Söndagsmiddag

 
 

Igår va vi bjudna på söndagsmiddag till Nissalund.
Sätta sig vid dukat bord, till den mest goda mat och trevliga sällskap en söndag. De mina vänner är lyx!
 
 

Barnen hade julgrans plundring och dansade och hade paketlek och fiskedam och allt och lite till som hör en festlig julgrans plundring till.
 

Och det åts så god mat att jag inte han få upp kameran innan den va i magen, och en fantastisk liten kladdig dessert på de ja.
Bästa avslutet på veckan och batterierna är laddade för ännu en ny.
• • • • •
Och nu är de vardag på riktigt igen, med skol och förskole start.
Och med en känsla av att vi alla i huset behöver rutiner igen.
Aktiviteter som drar igång och simskolestart för Selma.
Jag tog nån slapp och av ren lathets paus från min träning under lördag och söndag. Så nu ska jag rulla ut mattan och köra en omgång.
Det blir så de dagar jag inte hinner ut och springa eller gå. Då kör jag hemma pass med cirkelträning för att iaf få upp pulsen och bli lite trött i kroppen en gång om dagen.
Jag älskar att jag får det att låta som att så-jobbar-jag-för-jämnan..
Nä, så jobbar jag nu. Och har gjort några veckor med hopp om att få in de som rutin, som nått som är lika naturligt som att duscha och äta.
Så länge man har viljan kommer man långt!

Slappt värre, stundom

 
 
 
 

Det är slappa dagar, lullandes runt i morgonrock till lunch och små grejas lite.
Leif fixar Elsas garderob, tjejerna leker och jag lullar omkring i morgonrocken och plöjer inredningstidningar jag fick av Julia innan jul. Nu, nu har tiden för plöjande infunnit sig. Läser, drömmer, tar fram ett block och skissar lite när jag kommer på en extremt smart ide till vårt hem och drömmer vidare lite.
Inredningstidningar är ju underbart. Man hittar inspiration och idéer till både de ena och de andra.
 

Annars är de fortfarande rätt efter jul slappt alltså.
En granne. (säger man så när man bor ett par km ifrån varann? vi på landet jobbar lite så)
hon hörde av sig med ett "ska du med på cirkelträning ikväll?"
Jag funderade på om jag egentligen hade nån ursäkt.
Men ångrar inte de minsta att jag svarade "Gärna!"
Lite lätt, minst sagt, träningsvärk efter benböj i massor, så idag tänkte jag ge min rygg en omgång och låta benen vila, iaf tills jag kan gå i trappor utan att ha ont.
 

Träning

 
 

Här mina kära vänner har vi en bild på sanningen...
Finger avtryck på spegeln och en svettig mamma.
Jag har ju skrivit tidigare om dehär med att komma iväg till gym.
Den tiden prioriterar jag inte, inte när de går att tajta till sig hemma.
Tajt är väl precis allt de jag inte är just nu, men mål är ju kul att kunna ha.
Så länge de är inom räckhåll och uppnåbart så tror jag att de kan va en bra morot!
 
Mitt är nått så simpelt som att klara av tio armhävningar på tå
och
att kunna springa fem km.
De låter säkert skit tramsigt för nån som är vältränad och har bra kondition.
För mig och min spagetti svaga kropp är de ett rimligt mål.
Att dessutom inte fuska och va nöjd med att ha tränat om så lite, så nått varje dag!
 
Idag blev de cirkelträning hemma.
Jag hittade DENNA bloggen och tänkte göra hennes träningsskola.
Paolo Robertos träningsbok har jag fått låna av Mikaela och hämtar massa inspiration till övningar.
Ibland kör jag Mr. Robertos pass rakt av, och idag satt jag ihop nått eget med
 
rygglyft, knäböj, armhävningar (på alla fyra, de är vad mina små armar pallar) plankor och några yoga övningar intryckt.
SÅ jäkla kul och SÅ jäkla skönt!
Jag tänkte verkligen hoppa träningen idag. Hoppa in i duschen och sätta mig med en inredningstidning.
Men att träna är mitt lyckopiller och jag mår så himla gott av de.
 
Och nu när jag skriver om de så känns de ju lite pressat, att jag måste uppnå resultat. Vilket är bra!
 
Ett och två svettas på!
 

Träna

 

Det va glada barn som vaknade i huset idag.
DE SNÖAR!!!!
 
Stora, vackra tunga flingor faller ner.
 
 
Och jag njuter av vårt julvackra hem.
Än är jag inte trött på de. Juligheten.
Inte tröttnat på julmaten, inte tröttnat på rocky roaden. Nä, jag njuter än!
Igår hände nått jäkla trevligt.
 
Jag hade ju fått en pannlampa i julklapp och när mörkret föll, sådär tidigt som de ju gör i december kände jag väl lite att jag har verkligen inget att skylla på.
Och pannlampan blev ju en ny kärlek direkt!
Jag som är så jäkla mörkrädd klarade mig galant ändå.
 
Och som skydd av mörkret, då ingen ser mig, tänkte jag, kanske jag vågar mig på att springa lite.
Tänkt och gjort, och de blev flera kilometer.
DEN känslan, när man tror att man ska orka sisådär 500 meter och sen fortsätter bara benen utan att kännas tunga alls.
Man måste väl börja nån stans känner jag. Jag kommer inte kunna springa en mil om jag inte börjar, och då får jag se hur töntig ut som helst och de får gå o vilket lunkande tempo de vill. Jag tar mig framåt, sakta gör jag framsteg. Och jag tycker det är vansinnigt skönt!
 
Varför jag ens vill börja springa är för att de är det jag har tid med.
Att ligga och köra till gym och hänga på pass känner jag med tre barn att jag bortprioriterar just nu.
Men att ta på sig kläderna och springa en runda går ju bra mycket snabbare, de kan jag ha tid till.
Och en jäkla vilja att bli bra på de, att klara mer för varje gång.
Men idag, när snöflingorna faller tunga utanför och benen är en aning tyngre än igår blir de cirkelträning inomhus.
Kan andra kan jag, kan jag kan du.
Ta hand om din kropp, du har bara en!
 

Lunch


Det där med framförhållning...

det händer ju att man blir lite extra nöjd med sig själv & verkligen tar upp den där fisken ur frysen eller har väl förberedda luncher alla dagar i veckan. 
Men jag verkar ha svårt att lära mig, för rätt ofta så blir de mer av 

"jäklar, klockan är redan 11 och om en timme kommer både jag och barnen va i vi måste ha mat NU mood. "

Man kan ju alltid steka färdiga köttbullar eller fiskpinnar eller nått annat som man gärna blundar för vad de innehåller.
Eller, som idag, göra en god veggosås.
ingen färs som behöver tinas och SÅ gott tycker hela gänget i detta hem iaf. 




Söt frukost

 
Det där med frukost, den bästa måltiden och en bra sådan sätter avstamp för en bra dag tycker jag.
 
Men vetskapen att dom smyger in socker i precis allt allt allt man kan tänka sig och sen marknadsför det som nyttigt, då är de inte lätt att veta vad man ska välja.
 
Min söta lilla bvc sköterska sa dessutom till mig att ingen mer mjölk, vi testar det.
Så nu blev de ännu mer klurigt att få i sig allt.
(och dessutom klara sig utan choklad och ost!)
 
 
Jag upptäckte för ett tag sen Risentas produkter, glutenfria och med en massa gott, om man nu inte är så duktig att man orkar göra egen müsli, så är de et bra alternativ, kolla innehållsförteckningen, alltid, men många av risentas sorter är utan socker och med en annat massa gott i.
 
 
 
 
Sötheten får jag absolut i mig ändå, av bästa sötaste ruffsigaste lilla frukost sällskapet Elsa.
Dom andra, jo, Selma gick vi och lämnade på förskolan och Astrid sover gott i vagnen till ljudet av grannen som borrar efter bergvärme. De där med ljud är hon van vid ja...
 
 
"mamma är de Ernst?" frågade hon om gubben på yoghurt paketet.
Ohh jisses flicka lilla...

Bra start

 
Detta med att käka frukost, det är ju min favorit.
Mycket och länge och gott ska de gärna va.
Men..efter att ha levt på mack frulle nu i nio månader (gärna rostat med mycket smör som smälter) så inser jag ju att verkligheten ropar på mig igen.
 
Kanske kanske va de den lilla flickan med lockigt hår på tjejernas förskola som förra veckan frågade om hon fick klappa på min mage.
Eller de faktum att Selma kollade på pilatesbollen och sa "mamma, du tränar ju inte så mycket" till mig i helgen. Eller kan de va när jag själv tänkte, nä, så stor är jag ju inte, men jag får nog börja köpa större stl på kläder..
Och på riktigt trodde på de själv. DÅ nån stans är de slut med rostat bröd och smält smör.
 
Jag har ju för längesen gjort slut med vågen och de kommer inte komma in nån i mitt hem, onda onda djävuls maskin. Dessutom bantar jag inte. Aldrig någonsin mer.
Däremot försöker jag va snäll mot mig själv och alltid leva hälsosamt, året om de gjorde jag rätt bra när jag va gravid också, det är snarare nu efter när fikagästerna kommer och amningen gör att jag inte känner mig mätt. Nu har jag ballat ur. Och de är ok tycker jag. Men bara så länge jag själv verkligen tycker de är okay och tycker att de smakar gott. Och nu, efter fyra veckor så smakade havregrynsgröt, äppelbitar och kanel SÅ mycket godare än rostat bröd och smör som smälter så de droppar.
 
Man får starta nån stans, käka bra och snart snart, om tid finns så ska träningen kunna komma igång.
Det är skönt att känna igen sig själv igen.

RSS 2.0