen bli lysande, såklart!
Nu behövs det bara stora mängder natursten. Så ta med dig lite stora stenar i valfri mängd så bjuder jag på kaffe i de nyskrubbade uterummet.
 

Täppt

 
 

Det är förkylningstider och jag-tycker-lite-synd-om-mig-själv-tider.
Soff läge och socker avvänjning, jo, igen.
Från, de är ok fredag lördag till varje dag när ungarna lagt sig. Tugga fort som tusan när man är påväg hem från affären, så inte barnen märker de. Jo men ni hör ju själv!
För att inte tala om tröttheten dagen efter när man suttit i soffan och fullkomligt mölat i sig tills man blivit illamående, för att sen när de gått över fortsätta. Eller när man innan frukost funderar på om de finns nån choklad hemma. Kanske är de då man ska tänka allt eller inget.
Och jisses, de är socker, inte alkohol vi snackar om.
Men om nått kan få en så beroende och fast, vad gör de då för gott vid min kropp.
Nopp. Nu är de slut, fenito, adios. Allt eller inget, och jag måste välja inget.
Dag två idag. jag borde klara april ut va!
 

Annars, förkylningstider!
Snälla grann Calle tog med Elsa till öppnaförskolan, Selma är i skolan och jag och Astrid är hemma och snorar.
Jag försöker gör nån slags nytta i form av att flytta runt saker, men de bidrar inte till så mycket nytta ändå.
Soffa och filt känns hägrande denna dag. 
I em. ska vi en sväng till vårdcentralen och kolla upp de där eksemet ja skrev om, som min lilla trollunge har och jag hoppas väl på att de blir nån slags ja, inte bara kortison utan förklaring på varför hon får utslag precis överallt. De kommer inifrån sägs de, så japp, vi får se vad herr läkare säger.
 
Nu ska jag fortsätta att flytta runt saker.
 

Aloe Vera

 
 

Men kolla in vilken skönhet jag fick igår av Mikaela.
En ståtlig Aloe Vera och en gren är redan avbrutan och smord på Astrids eksem.
Astrids ljusa och känsliga hud är inget jag tampats med när de kommer till Selma och Elsa.
Selma blir brun som en pepparkaka bara solen kommer fram och har aldrig varit torr eller kli ig eller problematisk över huvud taget. Elsa lika samma men ett snäpp ljusare än Selma, och Astrid då, denna lilla älskade rödtott med eksem precis överallt och en hud som är så ljus så ljus att hon kommer se ut som en kräfta om de inte är tre dubbla lager uv dräkter och solskyddsfaktor 90, har jag en känsla av.
 
De återstår väl att se hur de blir.
Annars är de ett rätt slött gäng i detta hus.
Selma fick en släng av feber, Astrids lilla näsa rinner & mina mandlar känns golfbolls stora och huvudet tungt.
Soffsöndag med andra ord.

Hey

 
 
 
Tittuuuut!
Jag ville mest titta in och säga hey, de är fredag!
Trotts att jag har lördag hela veckan är de ju nått visst med fredag och helg. Kind of barnfri fredag med räkor och film och soffhäng med mannen väntar.
 
(jisses vad de märks att jag tar dedär med lördag hela veckan på allvar, jäkla socker, jag är fast i socker fällan och tränar noll. Urusel är jag just nu och får lixom inte tummen ur. Så kan de va. Jag får ta mig i kragen helt enkelt!)
 

Jag myser med dom här två gobitarna medans deras syster är i skolan.
Och ett ärende/kaffedrickande har redan hunnits med denna dag.
 
Ut i skogen till Linda & Christian med andra ord, och Elsa fick leka lite med sin Hugo.
Det är vackert där, med skogen och kossorna som granne. En stillhet och ett lugn som inte går att beskriva med ord.
Ett år utan och jag saknar de en del måste jag erkänna.
Skogen & kossorna som granne, enkelheten och de där lugnet som inte går att beskriva, tystnaden.
Men har man bott så större delen av sitt liv, så som jag gjort, då är de väl klart att de tar ett tag att vänja sig vid annat.
 
Det finns för och nackdelar med alla boende. Och ibland går de inte att få allt helt enkelt.
Just nu är jag tacksam att jag slipper kämpa för skolan ska få finnas kvar. Och jag kan gå till både fotbollsträningar (grande premiär för Selma i fotbollsskor igår, jäklar va söt hon va i sina fotbollskläder och hennes pappa stolt som en tupp över de faktum att hon vill träna fotboll) 
och gymnastik och andra aktiviteter för barnen.
Man slipper en hel del körande i framtiden. Man har en affär och man slipper kämpa för att bygden ska hållas vid liv. Sånt är skönt att slippa på nått sätt.
Men skogen och kossorna som granne, lugnet som bara går att uppleva och tystnaden som bli när inga bilar kör på flera kilometers avstånd. Den är svår att slå, känslan.
 
Men de är ju inte värre än att jag kan hoppa in i bilen och åka dit, till skogen och lugnet.
Tur de!!
 

369 dagar



Den 19 april förra året sov vi i vårt hur för första gånen. 
Denna bilden togs på dagen ett år senare. 
Lilla nyvakna ruffsigt Astrid.
Fortfarande är jag precis lika fascinerad av ljuset i vårt sovrum. Eller i hela huset snarare.
Ett år av mer eller mindre konstant renovering. Två nya hallar & ett nytt vardagsrum & nu även en trädgård i förändring. 
Learn by doing är grejen. 

Och huset, vårt drömhus, som vi såg på hemnet & ooooade oss över & sa jo, de är ju ett sånt hur man drömmer om, men de känns långt borta. 70-tals villor är ju smidigt.
Men drömmar kan slå in, bara man fortsätter ha dom & med mål i kikaren är de bara att tuta & köra! 

Fredags sol

 

Let us take a selfie mini och jag.
Ljuset gör att Astrids hår når färgnyanser som är lite lite i överkant med verklighetens röda ton, men jo, de är en rödhårig donna allt.
 
Fredag förmiddag, solen skiner och jag startade dagen med att få en fotboll på mig på skolgården, alltså inte på mig så som i ansiktet, snarare kom den rullandes till mig och kanske inte helt med villje sköt jag iväg den, för att sen skratta lite lite för högt åt mig själv och den konstiga situation som blir när man skjuter iväg småpojkarnas fotboll och dom inte riktigt fattar va tant håller på med.
Kul start!
De är nått visst med dagar då man innan klockan tio hunnit med att få iväg ett barn till skolan, storhandlat med två andra, upptäckt att systemet inte är öppet innan tio, tvättat ett gäng tvätt och nu ringde precis Mikaela och sa "hej är du hemma och vill bjuda på kaffe" jo men jäklar i min lilla låda vilken förmiddag så fantastisk!
 
Fredag och solen skiner, fint!
 

Nöjd ?

 
 

Morgonstund.
Kan va nått stressigt och helt fruktansvärt, men inte här, inte idag i alla fall.
Nu är påsklovet över och Selma är i skolan igen, men vi andra glidare låter morgonen gå över i lunch och har inte så många mer planer än att spela lite spel, kolla lite tv och främst ta de lugnt.
 

Jag och Elsa är experter på livsnjutande och kan sitta länge länge bland kuddar och filtar och bara vara, Astrid är la också nån slags livsnjutare eller upptäckare snarare, på sitt lilla springa runt och greja med en massa saker sätt.
 

Och nu kommer en sanning.
(och du som tyckte att de va ett jäkla gnäll på mig detta orkar jag inte läsa, stop i galopp, ta dig en kaffe och gör nått annat)
 
 Vet ni va. Jag har insett en sak.
Vissa grejer tar väl lite tid att inse. Som detta.
 
Tre barn och ett stort hus tar ju viss energi, såklart.
Men dålig sömn och många tider som ska passas på dagarna och sånt du vet.
Och vet ni vad.
Jag har insett nått nu, nått som jag inte kände av i samma utsträckning med varken ett eller två barn.
Trött va jag då, stundom. När man inte fått sova och så. 
Men nu.
Sliten. Jo, jag känner mig så förbaskat sliten.
Och detta tror jag beror på mycket men kanske främst på att jag är så förbaskat dålig på att nöja mig, känna mig nöjd. Jo.
 
Men som tex.
Har man tre barn och ett par extra kompisar, alltså fem totalt så kan man inte gå och tänka att man ska hinna med nått annat än att just vara mamma.
Steka pannkakor, fixa fika, bre mackor, bibehålla lugnet när onödiga konflikter om skitsaker dyker upp osv osv.
 
Men att tänka att jag ska hinna städa, tvätta, duscha, fixa i ordning ett uterum, gräva land, träna en sväng, glöm de!
 och att jag sen ska känna mig dålig, och få dåligt samvete att jag inte hunnit med varken städning, träning eller ens nått annat än att bre mackor och bibehålla lugnet
(som oftast i dedär jag-har-inte-hunnit-nått stressen inte är så mycket lugn kvar att bibehålla.)
Inte ens de gör jag bra, va lugn alltså, tålamod du vet, de existerar knappt i den stressen som blir.
 
Men vet du va.
Jag har börjat jobba på att inte av så jävla bra, detta är en process, en lång sådan, men insikt och en start är i alla fall nått va.
 
Jag kommer aldrig bli världens bästa mamma, inte heller världens sämsta.
Jag kommer aldrig ha de snyggaste ordningsammaste hemmet, men de får väl va ok.
Jag kommer aldrig ha den där snygga kroppen, men ska nog va rätt nöjd ändå va.
Jag måste lixom lära mig att va lite mer ja, nöjd, flexibel och inte så inrutad.
Har jag tänkt mig att jag ska hinna städa och inte får de gjort för huset är fullt av barn eller nattens sömn uteblev, so what.
Som sagt, de är långt från tanke till handling. Men jag jobbar på de, att känna mig nöjd.
 

Ernst

 
 
 
 
 "Ernst Eliasson"
som barnen döpt han till. (fråga inte var efternamnet kommer ifrån)
Han kan dedär med fredagsmood den herren.
 
Många katter har jag ägt, men ingen som Ernst.
Han är kort och gott bäst.

Vårskor

 
 

Skor...
Alltså barnskor, jag har skrivit om de förr och varje gång det ska inhandlas nya, viket ju är si sådär minst fyra gånger per år i alla fall.
Jo, var gång blir jag lika... Arg tror jag är rätt ord.
För jo de är klart att dom små liven vill springa runt i hello Kitty och my litte ponny och blink och glitter och annat skit.
MEN, sen när bestämmer barn vad som är snyggt. Nä, precis.
 
Så varför tillverkas de inte mer, smidiga, jag-kan-ta-på-själv skor som ändå är uppbyggda och bra att gå och leka i.
När vi handlar skor är de samma visa varje gång.
Älsklingar, BÅDE ni och mamma måste va nöjda, okej!
Vi blev väl nöjda nu sist. På bilden med en tusch av fårbajs.
(klart man ska ha fårbajs på skorna när man gosat med nyfödda lamm!)
 
Så, nu har den där sexåringen i huset nya snabba, icke glittrande och helt jag-kan-ta-på-själv:iga 32:or.
Det ser ju ut som båtar längst ner på hennes smala ben, men den söta kvinnan i affären mätte noga och tänk, dom där små fötterna som jag pussade på och tyckte va så innerligt söta, dom är nu svettiga 32:or.
 
Elsa har o andra sidan samma stl. och är bara 4 så... Japp...
 
 
 

skönt

 
 

Här startas dagen med en stor kopp varmt citronvatten och Astrid gos.
Tjejerna leker och vi ser ut att få ännu en dag med massa vårsol.
Jag har planer på att fixa iordning vårt uterum/växthus/orangeri.
Jo, kärt barn har ju många namn och många användningsområden dessutom.
 
Det är så innerligt skönt med lite påsklov, dehär med att inte ha en enda tid att passa, kunna lämna mobilen på ljudlöst halva dagen och dricka varmt citronvatten innan frukost som nära på hinner svalna innan jag fått i mig allt.
skönt skönt skönt!
 
Vi har verkligen påsklovs mood i detta hem!
 

Och sista påskiga

 
 
 
 

Jag måste ju visa er.
Det va så påskfint på Nissalund.
Jag gillar att gå runt och ta kort på mammas piffande.
Hon får lixom Ernst att ligga i lä.
Jag menar pärlhyacint och påskliljor. Det känns ju som ett kungligt välkommande.
 

Jaha ja, och med de så antar jag att de inte blir mer påsk i år.
Nu har vi påsklovs vecka, SÅ himla skönt att inte behöva ställa klockan och stressa i sig frukost och tjata en massa, utan mer ta dagen som den kommer.
 Idag blev de lekdag för tjejerna, och jag ska snart snart snart ta mig i kragen och gå ut och jobba lite i trädgården va min tanke.
Men vissa dagar är de långt från tanke till handling.

Och lite mer påsk

 
 
 

Nu va väl påsken över för i år.
Lugn hade varit att sammanfatta den.

Vi firade med god påskmat hos svärmor och svärfar och barn som letade efter vad påskharen hade gömt undan.
Och igår firade vi påsk på Nissalund.
Då va de mer ordning med mig och jag hade med kameran.
 
 

Selma, Elsa och Lilja gick på uppdrag dom påskharen lämnat.
 

För att slutligen hitta en skatt full med ägg.
 

Astrid gled mest med på själva letandet och med uppdragen, men fick såklart ett litet påskägg hon också.
 

Det åts mat så fort och med sån aptit att kameran inte han fram annat än till efterrätten.
 
 
Och sen, ja sen svirades det om till de mest oömma vi hade att klä oss i, och luntades så det luktade vår över hela byn.
Så, med en lugn och skön start och ett avslut något mer adrenalin fyllt, ska man behöva ringa brandkåren eller har vi koll på elden. De gick väl, även i år.
 

13

 

13 månader idag. Jag räknar månaderna fram till ett år. Sen är man ett tills det att man fyller två, typ.
Men de slog mig lite nu att min ett åring är 13 månader idag.
 
Förra påsken firade vi bland flyttlådor och till dammet av nyslipat golv. Ida kom och hade med sig en buffé och vi va nyblivna trebarns päron och dessutom nyblivna husägare.
De har hänt mycket de senaste 13 månaderna och de bästa är att man ändå har allt framför sig, allt som komma skall.

En lång (& fin) fredag

 
 
 

Långfredagen.
Lång och innehållsrik va den sannerligen.
En dag som startade med påskäggsletande i trädgården och avslutades med hemmagjord pasta och vildsvinsgryta, rödvin, spel och lyxiga och extremt god pralin present av Ida & Daniel.
 

Där i mellan hans det med långpromenad, besök av min pappa och fixande i trädgården
(jo, såfort solen skiner vill jag mest springa ut och ja.. Gräva.)
 
Vi ska gräva ner fiber och iom de så blev de igår
 -Hjärtat hur vill du ha landen frågan-
Den som jag mest har väntat på ska falla på plats, alltså om hur jag vill ha de.
 
De går inget vidare med de där jag kommer vakna upp en dag och bara veta, så nu har de nog,
kind of tagits nått beslut.
Om de blir bra?
Inte en aning, med inredning inne, färgsättning, materialval, placering osv känner jag mig helt och hållet säker och trygg i vad jag gillar, hur de ska se ut och hur jag vill ha de.
Jojemen ja.
 
Men trädgård... Jag vet vad jag gillar och hur jag vill ha de och vad det är jag inte vill ha.
 Men den där kunskapsbiten om vilka växter som trivs var och med vilka. Hur djupt man ska gräva, sättsand och kantsten som ska väljas.
Inte mitt område.. ÄN.
Jag kommer dit. Jag har ju en hel trädgård att experimentera fram de liksom.
(och helt okunnig är la synd att säga att jag är)
 

Tvätt

 
 

Men ser ni!
(jaha, en korg med tvätt!?)
Ja och Nej.
En korg med årets första tvätt som fått torka UTE.
(och på golvet i "lammulls färg" jäklar va nöjd jag är med nyansen! Inte för vit, inte för grå. Bara alldeles lagom!)
 
För hur kallt de än må va på morgonen så märks de ju nu, att de närmar sig.
Kvällarna är ljusa länge och jag börjar drömma mig bort till sommarloppisar, grillkvällar med vänner, dagar på stranden, frukost i trädgården mm mm.
Jo, allt sånt väcks till liv, bara av en korg med årets första utomhus torkade tvätt!
 
Inte riktigt där än, men start.
Och nu, nu är de snart påsklov och idag kommer min Antonia och hälsar på, mannen slutar tidigare och jag har planerat påskmiddag ikväll och i morgon ska de firas långfredagen länge.
Jag tänkte fortsätta uppdatera med mer påsk, så håll koll.
 
 

Lite mer påsk

 
 
 

De va två småtrötta men förväntansfulla påskkärringar som gick till skola och förskola i morse reda för påskfest.
Åh mina små påskkärringar, finaste sortens!
Eftersom vi går upp lite olika tider så fick jag inte med dom på samma kort, och dessutom är de en bedrift bara i sig att ens lyckas få med alla tre på samma kort.
 

Astrid agerar färgglatt påskägg istället.
 
Och alltså Astrid...
Nått hände, typ när hon fyllde 1 hände de.
 
Hon går inte längre, hon springer. Överallt och hela tiden. Dessutom har hon börjat röra till de.
Jojomän, det hela började med att jag hittade potatis lite varstans i huset.
Sen tvätt, ren tvätt som låg noggrant utplacerat.
Hon går lixom och hämtar saker, typ då potatis och tvätt och lite annat hon kommer åt och sen sprider hon ut det.
Allt detta sker i ett tempo som får Mr. Bolt att verka snigel långsam.
 
SOM OM det inte är nog att vika tvätt, så ska man behöva göra de flera gånger.
Och trotts potatis på de mest underliga ställen, tvätt som får tvättas om och andra prylar som bara försvinner för att sen dyka upp i nån låda i fothöjd, ja, trotts det så går de inte göra nått annat än att le åt den där lilla energifyllda rödtotten till påskägg.
 
 

Påsk

 

Sådär ja, då va de påsk i MatildeBerg, men påsken kan kanske va den högtid som känns minst lönt att gå loss.
Men man kommer ju rätt långt med ett gäng gamla påskägg och lite annat gammalt plock.
 
 
 

Terrakotta krukan fick bli utbytt och ägg som tappat sitt hänge får umgås i en konserveringsburk ist för att slängas.
 
Och lite ris och grenar här och var,
jag menar kolla in detta, man blir ju lycklig över mindre
 
 

Lyxen att ha ett enormt körsbärsträd i sin trädgård, jo ja tackar ja!
 

De va de med de och känslan i magen över ett ny städat hem. Ojoj de är lycka de.
Jag vet inte hur vissa lyckas, och då även småbarnsföräldrar, men vissa har, när man än kommer till dom tipp topp fräscht.
Hur jag är jobbar på de så tycker jag nog alltid mig kunna hitta nån gammal makaron på golvet, eller spilld målarfärg över nått bord, eller dammråttor som far runt.
Det är sannerligen en gåta.
Så, i skrivande stund håller dom där två "stora" på med ansiktsmålning med filmjölk och vattenfärg tydligen, de ska va grejer de, i köket, dedär ny städade köket som jag va så glad över.
Jag ska ta några djupa andetag och våga gå dit snart väldigt snart.

 

RSS 2.0