Groventrén

 
 

Jag är så otroligt nöjd med vår groventré.
Att bara ha en är ju underbart.
Med tre barn så blir de ju tok-mycket kläder i hallen. Det krävs ju lite mer än varsin jacka och ett par skor, så att säga. Och att ha plats för allt är, gött!
Sen har vi ju den andra entrén som mest är fin. Tom från gummistövlar och udda vantar och kaos och mer, välkommande.
Jo, vill ni se lite mer bilder på hur de blev då?
 

Här va de förr enorma spegeldörrar som inte alls kändes som vi. Bort med dom och min morfar tillverkade istället fina paneldörrar och ja, de är alltså en hel paneldörrslösning, som är jäkligt svårfotograferad, men ni kanske hajar grejen. Två stora garderober som gömmer undan allt sånt man behöver med inte behöver varje dag du vet.
 

Men panelgarderoben i ryggen ser de ut såhär:
 

En hög hylla med dubbelkrokar som rymmer dedär vardagliga. En gammal hattlåda jag hade mina dockor i som barn och korgar jag hittat i Köpenhamn.
Jag skissade länge på en hatthylla, men tillslut så bara va tysan, enkelt vill jag ha de. Och japp, enkelt blev de, och bra.
Och en matchande brandsläckare Leif fick när han fyllde år.
Bra present dedär!
 
Barnen så, dom har ju egna krokar så jag ska slippa hänga upp deras grejer.
Även de gamla bättre begagnad fynd.
 

Jahopp, där va den då. Groventrén som jag är så nöjd med!

Gammalt-Nytt

 
 

Eftersom Astrid va sjuk på sin ett års dag så får vi fira henne lite pö om pö.
Igår uppvaktade Nissalundarna henne med fina kläder och den mest vackra lilla bukett med tulpaner och ranunkel. Kan nått bli mer fint och få en att längta efter vår mer än detta så säg!
 

Men de va också som julafton för mig.
Mamma hade städat linneskåpet och kom med massa vackert tyg, dukar och gardiner, ja och ett och annat skåp och skrivbord. Närmare bestämt ett helt släp fyllt med vackra ting.
 
De här med att få saker av varann som man inte längre använder.
Det är ju de mest fantastiska!
 
Inte bara älskar jag ting som har en historia att berätta.
Utan tanken på hur mycket man konsumerar och handlar är ju rätt skrämmande va.
 
Jag har lyxen att omge mig av folk med god smak.
Jag har också lyxen att va smart nog att uppskatta och bli så innerligt glad av ett gammalt, nytt tyg av min mamma, en liten terrakotta kruka, en tomatplanta som svärfar odlat, en ljusstake som Mikaela inte har nån plats för, en tröja som svägerskan tröttnat på. mm mm.
 

Och igår kom en ny gardin upp. En som mamma köpt och tyckt så hemskt mycket om, men som inte funkade till hennes tapet. Så kan de ju va ibland, och behöver jag ens berätta hur otroligt glad jag blev över att den inte passade hennes tapet.
För här är den helt helt perfekt!
Och jag blir lite lycklig varje gång jag går igenom hallen och ser den!
 
Nu ska jag pälsa på mig och gå ut och suga i mig av all sol jag bara kan få och hoppas att ögat som va igenvarat när jag vaknade plötsligt bara ger med sig.
(och planera och mäta lite i vår trädgård också, de ska jag göra. Och jag blir lite pirrig i magen bara av tanken på hur galet fint de kommer bli vårt trädgårdsprojekt med stort T.)
 
Ha en fin söndag!
 

Tavla

 

Vita väggar må va fräscht och trevligt på så många sätt.
Men också rätt opersonligt.
 
Men jag väljer hellre att ha opersonliga och fräscha vita väggar än att sätta upp tavlor som är massproducerade och finns i var och vartannat hem eller köpa dyra tapeter som jag inte känner är helt hundra.
(och när jag hittar tapeter som är perfekta så kostar dom därefter)
 
 Och så länge jag inte hittar nån tavla som känns unik nog eller som jag bara faller pladask för så är vårt hem vitt och fräscht. Och jag menar, det är väl inte helt fel att ha de vitt och fräscht.
 

Med vissa undantag, som tex. timmerväggen vi plockade fram bakom lager av vägg och tapeter.
Fantastiska vackra uppspikade tapeter som berättar en historia om vilka som en gång bott här och precis som vi lagt kärlek och omtanke på att pyssla om huset.
 
Och jag har funderat lite på vad jag kunde göra med så vackra gamla tapetrester.
Jag tycker de vore  skam att bara slänga bort ett stycke historia i pappersåtervinningen.
 

Så det blev en tavla.
Hon ramar in gammal skit! kanske vissa tänker.
Jag tänker snarare att det är ett stycke historia och en bit konst jag skapat.
Och nöjd är jag att kunna spika upp det på väggen och göra vårt vita hem lite mindre vitt, på mitt sätt.
 

Groventré

 
 

Hur många kvadrat man än har så finns de ett problem som är återkommande.
Från lägenhet, till litet hus till dubbelt så stort hus.
Jojemen, förvaring va de ja.
Eller snarare icke fungerande sådan.
 
Vi har ju fixat oss en groventré nu.
En jäkla snygg sådan som inte än är helt färdig, men så snygg som en groventré någonsin kan bli och nu ska den då även bli så praktisk och smidig den bara kan bli är min tanke...
 
Hur, HUR kan de komma sig att jag alltid har en uppsjö av udda vantar och skor(?)
Har man tappat en sko på barnvagnspromenaden då? Och är vantar engångsmaterial egentligen?
Jag gör så gott jag kan för att organisera upp de hela.
Lägger barnens grejer lättåtkomligt i vackra korgar
(som jag köpte i Köpenhamn och vi fick släpa runt på överallt, hittar man nått man gillar är de sånt som är värt)
Så idag tänks det och planeras och sorteras.
 
De är klurigt mer tänkandet och funderandet fram och tillbaka på hur man ska lösa de snyggast med hatthylla.
 

Tänk om man har flyten och lyckas springa på en sån här gammal goding
(dock inte för flera tusen hos Bukowskis, det är inte riktigt att springa på va)
Vem är de som har en? Mamma? Mormor? Jag har sett en nån stans.
Alternativt vill jag ha en enklare maffig hylla, enkla konsoler och fina dubbelkrokar under.
 

Och skoställ!!!
Ska vi ens ta upp de.
Finns de nått snyggt skoställ?
De behöver ju inte rymma jätte mycket, bara gäster och kanske vardags dojor.
(oj, jag insåg att de är tio skor bara vår familj, så jo kanske måste de ändå rymma en del.)
 
För alltså, är de inte snyggt så tänker jag att de väl lika gärna kan kvitta. Då ställer man väl helt sonika skorna på de fina marockanska golvet och är nöjd med de va.
 

Bossen


 
 

Igår va min fantastiska mormor och morfar här och hjälpte oss att få till en panelgarderob i groventrén.
Det är min mäster snickare till morfar som hjälper oss alla i släkten med fixande.
På bilderna, som mormor tog, så ser jag ju riktigt delaktig ut minsann.
De va jag och ändå verkligen inte nån stans.
Jag mer sa såhär vill jag ha de och bossade mig och hade och fantastiska morfar och herr Larsson fick jobba.
 

Ruffsig och dann till de smickrande ljuset av en bygglampa så mest bestämmer jag.
Men de blir ju o andra sidan så himla bra när jag bestämmer.
 
Nu återstår det svåra jobbet att bestämma vad det ska va för handtag och om jag ska skicka in ännu en beställning på hatthylla till mäster morfar och skissande av den.
Eller blir de platsbyggd bänk ändå?
Det är många svåra beslut att ta alltså.
Tur att jag då gör de så himla bra.

Hallen

 
 
Okej, hallen.
Projektet som bara växte och växte men som vi kände att jo, gör man de så ska man göra de ordentligt.
Det har satts igen väggar, öppnats upp andra. Målats allt. Precis allt. Golv, väggar lister. Allt.
Att renovera är alltid ett jobb. Men den som inte gjort de med tre barn vet lixom inte vad de är man går igenom.
Nått galet roligt, men som tar så mycket mer tid än vad man från början anade.
Men nu.
Nu har vi en hall som är precis så som vi vill ha den.
Men en klinkad groventré och lammullsfärgat trägolv i resten.
Och väggar så fräscha att de är nästan är oförskämt.
 

Och här, här har ni henne det var med denna dam det startade på sätt och vis.
Nyckelskåpet jag hittade på en av sommarens loppisar och som fick följa med hem trotts att jag inte hade en aning om hur de skulle se ut, mer än att de inte skulle se bra ut i den hallen som då var, eftersom den inte va snygg över huvud taget.
 
Är ni redo för en liten liten smygtitt?
Ok. Då kör vi.
 

Såhär va de från början.
Plastmatta och väggar som sett sina bättre dagar, fulla med nått oidentifierbar nyans av hundkennel.
 Med en liten fräsig bärande stolpe mitt i.
 
Och nu då..
 

Jo. Lite uppfräschat allt.
Det va inget superjäkla kul grej att lägga klinkers i ett hus med snea väggar och snea golv enligt min fina man. Men han gjorde det ändå så gladeligen.
 

De gamla trägolvet som jag tyckte va fasligt vackert och dolt under plastmattan, men inte i skick att va ofixat.
 

Men som vi valde att måla i den där mjuka lammullsfärgen.
 

Och skolplanschen på nervsystemet är jag så förtjust i att det inte är klokt!
 

Och en timmervägg hittade vi, bakom lager av tapet och väggar och historia så va den. Alldeles för snygg för att dölja.
 
Så, vi han klart till jul.
Och vi är så himla nöjda.
Det är ju svårt att fånga på bild, men jag ville ju dela med mig. Delad glädje är dubbel glädje, så är de ju.
 

bara-vara-dag

 

Det märks att det är jul i huset.
Här doftar gott av julens alla dofter och barnen är förväntansfulla och hjälpte igår till att rulla julköttbullar så de stod härliga till.
Julen är ju så mycket mer än bara den 24:e. De är så många dagar både innan och efter som är fulla av god mat, umgänge och bara-vara-tid.
 

Om jag zoomar ut, så ser de ut såhär. Verkligheten är ju ofta inte iordning plockade golv med vackra granar i korg på.
Men så länge verklighetens nallar ligger på ett golv som är rena så kan man ju leva med de.
 

Och kolla, rutiga hallen är julpyntad med den fina mattan jag fick förvalta åt Mikaela och nya betjänten, som även Mikaela hittade på en loppis till mig, fint de där med goda vänner!
Och en av fördelarna med stora hus är att man kan ha såna här snygghallar och platser där det inte tvunget behöver va massa grejer.
OCH denna hall har ju fungerat som groventré i väntan på att andra skulle bli klar. Men vänner, den är färdig nu!
Och den blev så jäkla bra att de knappt är sant!
Klart, nån garderobsdörr jakten på den perfekta hatthyllan, mod att skruva upp krokar och liten list är de kvar.
Men i de stora hela. Färdig!
 
Bilder kommer, kanske tom i dag om ljuset kan tänkas att komma på besök så de blir lite mer foto vänligt.
 Jag ska bara sitta här på min fårskinnsfäll och dricka lite mer kaffe innan jag kickar i gång dagen med lite träning (jisses vad det är under all kritik på den fronten!) bakar lite julgodis med barnen
och har en bara-vara-dag.
För de är nog dom dagarna jag gillar mest med julen,
bara-vara-dagarna.
 
 

Många frågor

 

 
 

Raggsocksdagarna är här.
Och lammullsgolvet är bättre än jag ens hade kunnat ana!
Och de är ett förkylt gäng i detta hem.
Febrig Selma och snorig Astrid
(de enda som är värre än att va förkyld själv eller ha en man som är de, måste va förkylda små bebisar. Dom blir ju så täppta så täppta i sin lilla pytte näsa och håller en vaken om nätterna med napp som ramlar ut stup i kvarten, och på dagarna sovs det inte bra då heller.)
 
Jag jag går runt här hemma och har stora bekymmer.
De första, jag har hållt i saxen flera gånger senaste veckorna, Jo, luggplanerna som kommer varje höst.
Jag trivs ju så bra i de.
Men vet inte om de funkar till mitt hår med utväxt och slingor och längd på de andra.
 
 
Vad tror vi? Jag har ju de andra mest uppsatt ändå.
 
<bilden är förresten från sötstruten Elvins dop.
Kolla in min fina storebrors lilla mini jag. Han känns redan lika cool och lugn som Marcus på nått sätt. Jo, bebisar har ju så mkt personlighet redan från början. Så mäktigt och underbart på alla sätt!>
 
Luggen, jo
 ska jag våga göra som förr och bara fjoffa av de själv, eller borde jag gå till en frisör.
(min man säger att jag borde de, han är rätt klok ibland kanske)
Har jag inga modiga vänner som är bra på dedär? Sanna baby!? Emma, jag rakade ju av ditt en gång, är de hämnd dags? Jennie, snyggJennie/vikarien som inte längre är vikarie? Julia? Nån? Eller själv?
 
 Mitt hår är jag inte överdrivet rädd om, de växer ju ut för tusan, så bring it on!!
Jag blir så snål och vill få förändring momento ibland.
Jag bjuder på lyxfika, promenad, sällskap i världsklass och har en rätt gammal sax som ändå funkar.
Eller ska jag bara ringa mästerfrisören kanske, och så kan ni komma hit på kvalitetstid ändå? 
 
 
Men jag har andra bekymmer också.
Vilka fönster ska de hänga stjärnor i, och vilka ska det stå annat i, blommor och annat juligt.
Igår fick jag barnen att gå med på att ha en egen gran där uppe som dom får klä som dom vill, och jag får hänga vad jag vill i den här nere. Men inte riktigt än.
Och pepparkakshus, de har vi inte haft platts för innan, men nu, nu har vi de och jag flurar på hur de ska se ut och var de ska få stå. Men inte riktigt än.
Snart snart snart kan man få börja.
 
Nu ska jag fixa lite i hallen som bit för bit blir bättre och bättre.
 

Kolla in den fantastiska pastellgröna panelen som gömde sig bakom tapet och lager av annat grejs.
Dess färg är ju fantastisk och mjuk och kommer inte gå att rädda i denna hallen, men i en annan, på sina ställen.
 

Hittat en skatt

 
 

KOLLA!!!
Nått av de som ingår när man köper ett gammalt hus är ju inte bara knarrandegolv och knasiga förvaringsutrymmen utan skatter som denna.
Bakom en jäkla trist vägg dolde sig en fantastisk timmervägg med ett stycke historia i form av gammal gammal tapet, lager av god smak, som med årens trender dolts för att nu hittas.
Hur de går i hall projektet?
Jorå!
 

Kind of såhär går de.
Denna hall som består av virrvarr och som nu kommer indelas mer.
 
En groventre
Ett "rum" där dator och strykning äger rum.
och sen trappan upp och en trappa ner.
En del vanligt hallutrymme.
Nått sånt.
 
Något "rörig" och med en go villavillerkulla känsla.
men de går framåt, med tre barn i huset så får jag lov att säga att det går bra framåt.
Men barn kan man lixom inte räkna med att få ett smack gjort.
Men golvet är efter alla omgångar slip, pill och färg och annat klart. Vårt vackra vackra lammullsgolv som dolts i så många år är nu här för att stanna!
(japp, vi börjar i fel ordning, men vi va ju okristliga nog att skaffa barn innan bröllop också,
så vi jobbar väl tydligen så)
 
Idag tar renorveringen en liten dags paus för att åka till Smålänska skogarna på dop. Så nu ska jag fixa i ordning min lilla tjejliga som önskat lockigt hår och strumpbyxor (då är de fest vettö)
 

RSS 2.0