2015

 
Och så va det slut, året som gått. 2015. När de ännu va ett oskrivet blad, du vet där i sista tampen av 2014 skrev jag:
 
"2015 då...
Det är nått vist med att ha ett helt år i backspegeln och ett nytt framför sig.
Jobb och vardagspussel kommer att komma och mammaledig bubblan varar ju inte för alltid.
 
Men än har jag bubbla att va kvar i, och vardag är ju underbart tycker jag, det är ju faktiskt de som är livet och man kan ju bara själv ansvara för att de blir så bra som möjligt, sin vardag, var dag!
 
Nu ska jag avsluta mitt 2014 med en långpromenad med Mikaela och ikväll väntar nyårs firande med Ida och hennes Daniel.
Naglarna är fixade och tanken på att sätta sig till ett dukat bord, lyx!"
 
 
Bra sammanfattning. Helt klart!
Året avslutades med flaggan i topp, och det är i dagar som denna, i slutet av året som gått som man kan kolla i backspegeln och minnas allt som hänt under året, mitt 2015.
 
 
Ja, året som började med fortsatt föräldrarledinghet. 
 
 
 
 
 
...
 
 
Fortsatt renovering av vårat Matilde Berg. 
 
 
Och såhär ett år senare innser man hur mycket som faktiskt gjorts under året. 
 
Gäst toa, groventren, nytt staket, ny balkong, nytt innetak i en av hallarna, Elsas rum är under konstruktion, och jag fick ett nytt intresse i trädgård och gick loss.
 
 
 
 
 
 
Jag hade nån slags förhoppning om mig själv att klara springa 5 km och fixa 10 armhävningar på tå.
Förhoppning som jag vist hade glömt att jag hade, men som jag med fasit i hand, stolt och rakryggad kan säga att jo, visst har jag uppnått det!
 
Jag kom igång bra med löpningen medans de ännu va plusgrader ute.
5 på morgonen ibland och 8 på kvällen ibland.
Det är då de finns luckor i mitt liv till sånt. Men energin tröt väl i takt med solljus-timmarna skulle jag gissa på. Jag va ute en tur i går,
i reflexväst och minusgrader. Jag trode för ett tag att mitt redan kalla hjärta skulle frysa till is, men det gick ändå bra. Jag får försöka va nöjd.
 
 
Astrid firade 1 års dag och av sjuk på samma gång.
 
 ...
 
 
 
 
Andra kapitlet då.
När plötsligt min lilla Astrid skulle börja förskolan.
 
 
Selma började 1:an och Elsa sista året på förskola innan även hon ska bli skolbarn till hösten.
 
 
Ett annat slags pussel som skulle börja läggas. 
Nya rutiner som tillslut skulle bli vana. Lämning, hämtning, jobb, möten, planering, pussel, pussel, pussel.
 
Men vardagen hälsade bara på snabbt innan jag gick på sommarsemester.
En sommar som överlag kändes på tok för kort och regning och kall.
 
 
Den började med att den här killen försökte skrämma skiten ur oss och försvann under hela sommaren, veckovis va våran Ernst borta, för att sen komma hemsläpandes på sig själv när jag hade slutat hoppas.
 
Och hur regning och kall den än va så är de inte mina starkaste minnen.
Utan kvällarna på stranden med pizza och lugn. Utan måsten.
 
 
 
 
 
Ljusa kvällar då jag stod barfota och målade staket och drack rödvin till långt in på natten.
 
 
 
MammaBarn semester på Mikaelas Orust.
Med krabbfiske, rose, glass, promenader, grillning och massa prat. 
 
 
 
 
 
Selma blev plötsligt 7.
 
Och vi njöt av en mysig sensommarsemester med familjen i Köpingsvik.
 
 
 
 
 
Med fantastiskt väder och fantastiskt sällskap.
Och batterierna fulladdade inför hösten.
 
...
 
Hösten, då jobbpusslandet och skol & förskolehämtningar drog igång på allvar.
 
 
 
Jag fortsatte gå lös lite i mitt nyfunna trädgårdsintresse och är i ständig planering.
 
 
Långfrukostar på lördagmorgon är lika självklart och givet som att kissa när man är kissenödig
 
 
 
 
Elsa fyllde 5
 
 
 
 
Selma hade sitt första party.
 
 
Magsjukorna har avlöst varandra
 
 
Precis som renoveringarna av huset avlöst varandra
 
 
Precis som letandet efter den där orken till att göra nått annat än att att bara hålla allt flytande.
 
 
Och 2015 avslutas med middag, hemma. 
Vattkoppsjuka, orkeslösa, något understimulerade barn som bråkar sådär som bara trötta orkeslösa ostimmulerade barn kan.. 
Film, god mat och frosseri och förmodligen somnar vi innan 12 slaget.
 
Den trötta, gråa, humörsvänginga mamman, med ruffsigt hår, omålade naglar och mörka påsar under ögonen, dom vattkoppesjuka febriga barnen, katten i tigerstorlek och mannen som tappert skapar nyår när jag gett upp,  genom att fixa extra god mat. 
Där, där har ni min verklighet ala småbarnsmamma.
 
2016...
Det ska bli spännande att mötas, helt klart!
 

 
 

Kommentarer
Postat av: Josefinesmelodi

Vilken fin årskrönika du gjort! Kram

2016-01-01 @ 18:34:01

Lämna nått snällt så blir jag glad:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0