. . .

 
 
 
 
Jag förstår att ni sitter där sjuka av oro över min sjukdom!
Sömnlösa på nätterna över funderingar på om jag fått nån bukt på mina nariga läppar eller om alvedonen tog mensverken eller knäckte den mig innan dess.
Men alltså OJ!
Jag blev ju, och är ju så himla kass på riktigt.
Nån slags delux influensa som slog till med full kraft.
Ni vet när man ligger huttrandes, fullt påklädd under tre täcken och kroppen gör så ont att man gråter.
Eller när man är helt övertygad om att man ser insekter krypandes i sitt eget hår, helt ny upplevelse vill jag lova.
 
.
.
.
 
 
Men jag är ju så förbaskat dålig på dehär, att va sjuk.
 
Är jag sjuk så är jag sådär jag-kan-inte-röra-mig-sjuk.
Inga mellanting (gäller kanske mig som person med de mesta o andra sidan)
 
Minsta lilla att jag fixar att fungera så kör jag på som att ja vore frisk.
Tvättar, plockar, grejar, planerar.
För det behövs sannerligen tas igen efter "ledigheten" bestående av nån dags sängliggandes under lager av täcken, vilket ju innebär att allt som behövdes göras dom där dagarna så vackert väntar på mig tills jag kan stå på benen igen.
 
 
Så jag kör på i rätt vanlig ordning. Ja,
tills febern säger till mig att sluta dammsuga. Bröstkorgens värk ber mig att sitta ner och pipande luftvägar skäller på mig.
Då får man varva ner, tills värktabletten kickat in och jag tror att jag minsan är frisk igen.
 
And so it goes on.
 
 

Kommentarer
Postat av: Cicci

krya på dig, älskade du <3

Svar: Åh tack!! Det är enormt synd om mig (och alla som utsätts för mig) haha
mamalarsson.blogg.se

2016-01-26 @ 18:28:08

Lämna nått snällt så blir jag glad:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0