2015

 
Och så va det slut, året som gått. 2015. När de ännu va ett oskrivet blad, du vet där i sista tampen av 2014 skrev jag:
 
"2015 då...
Det är nått vist med att ha ett helt år i backspegeln och ett nytt framför sig.
Jobb och vardagspussel kommer att komma och mammaledig bubblan varar ju inte för alltid.
 
Men än har jag bubbla att va kvar i, och vardag är ju underbart tycker jag, det är ju faktiskt de som är livet och man kan ju bara själv ansvara för att de blir så bra som möjligt, sin vardag, var dag!
 
Nu ska jag avsluta mitt 2014 med en långpromenad med Mikaela och ikväll väntar nyårs firande med Ida och hennes Daniel.
Naglarna är fixade och tanken på att sätta sig till ett dukat bord, lyx!"
 
 
Bra sammanfattning. Helt klart!
Året avslutades med flaggan i topp, och det är i dagar som denna, i slutet av året som gått som man kan kolla i backspegeln och minnas allt som hänt under året, mitt 2015.
 
 
Ja, året som började med fortsatt föräldrarledinghet. 
 
 
 
 
 
...
 
 
Fortsatt renovering av vårat Matilde Berg. 
 
 
Och såhär ett år senare innser man hur mycket som faktiskt gjorts under året. 
 
Gäst toa, groventren, nytt staket, ny balkong, nytt innetak i en av hallarna, Elsas rum är under konstruktion, och jag fick ett nytt intresse i trädgård och gick loss.
 
 
 
 
 
 
Jag hade nån slags förhoppning om mig själv att klara springa 5 km och fixa 10 armhävningar på tå.
Förhoppning som jag vist hade glömt att jag hade, men som jag med fasit i hand, stolt och rakryggad kan säga att jo, visst har jag uppnått det!
 
Jag kom igång bra med löpningen medans de ännu va plusgrader ute.
5 på morgonen ibland och 8 på kvällen ibland.
Det är då de finns luckor i mitt liv till sånt. Men energin tröt väl i takt med solljus-timmarna skulle jag gissa på. Jag va ute en tur i går,
i reflexväst och minusgrader. Jag trode för ett tag att mitt redan kalla hjärta skulle frysa till is, men det gick ändå bra. Jag får försöka va nöjd.
 
 
Astrid firade 1 års dag och av sjuk på samma gång.
 
 ...
 
 
 
 
Andra kapitlet då.
När plötsligt min lilla Astrid skulle börja förskolan.
 
 
Selma började 1:an och Elsa sista året på förskola innan även hon ska bli skolbarn till hösten.
 
 
Ett annat slags pussel som skulle börja läggas. 
Nya rutiner som tillslut skulle bli vana. Lämning, hämtning, jobb, möten, planering, pussel, pussel, pussel.
 
Men vardagen hälsade bara på snabbt innan jag gick på sommarsemester.
En sommar som överlag kändes på tok för kort och regning och kall.
 
 
Den började med att den här killen försökte skrämma skiten ur oss och försvann under hela sommaren, veckovis va våran Ernst borta, för att sen komma hemsläpandes på sig själv när jag hade slutat hoppas.
 
Och hur regning och kall den än va så är de inte mina starkaste minnen.
Utan kvällarna på stranden med pizza och lugn. Utan måsten.
 
 
 
 
 
Ljusa kvällar då jag stod barfota och målade staket och drack rödvin till långt in på natten.
 
 
 
MammaBarn semester på Mikaelas Orust.
Med krabbfiske, rose, glass, promenader, grillning och massa prat. 
 
 
 
 
 
Selma blev plötsligt 7.
 
Och vi njöt av en mysig sensommarsemester med familjen i Köpingsvik.
 
 
 
 
 
Med fantastiskt väder och fantastiskt sällskap.
Och batterierna fulladdade inför hösten.
 
...
 
Hösten, då jobbpusslandet och skol & förskolehämtningar drog igång på allvar.
 
 
 
Jag fortsatte gå lös lite i mitt nyfunna trädgårdsintresse och är i ständig planering.
 
 
Långfrukostar på lördagmorgon är lika självklart och givet som att kissa när man är kissenödig
 
 
 
 
Elsa fyllde 5
 
 
 
 
Selma hade sitt första party.
 
 
Magsjukorna har avlöst varandra
 
 
Precis som renoveringarna av huset avlöst varandra
 
 
Precis som letandet efter den där orken till att göra nått annat än att att bara hålla allt flytande.
 
 
Och 2015 avslutas med middag, hemma. 
Vattkoppsjuka, orkeslösa, något understimulerade barn som bråkar sådär som bara trötta orkeslösa ostimmulerade barn kan.. 
Film, god mat och frosseri och förmodligen somnar vi innan 12 slaget.
 
Den trötta, gråa, humörsvänginga mamman, med ruffsigt hår, omålade naglar och mörka påsar under ögonen, dom vattkoppesjuka febriga barnen, katten i tigerstorlek och mannen som tappert skapar nyår när jag gett upp,  genom att fixa extra god mat. 
Där, där har ni min verklighet ala småbarnsmamma.
 
2016...
Det ska bli spännande att mötas, helt klart!
 

 
 

...








Helf bitte

 
 
 
 
 
Jaha vänner, nu hände det igen.
Mathilda är på jakt...
Än så länge kära läsare har eran hjälp berikat mig med både de mest fantastiska bokskåp och pinnstolar mm mm.
Och nu då. Ja, de har du väl redan listat ut, är jag på jakt efter en kyrkbänk.
Inga konstigheter, jag ska inte starta nån sektliknande försammling, nä de har jag inga större planer på.
Maliat kyrkan har jag gjort, men viss rädsla att dom ska tro att jag är galen. Lite rätt kan dom nog tänkas ha.
Mannen är inte helt informerad, men han kommer med all säkerhet säga WOOW va bra de blev, detta också, när jag väl är klar. (Såklart)
Så, har du en ståendes eller vet var man kan hitta en, skick och så är inte helt noga, det kan jag trolla med sen.
 
 

God mat för fet & fattig

 
 
 
 
 
 
 
Såhär i efter-jul-tider. När vi alla är lite feta och fattiga. Då har jag tips att komma med. Jo minsan!
En så himla hima go fisksoppa som både är billig och kalorisnål och framför allt GOD!
 
 
 
[  Mathildas Fisksoppa  ]
 
Morötter
Gul lök
Vitlök
Krossade Tomater
Fisk & skaldjur (Torsk, Lax, Alaska Pollock, räkor, ah va som hellst egentligen)
Fiskbuljong
Vatten
Salt och Peppar och Dill
 
Såhär gör du:
 
Finhacka Morot, gullök och vitlölk och låt dom umgås i en skvätt olja i en kastrull.
På med vatten i med fiskbuljong, tomatkross, salt, peppar, dill.
När allt kokat upp kan fisken få dyka i.
Låt småkoka tills fisken är klar
Har du i räkor så släng i dom vid servering, om inte bara toppa med dom för att dom ska behållas så trevliga som möjligt.
Smaka av mästerverket och servera gärna med en klick aioli och ett gott bröd.
 
[  smaklig måltid   ]
 

Dr Astrid

 
 
 
Alltså denna ungen.
 
 
 
 
 
 
Hon fick en doktorsväska av sin farmor och farfar i julklapp, än så länge har hon inte hundra koll på hur sakerna ska användas, men hon har ju några år på sig att flura ut de o andra sidan.
Kan va så att hon använder skalpell i ansikte, så de lutar ju åt plastikkirurgi, och det vore väl himla behändigt.
 
 
Hon pratar och leker och leker och pratar ännu mer. Om allt, hon har så mycket att berätta i både vaket och sovande tillstånd.
Festligt liten filur, den där Astrid.
Dr. Astrid L.
 

X-mas

 
 
Och så va den över för 2015.
Julen.
 
 
 
Alla förväntningar som minimänniskorna haft och som varat i månader är nu uppfyllda.
 
 
Tomtespaning pågår
 
 
 
 
 
Och Nissalund va julfint, i helt vanlig ordning.
 
 
 
Så summan av kardemumman, julen blev bra, även detta år.
Bäst, i mitt tycke, med handen på hjärtat, är att den är över!
 
Och de enda kravet som varit viktigt, att barnen skulle va förväntansfulla, julpirriga i magen och sen nöjda med allt, det verkar va uppfyllt.
 
Så, uppdrag slutfört för denna tomten, ja lite samma bukomkretts har vi i alla fall för tillfället.
 
 

..





Fruktbröllop





Det här med att ha bröllopsdag sådär två dagar innan julafton är som gjort för att glömmas bort i allt julgrejande. 
(Japp, så romantisk är jag dessvärre) 
Men inte desto mindre är de fyra år sen jag sa JA i Köpenhamn.
"Fruktbröllop" kallas det tydligen. 
Så, nu lärde du dig de. 





Nybyggt

 
 
 
Där har ni dom,
tomtefamiljen som brutalt och med besked fick sitt förra hus rivet.
Men som den moderna famil dom är så har dom i år köpt en gammal övergiven skola, som ni ju självklart ser ser, och total renoverat den i äkta tometanda stuk.
Högt i tak och med ett fantaaaastiskt ljusinsläpp.
 
 
Om dom är nöjda? Nä, kanske inte så speciellt, det är väl under renovering kan man tänka sig.
Men med tanke på de håda klimatet som råder i Harplingekrubban så vet dom inte om dom vågar investera vid.
 
 
Men barnarbetet satte ändå prägel med ett gediget intryck som går ton i ton med stilen.
 

:(

 
 
 
 
Och när jag trodde att magsjukan va över, när jag liksom kände att de bara va vattkoppor och feber, då va det min tur... Och jag tycker så fasligt synd om mig själv.

Prick

 
 
 
 
 
 
Jag skulle ljuga om jag sa att allt va bra...
Magsjukan verkar ha svidit över (vågar man ens säga så...) men vabbandet har övergått i, jajemen, vattkoppor.
 
Jäkla kluven är jag.
Lika bra att dom kommer, för barnen ska ju ändå genomlida dedär eländet av kliande prickar över hela kroppen. Och att de kom just nu, vid jul..
Ja, jag antar att de aldrig kommer lägligt oavsett och valet hade vi inte riktig, de överraskade mer.
 
Så. Jag tar hand om mina små sjuklingar är trött av att enabart ha vistats inne i flera dagar och efter magsjukenätterna ligga några timmar för mycket back i sömn.
 
 
Och trycker ner små hyasinter i olika små kreationer.
Få saker ropar så mycket nu är de jul som hyasinter tycker jag. Så enkelt och så fint.
 
 
 

dags igen

 
 
 
Och så va de då sags, igen.
Magsjukan är på besök.
Tvättmaskinen går dygnet runt och klorinet är slut.
Jag försöker i vanlig ordning att inte känna efter allt för mycket och försöker bota nattens brist på sömn med kaffe. En helt vanlig VAB måndag va de ja.
 

Fin helg

 
 
 
Jodå, det verkar bli jul i huset i år också.
Sakta grejandes lite här och lite där. Binder små kransar, ställer fram julting.
Igår va vi bjudna på saffranspankakekalas hos fantastiska grannar, tillika vänner, och sånt får en att förstå att det är på gång. Att mötas av doft som saffran och brasa och gran och jul.
Ja, då förstår man.
Julen, den kommer, i år igen.
(och jojemen, nya gardiner fr. Hemtex. Fantastiska!)
 
Jag drabbades av plötsligt behov av att möblera om, för att få gran på plats och allt annat på plats.
Plocka undan, ställa fram flytta om.
 
 
Och här har vi ett av tillskotten i hemmet.
Fantastiska gamla skolplanchen, en av många fina i min ägo.
Och juligare än så blir de väl inte.
Jag menar, ren och gran i samma rum.
Och mitt favoritskåp har fått byta plats med dendär enorma bokhyllan jag spontanköpte som jag inte vet om hon ska få bo på nån av ungarnas rum och om jag ska måla henne smutsrosa, blå eller svart´, eller inte alls.
ja, om man nu kan frakta upp henne på övervåningen alls. Sånt återstår att se hur de blir med de.
 
Jag lullar iallafall runt här hemma.
Trött och glad efter gårdagens Bob Hund konsert och dessförinnan ommöblering och saffranskakegille.
Fin helg som ni hör!

13 h

 
 
 
Bild: Selma K Larsson, minsan
 
Dom där stora damerna har tillbringat, eller tillbringar i skrivande stund, sin helg på Nissalund för mormor & kusin & julmys för hela slanten.
Jag väntar med spänning på att få höra om hur dom haft de när dom om en stund kommer komma inflygandes.
...
 
Så, vad gör man med all sin tid som man då fick?
 
Man gosar extra med Astrid, såklart!
Mest Leif då som stått för den biten.
 
Jag har bakat lussekatter till julmarknaden i slättåkra, sisådär 400 lussekatter.
Jag trivs där, i storkök och stress. Bakandes. Underbar känsla!
 
Sen, där på lördagskvällen, där nån stanns efter kinamat och the walking dead i soffan så sa kroppen ifrån.
Eller förkyldningen eller en kombo.
Jag lyssnade på den och sov sisådär 13 timmar non stop.
Verkligen 13 timmar! Fattar du hur många det är!
 
Och när jag vaknade i morse till den där stormen som aldrig verkar gå över utanför så va det verkligen inte jobbigt att gå upp ur sängen. Inte alls! 
 
Mörkret är väl till för det, att varva ner och lyssna på sin kära kropp, på vad den behöver och vill ha och vila.
På de ena eller andra sättet.
Ladda sina batterier en aning.
 
Jag hade en så konstig känsla i veckan som va, ni vet som när man går och tänker att de är nått man glömt, nått viktigt man skulle göra eller handla eller va de nu kan av.
Den känslan.
Sen kom jag på vad de va.
Jag skulle bara hem, efter jobbet alltså. Inga möten, inga måsten, inga aktiviteter, inget i kallendern.
Inget.
Bara köra hem och va hemma.
Jag minns inte sist jag inte hade nått inplanerat eller bokat. Och då, eller kanske dessförinnan är de nog dags att bara köra hem.
 

. . .

 
 
 
Och läget i krubban blir bara hårdare med åren.
 
 

RSS 2.0