Knack knack





Alltså känslan när alla tre barnen, nyduschade somnar utan större diskusioner. Morgondagens små klädhögar ligger förbereda, gympa påsen har damen packat & overaller & vantar hänger på tork redo för en ny dag. 
Ljuvligt! 

Men så hände en incident mitt i all ljuvlighet.

Jag är ju uppväxt på landet. Och med landet menar jag grusvägar, stenmurar, skog, många km till gatlampor, inga grannar. Ja, inte så många iaf, på landet är man ju granne med folk som bor inom några km omkrets från ens casa. 
Så.
Det jag, som den bonde jag ändå är uppväxt som, inte är van vid, och heller aldrig verkar kunna vänja mig vid, det är dehär med att de titt som tätt knackar på dörren... 

Som ikväll när man är i sitt bästa 
alla barnen sover i tid mood. 
Alltid lustigt klädd, typ långkalsonger & Britney toffs eller som idag, helt byxlös. 
Så få sekunder, så mycket tankar.

1. Spontan reaktion, skiter i de (men de fortgår & snart vaknar nån av tjejerna & min popcorn & serie kväll är förstörd, ej värt!) 
2. Tänk om de är en tjuv eller mördare det är de ju förmodligen. Vem annars är ute såhär sent (får dra ner på serie tittandet inser jag) 
3. Va f*n är mina byxor.

Ner rusandes till dörren,(med byxor på) säker på att jag skulle behöva skydda mig & dom sovande barnen. I sann "nu jävlar" anda
Öppnar jag, och där, där står en så söt liten reflexväst kille & ville bara va en bra säljare.
Spontant utan eftertanke & lite glad att de va en minimänniska så bad jag han komma en annan dag,och hellst inte så sent. 
Nu sitter ja ju här & skämms en gnutta.

Halv 8 är nog allt inte så sent för de första.
Och för de andra, vilken liten reflexväst kille alltså, ge sig ut i hög snö & kyla! Där har vi en bra försäljare & jag ska köpa massvis nästa gång han knackar på. Om han vågar komma tillbaka vill säga... 


Kommentarer

Lämna nått snällt så blir jag glad:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0