Intresse

 
 
 
 
Spännande de är, när man hittar nya intressen som man aldrig kunde tänka sig skulle bli.
Som man kanske tom hade skrattat lite åt om nån för några år sen sa att dedär kommer du hålla på med och tycka om, mycket, få energi av.
Igår sammanslogs två av dom där nya intresserna, under en och samma dag.
 
Löpning, jag startade dagen med min morgonrunda. En runda som jag minns att jag när jag va ny i byn och rätt nyförlöst dessutom (till mitt försvar) promenerade fram och tyckte va så jäkla lång och jobbig och rätt trist och svetten rann.
Nu, nu jäklar, JAG springer, hela, och hör och häpna, jag tycker det är jäkligt roligt! Kan tom se fram emot det.
Jag ställer gärna klockan på 05.00 och går upp innan dom andra för att ge mig ut.
 
Ok, sen då, dedär andra intresset, jopp, trädgård...
 
 
Så pass mycket att jag fick den mest vackra bok av min Mikaela i födelsedagspresent som jag en fredagkväll varsamt sitter och bläddrar i.
Dagen efter, där efter löparrundan och långfrukosten åkte jag full av inspiration med mannen och vår klan av tjejer till diverse trädgårdsställen.
Och känslan när man hittar den mest vackra Hylotelephium 'Blue Pearl' och även en matrona som jag tycker är så vacker. Och vita fluffiga stockrosor och svarta snygga, som jag iofs redan har ett par av men inte kan låta bli, och alla perenner på halva priset. Jag blev ju helt till mig av glädje.
 
 
Jag säger bara de,interflora fresh halmstad ! Jisses! Åk dit! Inte nog med att det är ett sånt ställe man kan gå på och ojja sig i timmar över allt vackert, utan även SÅ himla trevlig personal som sa att man minsan vist kunde så perenner nu, de kommer gå galant minsan!
 
 
 
Sen åktes det till Bengtssons och i helt vanlig ordning gick jag lös lite till våra nya blomsterlådor.
Dom är en saga för sig. Den kan tänkas att ni får så fort jag fotat dom, för OJ va nöjd jag blev!
 
Bengtssons, interflora fresh och den där trevliga i haverdal jämte hemköp som jag aldrig minns avd den heter.
 
Där är tre nyfunna favoritställen att spendera nån förmiddag på.
Att sen få komma hem och gräva och flytta om och jorda ner sig. Och grubbla över att man tycker man har för lite rabatter för allt man vill ha med de krockar kanske med tiden man får lägga ner om man skaffar fler. Och att man hellst också hade velat ha en köksträdgård men var ska den få bo tro. Höst och vinterfunderingar och många skisser får de bli.
 
Så kan de gå, två nyfunna intressen som jag har en känsla av att dom kommer hänga med länge länge!
 

...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag är det torsdag, det måste betyda att fredagen är nära.
Detta tackar jag ödmjukast för
Bästa hälsningar PMS monstret
 
 
 
 

Zzz




Fyra timmars sömn...
F.Y.R.A!

Jopp, de är ett gäng för lite för att man ska känna sig helt utvilad och redo för en tisdag som denna, en tisdag som sa hej hej nu är de höst! Och eftermiddgsdoppet i havet i söndags var nog verkligen sommarens sista inser jag & de känns långt borta just nu.
Men jag gillar ju hösten, och jag är redo.  Så bring it on! 
Men nu, efter fyra timmars sömn.
 Jobba jobba jobba. 

Snurr

 
 
 
 
Fredag!
Redan!
Ekorrehjulet är i snurrning, vardag. Var dag.
Och första veckan med just vardag är gjord.
Jag gillar ju dedär.
 
05.20-upp-göra sig i ordning-ladda tvätten-göra tre barn i ordning- lämningar-jobba sina åtta timmar-hem-förbereda kvällsmaten-plocka-läxor-träna-förbereda morgondagen-hänga upp den där tvätten-umgås-trött, på riktigt 23.00 over and out.
 
Jo, och i dedär vardagliga allt-man-ska-hinna-med lunket är de svårt för utspel.
De ruckar liksom systemet.
Ändå har jag lyckats klämma in lite annat, som en Julia eftermiddag, som laddade upp batterierna så gött igen. Jag har saknat henne så otroligt otroligt mycket, men i vissa skeden i livet,
typ, jobbar heltid i kombination med småbarns skedet
finns det tyvärr inte så många luckor. Men när dom väl kommer så är dom så fulla av kvalite att man kan leva på dom länge.
  

Hipp hipp HURRA

 
 
 
Alltså, mina kollegor.
I veckan när ett möte av avslutat ställer dom sig teamet upp och tar i från tårna och sjunger för mig.
Hela två verser sjönsång fick jag OCH detta fluff av vacker blomma, som omsorgsfullt slagits in i papper som enligt fina Bella va "Mathilda", snyggt va de, så jag tar de som en komplimang.
Och med fint kort och terrarkotta kruka, som jag gillar mest av alla krukor.
Och choklad som va försvinnande god.
Alltså fattar ni!
Vilken lyx jag har som inte bara har ett jobb jag gillar, utan dessutom kollegor som är så omtänksamma och söta.
 
 
När dom där mörka morgonarna kommer och allt bara tar emot, DÅ kommer den morgonen på jobbet,
när kollegorna tog i från tårna och sjöng, att värma långt i i maggropen.
 

smygtitt

 
 
 
-mamma, får jag ta kort med kameran.
-Javisst, va försiktig med den bara.
 
Och eftersom nu Elsa så vackert genom smutsiga fönster tagit ett smygkort på staketet, som vi håller på med och länge har hållt på med, så kan jag ju lika väl skryta med de...
Fattar ni va bra de blir!!!
 
När man har en bild i huvudet och de sen blir nära på ännu bättre än vad jag hade tänkt.
Allt från tjockleken på brädorna till hur spetsen ser ut, till mm avstånd från varann, minsta detalt, och så nöjd jag blir och vilket slit mannen min gör!
Men de är en del brädor som behövde grundas, för att sen målas, för att sen målas igen...
De blir bra, de blir tokbra.

F*N

 
 
 
 
Känslan när man sitter på jobbet och inser att man verkligen, VERKLIGEN inte skulle va där, utan istället på upprop med sin dotter som börjar första klass.
 
Jag följde i lugn och gladan tro henne till skolan med nya väskan på ryggen och fjärilar i magen.
Men jag viste inte reglerna.
 
Selma hade klarat sitt:
-Selma?
-Aa
alldeles galant utan päron och verkade inte ha några fysiska eller psykiska men över detta föräldrar misstag/frånvaro.
Detta typiska första-barnet-börjar-skolan-och-mamman-hade-inte-koll momentet av hennes liv.
 
Jag försöker skylla ifrån de, tycker att man kunde fått ett litet mail med en "ni föräldrar är också välkommna" invit.
Men de tillhör (tydligen) sånt man ska veta bara.
(tillsammans med en rad annat sånt som man bara vet)
NU vet jag, till två nästkommande kids, att de är såhär de funkar!
 
Då, då om sådär ett par år kan jag sitta där och sucka åt dom andra frånvarande föräldrarna och tänka, jaha ja, förstagångs päronen ja, jo jag ante mig de ja!
 
 Stackars stackar första prövo barn säger jag bara. Vi håller tummarna att de blir människa av henne ändå, trotts denna jäkla miss!
Nu, nu ska jag ta och sopa upp spillrorna av mitt dåliga mammasamvete
(som jag försökte döva med du-har-börjat-skolan-present...)
och gå och lägga mig.

Köpingsvik

  


Vi packade bilen full i fredags & begav oss till Öland, köpingsvik närmare bestämt.
Vi har picknickat med herr Larssons brors familj tills solen gick ner, ätit, umgåts, njutit & njutit lite till.
Jag passade på att bli ett år äldre dessutom, 28 alltså numera. Och detta firades så förstklassigt & fantastiskt att jag inte kan tänka mig en bättre dag. 
Långpromenad utmed stranden, ännu längre frukost, Borgholm strosande, picnic lunch, present & godaste möjliga middagen på Klinta Bykrog i Köpingsvik, Prosecco, gott rödvin & kanske framförallt omgiven av kärlek.


De, mina vänner, är att känna sig rik, som ett troll, de rikaste av troll. 


Även tjejerna uppskattade god mat, Elsa skulle utan tvekan ha röding & risotto. Och ett glas mjölk. 
Min lilla snart 5 åring som uppskattar en tvårätters middag mer än mycket annat. Hon lullade runt och kolla in hur kockarna hade de och uppskattade rödingen alldeles massa. 
Vi kom först och gick sist, allt helt i sin ordning när man fyller 28 alltså.


Och, vi hyrde en tja, lägenhet som jag känner är obligatoriskt att tipsa om. SÅ bra!! 
"Blå flagg" heter stället & ja, men ni ser ju!! Takhöjden! Fönsterna! Och den söta kvinnan som ägde de. Alltså jo så värt! 




Nöjda, så. Otroligt. Nöjda! De är vi alla fem!


Hemma

 
 
 
Ernst, jag har ju helt glömt att skriva de här, men han är hemma igen!
Helt, helt otroligt! Jag hade räknat med att han va död, men tänkte att de vore ju himla skönt att hitta honom. Jag menar, tre veckor borta, de är länge de.
Men så en dag när jag stod ute och målade (mycket sånt just nu) hörde jag ett svagt jamande och där kom han smal ynklig och liksom släpandes på sig själv, inte mycket till Ernst va de.
Penslen flög och jag grät, crazy cat lady glädje grät, som jag aldrig någonsin gråtit över ett djur.
 
Jag hade ju liksom inte gråtit över att han va borta, sånt kan man inte lipa för, när man inte vet. Bara vara orollig och tro sig veta. Men nu, nu lipades de så de stod härliga till.
 
Och han är fortfarande smal, men pigg nog att ha fångat två möss och ätit upp sig en del de har han också.
Så tänk, att denna semestern som starade med ett bortsprungen Ernst ändå fick sig ett så lyckligt slut.
 
 
För nu är den över.
Det känns ju klart undeligt. Jag jobbade ju bara 1½ månad och de kändes ju så lugnt för jag hade ju min semester så nära. Men nu är den ju fyra fina veckor mig i ryggen och en helt ny verklighet väntar.
Men mycket skönt att titta tillbaka till och de är inte dom kalla höstdagarna i juli och pms bryt på stranden med sandiga mackor och tetiga ungar jag kommer välja att minnas.
 
Utan de sommarvarma dagarna vi fick på Mikaelas vackra orust, med rose' kvällar i bästa sortens sällskap, jag kommer minnas hur barnen fiskade krabbor och lekte så bra tillsammans med sin Eddy.
Jag kommer minnas vackra dagar, som vi njutit av lite extra när den där älskade solen äntligen kom, med min man och mina tjejer på stranden.
Hur jag målat staket när Astrid den lilla huliganen somnat.
Minnas glädjen i tjejernas ögon när dom vågat hoppa från tre meters trampolinen.
Minnas långa frukostar.
Minnas återträffen med två gamla kompiar från skolan.
Minnas glass stunderna vid särdals kvarn efter stranden.
Minnas alla mils promenader jag nära på hunnit ta dagligen.
Soliga ljusa trevliga minnen, det tänker jag välja att bära med mig från denna sommarsemestern.
De och en katt som äntligen är hemma igen!
 
 
 
 

uuuuunderbart

 
 
 
 
En styck mer vild än tam saltvattenhår och sand i rumpan unge.
 
 Men PMS monstret (det är då jag om nån trodde nått annat), två nöjda barn och en otroligt OTROLIGT missnöjd en och så herr Larsson som gladerligen fick va fredsmedlare for ändå till stranden, men den välpackade väskan och packning så man trodde vi skulle va borta en vecka. (
slänga ner en handduk & en bra bok tiden äro över, sen år tillbaka!)
 
 Just nu, i skrivande stund så är jag så innerligt glad att vi inte fått fler stranddagar denna sommar, dom tar liksom på krafterna och dedär med att sitta ner och att hinna njuta, eller att tänka att man själv ska lyckas äta sin lunch, de kan man ju glömma vissa dagar.
Dagar som denna.
high five kids!
 
 
 
Men yrvädret Astrid, jo hon är ju nöjd i helt vanlig ordning.
Två av tre nöjda, allt kunde ju va galet mycket sämre ändå!
Och de är ju sol, bara de! 
  
 

RSS 2.0