Fin morgon



Denna lördagmorgon är de bara jag och Astrid hemma, och vi hade samma mål med starten på dagen. Sovmorgon (allt efter 6 räknas in här!) ligga kvar & dra sig en halvtimme & sen lördagsfrukost på de m fralla från grannen, ost & skagenröra. Joja tackar ja!

Vi får de vad dagen har att erbjuda. Nån slags träning & kanske en utflykt på de. 

Ha en fin dag!

Fredag igen




Fredag igen. 
Och de har varit en fin vecka. 
En dag med frukost vid havet hemma hos Anna-Lena & igår Go fika hemma hos Frida. Vilken lyx och tur man har, som inte bara har ett jobb som är fantastiskt på så många sätt, utan också kollegor som blivit så mycket mer än just kollegor, vänner.

Fredag innebär en varm eftermiddag i simhallen & sen ska båda stora tjejerna sova borta inatt. 
Så jag och mannen brassar nog på med hämtmat & film & godis som man slipper dela med sig av. 
(Alternativt somnar jag vid åtta & är iaf utvilad tills dom kommer hem igen...)

Men de är fredag & jag har fått hänga med batteriladdande människor i veckan. Bara en sån sak.



MorgonKaffe



Då va alla lämningar och morgonbestyr klara. Tvättmaskinen kör nr 2 för dagen och jag laddar med en kopp kaffe ur favoritmuggen. Eller en av favoritmuggarna snarare. 
Kan man få för många kaffekoppar? Svar nej! 

Jag laddar för att fortsätta städa. Med stort hus är de inte gjort i en handvändning alltså. Och med stort hus & barn som vill bli runtburet är de inte gjort på en dag heller. 

Och stunderna Astrid sover då är de fullt ös med att göra saker man behöver göra utan barn på armen. Typ av saker som städa en toa & fräscha upp sig själv, och sitta ner och dricka en kopp kaffe ur en av sina favoritmuggar, sånt ska man också ta sig tid till. 
Ha en fin torsdag, de har jag själv tänkt ha med. 

Likheter

Jag har lyckats surfa upp allt Go i bredbandet.. De ska tydligen va omöjligt, den som påstår att de är omöjligt har aldrig legat sjuk & plöjt igenom en serie vill jag lova. Inget är omöjligt. 

Jag är bättre, inte helt hundra utan fortfarande inte sugen på att äta(jag kan äta i alla situationer, känner man mig vet man att de är illa om ja inte äter...)
 & en aning uttorkad & sliten, men bättre.

Det slog mig, när jag låg där magsjuk

Att de finns många likheter mellan en magsjuka & småbarnsåren. 
Man vet att de går över & då kommer man inte minnas vilken fruktansvärd
nära-döden-upplevelse de var. 

Men det går över. 



Två steg fram ett bak

 
 
 
 
Två steg fram ett bak.
Jag som kände mig pigg igår. Inte som vanligt, men så pigg man nu lyckas bli utan att ha fått i sig så mycket näring på ett dygn. Pigg nog för att storstäda toaletterna med klorin och byta alla lakan, ut med onda liksom.
 
Men idag när jag vaknade va den där känslan i magen tillbaka och tröttheten i huvudet som gör att jag inte kan vrida de smärtfritt och jag kanske ropade hej för tidigt.
Jag är inte så tokdålig som jag va, jisses, då hade jag inte klarar sitta upp.
Men inte bra, än.
 
Och lilla ruffsiga röda Astrid är trött.
Hon har inte somnat på soffan sen nyföddtiden, de duger inte tycker hon, som gärna ligger nerbäddad i sin vagn. Men idag är hon trött.
Inga andra symtom än, men tröttheten känns hemskt nog att ha delat med sig av.
 

Avslagen cola, ett glas, de är vad jag fått i mig. Och just nu ångrar jag att jag sa "ja" till barnens "mamma, får vi ta liiiite yogi?" De vet man ju, att barn inte riktigt tar liiiiiite yogi.
 
MEN mina vänner, inget ont, som inte har nått gott med sig.
Jag får ju bara inse att jag inte fixar att göra nått just nu, och försöka känna att de är ok att va sjuk. och jag har börjat kolla på The Blacklist.
Jäklar bra serie! Jag har fullkomligt plöjt igenom första säsongen snart och är så inne i den att jag snart tror att FBI kommer inom på kaffe. Ja, eller avslagen cola just nu då.
 

Stackars mig

 
Det har varit synd om mig, riktigt, riktigt synd vill jag lova!
Jag övervägde att göra en detox, för att lixom rensa ur kroppen, men de fixade kroppen så vänligt aldeles själv.
 
Nu kan jag röra mig och göra lite saker, men igår.
OJ OJ för igår jag va ju mer död än levande och klarade varken att prata eller röra mig.
De är så de där sådär otjäckt att ha en man som jobbar natt och tre barn att ta hand om när natten är över. Omöjligt!
 
Men nu, nu verkar de som att de värsta är över, och det återstår att se om någon annan i familjen får det.

"Klipp" & Välja själv


 
 

Astrid Larsson har för första gången klippt sig.
Ja, eller klippt och klippt snarare försök till.
Ett tag vid hennes lilla fjuniga lugg blev det, sen kändes det mer farligt än nödvändigt pga hennes oförmåga till att samarbeta.
 

Jag är fortfarande imponerad av hennes röda lilla hår och de blir ju spännande att se om de håller i sig och förblir rött.
Men hon känns som en rödhårig en. Sådär ljus och eksemig hud och ett jäkla humör
. (som kanske iofs mer ligger i generna än i håret dock...)
 
 
Idag är de söndag, och de är en väldigt mycket sånhär dag för Selma och Elsa.
Jojemen, söndag är välja-kläder-själv-dagen.
Lite för att rädda mig.
Och för att mina två äldsta ju tycker innerligt mycket om kläder och så hemskt gärna vill välja själva.
 
-Nej, du får inte välja kläder idag till skolan, men på SÖÖÖÖNDAG, DÅ får du.
 
Jopp, tar man striden tillräckligt många gånger och inte ger sig så vinner man, som med så mycket annat va.
 
Får damerna bestämma så blir mycket flerfärgade, mönstrade, strumpbyxor med grenhäng, sommarklänningar eller kjol, gärna de mönstrat med tryck och koftor eller blomster tröjor till
och dom är själva SÅ nöjda.
 
Man ser ju galet tydligt när man lämnar barnen på skolan vilka päron som inte riktigt orkat ta den striden på morgonkvisten. Man kanske inte tycker att de riktigt är prio ett en stressig morgon.
De kan jag ha all förståelse för, och barn som valt kläder själva är ju himla charmigt när de är typ tajts och favorit tröjan.
Men att skicka barnen i flerfärgade grenhängande strumpbyxor och sommarklänning eller tyllkjol till skola eller förskola, nä, den striden har jag vunnit.
1-0 till mig!
 

Magi

 
 

Rätt ofta så slänger jag ur mig
ÅHH en sån vill jag ha!
eller
ÅHH de är så snyggt!
Jag pratar ju mycket, tok mycket faktiskt och helt oavbrutet. Håller lixom ständigt flera ämnen och meningar på en och samma gång.
 
 Så de kan klart inte va en lätt uppgift att uppfatta alla mina ÅHHanden.
Mikaela. Hon gör de.
 Och springer på än de ena än de andra.
Mattor, konserveringsburkar, gamla rostiga pallar, klädhängare, tipsar om skolaffischer, kommer med dom mest fantastiska dörrknoppar som hon har liggandes för hon sprungit på, på nån loppis, ett skrivbord som jag i skrivande stund sitter vid som är så perfekt ett skrivbord kan bli.
 
Och igår när vi skulle ut och gå.
Då fick jag denna ljuvling
 
 
Vi har i förbifarten, mitt en mening, sagt nått om svart sprayade horn.
Och då, då fixar hon de.
Lite som trolleri.
Men de är ju så, vissa vänner är magiska, helt enkelt. 
 

TRE


 
Tre timmar. TRE!
De är exakt vad jag fått sova inatt. TRE!
Ska vi ta de från början?
 
Det började med att lilla Astrid tyckte att det va en fin ide att provsmaka sin pappas kaffe. Dessa långa armar fick tag på en (som tur va) en halv kopp kallt kaffe och vi kunde konstatera att
1. Hon gillar kaffe
2. Hon är duktig på att dricka och hålla glaset själv.
 
Hon somnade gott en stund senare och jagh satt i lugnan ro och kollade serier och sen, när tänderna va borstade och mina lord nelson duntofflor satt som en smäck på fötterna
(jo fötterna måste va varma om man ska sova gott, och dyra duntofflor ska som skämmas bort med, de är dom ändå värda tycker jag)
 
De va där och då det slog till.
Kaffekicken.
De måste varit en kaffe kick, annars vet jag inte helt hundra vad som drabbade de lilla livet.
(hon va inte så mycket "de lilla livet" just då. Mer åt sov-nu-för-fan hållet faktiskt)
Det höll på, timme efter timme. Med nån slags hyper skaka på huvudet, inte en uns av trötthet i ögonen, gömma mamma bakom snuttefilten och leka titt ut. ( 12 på natten! Skulle inte tro de lilla vän!)
 
Hon drack ju bara halv koppen. Den andra delen hällde hon över hela sig och mitt kära lammullsgolv nån gång vid 2 tiden. Vad lärde vi oss av detta tro..
 
Och att Astrid och jag är vakna och får oss tre timmars sömn. Det kan man ju lite leva med.
Jag kan väl lulla runt i mjukisbyxor och va tuggummi seg i huvet en dag eller två.
 
Men tanken på att Selma ska upp tidigt och va pigg till skolan och sen efter skolan åka på simskola
 och Elsa har en inbokad frukost-lek-förmiddags date.
Nä, de va inte läge för titt ut och barn som beter sig som nån slags Jim Carrey på crack.
INTE LÄGE!
 
Astrids natt mood:
 
 
Mitt natt mood:
 
 
Selma kom iväg till skolan och här hemma är frukost-lek-förmiddags daten är i full gång.
Det har målats vattenfärg på mitt köksgolv och sen dekorerats med ytte pytte bitar lego och ifrågasatts varför man inte kan äta polkagris till frukost och varför man inte får väcka pappan i huset.
 
Fördelen i att sova tre, TRE timmar är att man blir helt avtrubbad mot vattenfärg på golv och lego dekorationer och onödiga frågeställningar.
Man är för trött för att bry sig skulle jag tro.
 
 
 

Groventré

 
 

Hur många kvadrat man än har så finns de ett problem som är återkommande.
Från lägenhet, till litet hus till dubbelt så stort hus.
Jojemen, förvaring va de ja.
Eller snarare icke fungerande sådan.
 
Vi har ju fixat oss en groventré nu.
En jäkla snygg sådan som inte än är helt färdig, men så snygg som en groventré någonsin kan bli och nu ska den då även bli så praktisk och smidig den bara kan bli är min tanke...
 
Hur, HUR kan de komma sig att jag alltid har en uppsjö av udda vantar och skor(?)
Har man tappat en sko på barnvagnspromenaden då? Och är vantar engångsmaterial egentligen?
Jag gör så gott jag kan för att organisera upp de hela.
Lägger barnens grejer lättåtkomligt i vackra korgar
(som jag köpte i Köpenhamn och vi fick släpa runt på överallt, hittar man nått man gillar är de sånt som är värt)
Så idag tänks det och planeras och sorteras.
 
De är klurigt mer tänkandet och funderandet fram och tillbaka på hur man ska lösa de snyggast med hatthylla.
 

Tänk om man har flyten och lyckas springa på en sån här gammal goding
(dock inte för flera tusen hos Bukowskis, det är inte riktigt att springa på va)
Vem är de som har en? Mamma? Mormor? Jag har sett en nån stans.
Alternativt vill jag ha en enklare maffig hylla, enkla konsoler och fina dubbelkrokar under.
 

Och skoställ!!!
Ska vi ens ta upp de.
Finns de nått snyggt skoställ?
De behöver ju inte rymma jätte mycket, bara gäster och kanske vardags dojor.
(oj, jag insåg att de är tio skor bara vår familj, så jo kanske måste de ändå rymma en del.)
 
För alltså, är de inte snyggt så tänker jag att de väl lika gärna kan kvitta. Då ställer man väl helt sonika skorna på de fina marockanska golvet och är nöjd med de va.
 

Försök

 
 
 

Städat, eller försök till, är vad jag ägnat denna dagen åt.
Med tredje barnet är mammaledigheten lite mindre kaffe på stan och babymassage och mer städ och tvätt service.
Idag kom Astrid på att man kan krypa upp för trappan.
Hon insåg också att hon har ett stort intresse, inte bara i att försöka äta på pärlor och barbie skor, utan också i att röja ut julgranskulor över ett helt golv för att sen sätta sig i lådan.
Så, jo, idag har jag, sen de va mörkt i morse, tills nu ägnat mig åt ett FÖRSÖK till städande.
Rutorna är reda från Egon och när jag kom in efter putsande öste regnet ner.
Men jag säger som min kloka mor hade sagt
De som är gjort är gjort.

Söndagsmiddag

 
 

Igår va vi bjudna på söndagsmiddag till Nissalund.
Sätta sig vid dukat bord, till den mest goda mat och trevliga sällskap en söndag. De mina vänner är lyx!
 
 

Barnen hade julgrans plundring och dansade och hade paketlek och fiskedam och allt och lite till som hör en festlig julgrans plundring till.
 

Och det åts så god mat att jag inte han få upp kameran innan den va i magen, och en fantastisk liten kladdig dessert på de ja.
Bästa avslutet på veckan och batterierna är laddade för ännu en ny.
• • • • •
Och nu är de vardag på riktigt igen, med skol och förskole start.
Och med en känsla av att vi alla i huset behöver rutiner igen.
Aktiviteter som drar igång och simskolestart för Selma.
Jag tog nån slapp och av ren lathets paus från min träning under lördag och söndag. Så nu ska jag rulla ut mattan och köra en omgång.
Det blir så de dagar jag inte hinner ut och springa eller gå. Då kör jag hemma pass med cirkelträning för att iaf få upp pulsen och bli lite trött i kroppen en gång om dagen.
Jag älskar att jag får det att låta som att så-jobbar-jag-för-jämnan..
Nä, så jobbar jag nu. Och har gjort några veckor med hopp om att få in de som rutin, som nått som är lika naturligt som att duscha och äta.
Så länge man har viljan kommer man långt!

Bossen


 
 

Igår va min fantastiska mormor och morfar här och hjälpte oss att få till en panelgarderob i groventrén.
Det är min mäster snickare till morfar som hjälper oss alla i släkten med fixande.
På bilderna, som mormor tog, så ser jag ju riktigt delaktig ut minsann.
De va jag och ändå verkligen inte nån stans.
Jag mer sa såhär vill jag ha de och bossade mig och hade och fantastiska morfar och herr Larsson fick jobba.
 

Ruffsig och dann till de smickrande ljuset av en bygglampa så mest bestämmer jag.
Men de blir ju o andra sidan så himla bra när jag bestämmer.
 
Nu återstår det svåra jobbet att bestämma vad det ska va för handtag och om jag ska skicka in ännu en beställning på hatthylla till mäster morfar och skissande av den.
Eller blir de platsbyggd bänk ändå?
Det är många svåra beslut att ta alltså.
Tur att jag då gör de så himla bra.

Storm

 
 
 
Inatt, när Egon drog fram och slet av en dörr, och blåste iväg soptunnor och hade sig.
Då, inatt när han drog fram låg jag och letade dörrhandtag och lyssnade hur Matilde Bergs tunga väggar kämpade mot.
När Egons storasyster Gudrun drog fram och skövlade skog och el och liv.
Då va allt annorlunda.
Jag va då en17 åring ute på promenad med min bästa kompis Julia och hennes svarta väluppfostrade lurviga hund Zingo. Vi gick förbi högskolan i Halmstad där fönsterna hade blåst väck och stolarna yrde runt.
Då förstod vi att de va dags att gå hem.
 
Hela vägen hem kom jag inte, det låg för mycket skog, som plock i pinn, över vägarna.
Tänk om jag då, 17 åriga mig hade vetat att jag tio år senare skulle sitta med man, tre barn och en sekelskiftesvilla i Harplinge och leta runt efter dörrhandtag i ännu en av stormar.
 
Ibland blir livet inte de minsta som man hade kunnat tänka sig, men ändå så otroligt bra.

slut slut slut

 
 
 
De blev inget av de jag trodde skulle bli århundradets sjukdom.
De kändes som hela kroppen tog ett andetag och att nått jäkligt skulle bryta ut.
Inte helt pigg, men bara inte sådär på topp som jag önskar att jag vore heller.
Två dagars veckan kom lämpligt.
(säger jag och är mammaledig...)
 
 
Selma är i skolan och
Astrid och Elsa hjälper mig här hemma och plockar undan julen.
Tjugondag Knut kändes för långt borta när man ska gå hemma och kolla på tomtar och ledsen gran dagarna i ända.
Vissa år står jag ut till första januari, i år klarade jag de några dagar till.
Astrid som fått sin andra lilla tand kryper mest runt och biter på saker, de stunder då hon inte vill att jag ska bära runt henne, vilket för tillfället är för de mesta (jisses, går den fasen över snart?)
Och Elsa, nä synd och säga att hon är till så mycket hjälp ändå.
 
 
 

Snön yr utanför fönstret och jag yr omkring här inne.
För nu är verkligen glada julen slut slut slut.
Och vet ni vad.
Hur mycket jag än gillar jul och tycker de är jäkla mysigt.
Så tycker jag de finns nått skönt i att packa ner julen med allt vad de innebär i lådor och få de tomt och rent i hemmet igen.
Nu klarar jag mig tills det är dags igen.
Klarar mig från julklappsköp, paketinslagning, maniskt städande för att de ska bli julfint i allt från kaffebryggare till toastol, klarar mig utan rocky road som jag tryckte i mig de sista igår (va de typ tio bitar! jisses va magen inte gillade de lika mkt som suget) klarar mig från granris och tomtar och julmusik.
Bort bort bort och tomt tomt tomt.
 

Raddig

 
 
 
Idag är jag rätt raddig alltså.
 
Frusit mig igenom natten och har den där känslan av att kroppen börjar bli krasslig. Så några timmar för lite sömn och sånt trams. Usch!
 
Jag ska apelsin-bombadera mig kropp, apelsin och vatten borde göra susen tänker jag.
 Ta de lugnt i raggsockar, försöka få upp lite värme och försöka vila lite.(hö hö hö)
De är väl de jag orkar med.
Bara en runda till bvc på den där tio månader kontrollen och lite annat fixande.
Och känner jag mig själv rätt, så kommer de inte bli vilande förän dehär slår ut ordentligt och jag inte har mycket att välja på mer än horisontalläge.
 

Ooooo

 
 

Igår va de jul för mig.
Fam. Kleinfeld kom och vi gick bananas och hade tabberas på alla julkakor som va kvar.
Sockernöjda med livet och ännu mer nöjda med att dom kom och hälsade på.
Jul för mig då..
Jo. Josefine hade med sig en kasse kläder till mig.
Ett gäng kläder som i mina ögon såg helt nya ut och precis allt va skitsnyggt.
 
Jag kollade igenom påsen och oooade mig för varje plagg jag drog upp.
De kallar jag lyx de. Att få fylla på garderoben med skönheter.
Bra för mig, bra för miljön, bra för svägerskan som nu får lite mer plats i sin att fylla på med nytt.
 
Fick du en rosaprickig gummistövel? Kanske du tänker?
Nopp, men Elsa fick en underbar gul med blå rosett förra våren. Den fanns inte längre, men denna lilla sockersöta prickiga variant fanns nu.
Och den hittade jag på NEXT
Igår sa nämligen Josefine
Har du sett vårnyheterna?
De hade jag inte, tills nu...
Och då, då vill jag lova att det ooooades igen.
 
 
 

Mycket citroner va de. Jag är svag för citroner. De är himlans fint med gult.
Och jumpsuit's är ju så himla snyggt.
Jag vill ha en själv. Å att jag vill!
Next alltså. De va svägerskan som introducerade detta paradis för mig. Bra grejer dedär och bra kvalitet på kläderna tycker jag de har varit med.
Kan bara säga att jag är nöjd!
 

Slappt värre, stundom

 
 
 
 

Det är slappa dagar, lullandes runt i morgonrock till lunch och små grejas lite.
Leif fixar Elsas garderob, tjejerna leker och jag lullar omkring i morgonrocken och plöjer inredningstidningar jag fick av Julia innan jul. Nu, nu har tiden för plöjande infunnit sig. Läser, drömmer, tar fram ett block och skissar lite när jag kommer på en extremt smart ide till vårt hem och drömmer vidare lite.
Inredningstidningar är ju underbart. Man hittar inspiration och idéer till både de ena och de andra.
 

Annars är de fortfarande rätt efter jul slappt alltså.
En granne. (säger man så när man bor ett par km ifrån varann? vi på landet jobbar lite så)
hon hörde av sig med ett "ska du med på cirkelträning ikväll?"
Jag funderade på om jag egentligen hade nån ursäkt.
Men ångrar inte de minsta att jag svarade "Gärna!"
Lite lätt, minst sagt, träningsvärk efter benböj i massor, så idag tänkte jag ge min rygg en omgång och låta benen vila, iaf tills jag kan gå i trappor utan att ha ont.
 

Årets första

 

I fredags fick jag årets första tulpaner av min mamma.
Man blir ju lycklig för mindre.
Dom ropar lixom hallå vet du va det går åt rätt håll. Sena ljumna kvällar, grillning, stranddagar.
Så håll ut!
 

Annars, jo annars har de varit en sån här dag, då inget kaffe verkar få mig pigg och de va jäkla motigt att ta sig ut på en 6 km Power walk.
Men de enda som är jobbigare än att skita i träningen är känslan som smyger sig på när man latat sig ur med dåliga ursäkter.
 

10 månader

 

Tio månader.
Jo, jag va tvungen at räka efter lite.
Men idag är Astrid tio månader, på dagen.
Tycker de gått overkligt fort. Som tidigare två gånger, men kanske ännu fortare nu,
 
Detta lilla rödhåriga, yrväder till mini människa vad jag älskar henne.
 

Som med en tand och håret på ända utforskar precis allt och är så nyfiken på världen att de spritter i hennes lilla kropp.
 

Jag säger till henne att sitta ner och ta de lugnt. Men lilla Astrid jobbar inte med stillasittande
 
Det ät väl omedvetet därför jag satt igång med träningen ordentligt, något säger mig att jag kan behöva öka tempot för att hänga med henne.
 

Träning

 
 

Här mina kära vänner har vi en bild på sanningen...
Finger avtryck på spegeln och en svettig mamma.
Jag har ju skrivit tidigare om dehär med att komma iväg till gym.
Den tiden prioriterar jag inte, inte när de går att tajta till sig hemma.
Tajt är väl precis allt de jag inte är just nu, men mål är ju kul att kunna ha.
Så länge de är inom räckhåll och uppnåbart så tror jag att de kan va en bra morot!
 
Mitt är nått så simpelt som att klara av tio armhävningar på tå
och
att kunna springa fem km.
De låter säkert skit tramsigt för nån som är vältränad och har bra kondition.
För mig och min spagetti svaga kropp är de ett rimligt mål.
Att dessutom inte fuska och va nöjd med att ha tränat om så lite, så nått varje dag!
 
Idag blev de cirkelträning hemma.
Jag hittade DENNA bloggen och tänkte göra hennes träningsskola.
Paolo Robertos träningsbok har jag fått låna av Mikaela och hämtar massa inspiration till övningar.
Ibland kör jag Mr. Robertos pass rakt av, och idag satt jag ihop nått eget med
 
rygglyft, knäböj, armhävningar (på alla fyra, de är vad mina små armar pallar) plankor och några yoga övningar intryckt.
SÅ jäkla kul och SÅ jäkla skönt!
Jag tänkte verkligen hoppa träningen idag. Hoppa in i duschen och sätta mig med en inredningstidning.
Men att träna är mitt lyckopiller och jag mår så himla gott av de.
 
Och nu när jag skriver om de så känns de ju lite pressat, att jag måste uppnå resultat. Vilket är bra!
 
Ett och två svettas på!
 

Storm

 
 

Denna man, jäklar vilken klippa att ha en så lugn och fin man.
Det är storm, inte bara ute utan även i mitt humör.
Jag har, något sen på trenden, börjat göra surdegsbröd.
De gick fint, till en början, dom hade fått vila efter timmar av jäsning i kylen i natt och skulle gräddas nu på morgonkvisten eftersom jag hade tänkt servera dom till kvällens pasta som vi ska bjuda övernattningsgästen på.
(som jag såklart gör själv i nya pastamaskinen jag fick i julklapp av den där mannen)
 
Sen drog stormen in...
Stormvarningen, klass tre nära på blev i sitt kulmen när ugns luckan ramlar av...
Jojomän. Där står jag i pyjamasbyxor och en 250 grader varm ugn och en Astrid på lite för nära avstånd för att en 250 gradig ugn ska kännas som en bra grej.
Men taskigt morgonhumör och en förkyld Astrid som hostat sig igenom natten så blev de några vackra ord om ugnen där..
 
Brödet åkte i soporna (i ren stormblåst) och sen kom mannen upp, som ju alltid är lugn och fin och lagade den där kära ugnen.
 
Nytt försök en annan gång, och grannen får väl stå för brödet till kvällens middag.
 

Gott Nytt År


 

Gott Nytt År!
Året firades in igår med en fantastisk tre rätters middag som Ida & Daniel fixat.
 

Som småbarns familj känner man sig lite som den mest trista gäst i världen, om sanningen ska fram.
Barn, som verkligen inte är i sitt esse denna tiden på dygnet och försöker slå nån slags rekord i att tetas med varandra. Tålamodet är väl inte på topp när man känner att alla vaken nätter, (lilla Astrid är förkyld och hostar sig igenom dom) gör att när klockan är tio så kliar det i ögonen.
 
Det blev hemgång efter tolvslaget, efter bubbel, god mat, massa prat och ett trevligt avslut på 2014.

2015, bring it on!

RSS 2.0