Around it goes





Här har vi den enda i huset som bidrar med påskfeeling. 
Hon är ju så söt & gör de så bra, så fjädrar & ris & kycklingar känns överskattat.
Det går inget vidare här. 
Två. TVÅ besök på akuten i helgen som va. En styck Astrid som blev iväg skickad av en orolig & stressad läkare på vc för misstankar och njurbäckeninflammation. 
Vi lyckades efter många timmar lämna urinprov för provtagning & kom hem. 
Nån timme senare va de selmas tur att få problem, andningen, in fort, inhalera, hem & vila & få medicin. 
Nått sånt ja.
Dagarna gick, febern försvann sakta & när nästan faran va över kom en styck magsjuka och hälsade på Elsa.

Där är vi nu. 
Och vad gör man? 

Man firar inte så mkt påsk iaf. 
Man biter ihop, städar & försöker att inte  känna efter.

Igen





Round and round it goes...

Denna gången är de feber & snorig näsa som gäller. 
Och ett enormt behov av att sitta i knät och gosa. 
Sånt kan man klara av. 
 Dagar av soffhäng och gos med febervarm liten Astrid. 


...





Lördag morgon.
Starkt kaffe & språkövning av danska. 
Eller tja, jag kollar väl mest bilderna helt ärligt. Men fantastisk tidning! 
Danskar kan sin sak! 

I am






När man får såna här bilder skickade till sig!! 
Lovely 


Så mkt söndag





För att sammanfatta söndagen i en bild...
Inte samma driv som min bror som åker Vasaloppet idag. 
Jag har mer funderingar på om ja ska börja med en ny bok eller öppna nån av de två inredningstidningar jag fått i veckan. Svåra beslut att ta. 

Tjejerna har haft lekdate dag & jag försöker komma i kapp med tvättberget & hade lite andra planer som, när klockan är 15 och de inte är påbörjat mer blir uppskjutet till nån annan mer energifylld dag. 



Astrid 2



 
 
Idag har vi efter kalas mood i huset.
Men lugnet som innfinner sig när man grejat och fixat en vecka för att få till ett fint kalas för sitt lilla troll.
Att fixa kalas är ju helt ljuvligt kul.
Få greja och förbereda och planera.
Tur att jag gillar de,för de blir ju en del med tre barn.
.
.
Och det är så fint att se och hörahur mycket dom där minimänniskorna själva gillar att ha kalas och gillar att de kommer folk och händer saker. Jäkla bra grej att gilla!
 
 
Tänk då, att lilla Astrid redag är två år alltså.
Tycker det känns rätt nyss som jag berättade för min mamma där på en strand att det ska komma en nr 3.
Och nu är hon då redan två år.
 
Igår firades hon av släkten mest hela dagen.
Herr Larsson va ledig hela dagen och kunde fixa det där sista som jag inte hunnit fixa med i veckan.
 
 
Och den där tåran ja som jag så modigt provade på släkten första gången den skulle provas och
som det gick åt hela butikens passionsfrukts lager för att göra god mousse och som jag själv dessutom hade höga förväntningar och förhoppningar på att den skulle bli god.
 
 
 
Jodå, nog smakade dom passionsfrukt och vitchokladganache allt.
Men ni vet själva när man bakat eller lagat en middag.
Eller vadå ni. JAG har lite svårt att tycka att det jag gör i mat & framför allt bakväg är perfekt eller blir sådär precis som jag från början tänkt mig.
Men det är kanske bra att va lite kräsen så man utvecklas och blir bättre, vad vet jag.
 
 
 
.
Men viktigast av allt ändå.
Att älskade lilla två års Astrid va nöjd med sin dag.
.
 
 
Och att hon va de!
 
 

...






inspo

 
 
 
 
 
 
1:a mars.
Mars, April har knopp i håret påstås det...
Månaden då många av mina små fröpåsar säger att dom vill börja leva.
Och lite så känns det väl själv med, som att man med ljuset börjar leva mer.
Jag längtar så de nära på gör ont efter värme och ljus.
 
.
.
 
Förra veckan hade jag promenad & kaffe besök av Julia & Charlie.
Julia sa då att hon gillar att gå runt i mitt hem och bara inspireras.
(nått sånt, jag hörde väl annars vad jag ville höra)
Alltså!
Det va väl lite av den snällaste kommentaren man kan ge ändå.
 
De, att kunna inspirera andra, på viket sätt de än må va.
Det är ju en fantastisk känsla.
.
.
 

Studiedag

 
 
 
 
Studiedagar, joja tackar ja!
Jag hade badhus tankar, tills jag insåg att jag hade tid hos hudläkaren för allegitest i form av lapptest på ryggen som inte får bli blött på 48 timmar, så ja, badhus gick ju lite bort där va.
Men jag har hur som haver hunnit förbereda och handla inför fredagens 2 års kalas.
 
Astrid är ju för liten för att önska div kladdkakor eller jordgubbstårtor (ja, det är mest de dom där stora vill ha) vilket betyder att jag har fritt fram att göra lite precis vad jag vill där i tårtväg.
 
Vad sägs om smakerna hallonmousse, passionsfruktsmousse och vit chokladganache.
 
Kan funka, kan funka.
Ja men det är ju inte de sista ni hört om denna tårta har jag en känlsa av.
 Och nu, när solen passade på att titta fram så ska de bli fika i trädgården med mina tjejer.
 

Badehotellet





Äntligen va de då premiär igen för danska badehotellet.
Vad finns det inte att älska med den serien.
Kläderna, tapeterna, intrigerna, miljön, inredningen, maten, musiken.

Ljuvligt! 

Bänk & tipsigt om lampa

 
 
 
 
Vilken helg detta blev då...
En fredag på akuten med lilla Astrid, som är piggare nu. Inte bra, men piggare än hon va när vi åkte in.
Jisses va liten både dom och man själv kan bli i ett sånt läge.
 
Missade ju dessutom firande av min bror som fyllt 30. Men är glad att vi inte åkte och smittade ner nån iallafall.
 
Nu då till dedär nya.
Ni som hänger med vet ju att jag va på bänkjakt, och eftersom tålamodet tröt så bad jag snällt min snälla morfar om han kunde fixa en.
galet lyxigt att ha händigt folk runt sig när man har många ideer.
 
 
 
 
Och OM jag blev nöjd alltså!!!
Den blev ju tom bättre än jag trodde från början alltså!
Det krävs ju en rejälare modell till vårt bord som är modell större, och även de ett morfar bygge.
 
 
 
 
 
 
Nu kan man få plats många små rumpor för långa middagar, tidiga frukostar och pysselstunder
 
Taklampan, ja min kanel jul lampa är utbytt mot vanliga tine K korgen igen och som jag va på jakt efter den och hittade tillslut på rosenkranz i halmstad. MEN bästa tipset: Finns liknande just nu på Clas Ohlsson för runt hundringen
 
Det va de med de. Nu långpromenad i solen med bästa sortens sällskap av Julia och Charliebebis medans en del av gänget är på söndagsbio.
 
 

Hoppsan

 
 
 
 
Det går inget vidare för familjen Larsson för tillfället.
Vissa små har halsont och feber vecka, medans andra hon den där lilla rödtotten har magsjuka från nån annan planet. Och nu har även mannen i huset drabbas och kör en ofrivillig detox som heter duga...
 
Mycket soffmys, tvättande, sovande och försök att få vätska där i mellan.
Känns helt ärligt som att skämt snart. Som att barnen varit sjuka sen innan jul nån gång och att de aldrig vill gå över. Dock en massa olika gojs med vattkoppor, influensa och magsjuka som nån slags virrvarr av sjukdom.
.
.
.
 
MEN, så tacksam jag är att vi i vårt vackra land har ett så bra VAB system, så man faktiskt kan få vara hemma och ta hand om sina juveler när det behövs.
 
Och SÅ tacksam jag är att vår tvättmaskin,som va sönder förra veckan nu är fixad av tvättmaskins lagar mannen. Den behövs när snart 2 åring som liksom kör nån slags rakt ut variant av dedär jag knappt vill tänka på,,, mycket tvätt som du förstår...
OCH
SÅ tacksam jag är att jag på tisdagens möte fick föreläsning om positivt tänkande, man behöver liksom påminnas om de ibland, i magsjuketider då bland annat.
 
 
Jag är så snabb att bilder jag är med på blir suddiga.
Hur som haver
Nyfixade naglar har jag minsann.
Fransk Ombre. Ja men SÅ himla nöjd är jag!
Det gäller ju att va snygg när jag går här hemma och torkar kräk, smidigt så...
.
.
Ha en fin fredag kära du och så kanske jag återkommer med lite inredning i helgen, är man sugenpå MatildeBergs koll måntro? Ah du får de vare sig du vill eller ej!
 
 
 
 

WOW

 
 
 
Vi fick bilder från sommarens ölandstripp för en vecka sen.
Och alltså, det är ju orimmligt hur mycket man saknar värmen och solen.
Och känslan av att allt är så jäkla mycket enklare när solen skiner.
Och man ser så mycket friskare och snyggare ut med solbrun hud.
 
 
Idag, på årets första löparrunda.
(jag skyller de långa avbrottet på kyla, mörker, lathet och en mansförkyldning som höll på att ta mitt liv)
det va tungt, och jag insåg att efter 2 km så vill jag bara stanna, för att de är så jävla jävla tråkigt och tråkigt är de bara för att min kondis är att jämnföra med med en 90 årig kol patient. Men jag lullade på med tanken, eller moroten att snart snart behöver man inte tre lager kläder på sig för att klara de. Om bara veckor kommer de gå snabbare, lättare och kännas roligt igen. Med den känslan så ger man inte upp.
 
Med en sån start på lördagen, och med fortsatt frallfrukost och dansk inredningstidning och besök som väntar, bänk leverans, vårblommster koll och klädköp som ska göras och mello ikväll och dessutom sol som skiner. Ja, men hur ska man kunna va annat än nära på äckligt nöjd.
 

120




Gustav Vasa frilla eller ej. Hon är bedårande dendär storögda rödtotten till troll. 

Denna veckan har sina för & nackdelar. 
Alltså rent logistiskt. 
Mannen jobbar sent. Vilket betyder att jag har lyxen att kunna gå upp och bara ägna mig åt mig själv. Inte en enda liten dam att lämna. Bara mig själv att hålla reda på.
SÅ SKÖNT! 

Däremot hinner jag inte träffa han mannen över huvud taget & mina kvällar spenderar jag som gräsänka.

Det blir väldigt mycket av samma lika fråg dag till dag...

Hämta barn på tre ställen, in, förbereda kvällsmaten (som man om man haft huvudet med sig tagit upp & tinat på morgonen) läxläsning, slänga in en tvätt, försök till aktivering av trötta barn, förbereda kläder & gympapåsar till morgondagen, trolla ihop ett mästerverk till kvällsmat av dendär frysta kycklingfilén & tänka att i morgon ska jag komma ihåg att ta upp, bråka lite om duschningen, träning för mig (med Astrid som extra tyngd på ryggen vid armhävning, effektivt), utföra den där duschen av dom där tre, läsa bok, natt.

Ensamhet!!! Ljuvliga tysta ensamhet med glass i soffan & Netflix serie & sen komma på att den där tvätten skulle hängas upp. 

Vardag, de är de det kallas tror jag. Helt underbart tycker jag. Även om de inte finns allt för myclet utrymme för annat än att få allt att funka.
Men de funkar allt bra, i typ 120km/h men ändå.


Hår




Barnfrisyrer... 
Alltså till sådär små som inte har så mkt till frisyr över huvud taget.

Lite av fy-va-jag-ogillar är när man ska spara ut små flickebarns stripiga fjun till små toffsar, för att de minsan är så gulligt med långt hår & toffs på tjejer.
Jag skulle mer säga att de ser bedrövligt ut med de där stripiga långa tunna fjunet till hår & är jäkla osmidigt för att dom är just de, små. 

Så, av just den anledningen är min minimänniska klippt som Gustav Vasa, för de är minsann snyggt om nått... 

Ljuvligt

 
 
 
Overkligt!
Alltså hör på detta:
 
Solen skiner, frukost med ny färsk inredningstidning, barn som (något febrigt, men dock) på eget initiativ går ut.
 
En Astrid som tyckte de va trist att va ute, men desto finare att kolla i Bamse bövker i soffan.
 
 
Så att jag i lugn och ro kan sitta på min platta lilla tantrumpa och blogga och njut aav dom nytorkade golven, ljudet från tvättmaskinen och pratet utifrån trädgården.
 
 
(lilla Astrid, något ärrig från vattkopporna, jädrar va många de lilla livet hade, något långhårig och hårspännes vägrande=jag ska klippa henne, eller försöka klippa henne idag.)
 
 
(visst är de väl ljuvligt med kladdiga speglar...)
 
Underbart och liiite lätt livsfarligt.
Ja, i de avseendet att jag så fort solen tittar fram får för mig att NU! Nu är det dags!
Sent i går em gav jag mig iväg till blommster affärer och ville handla grönt och skönt och vårigt till både inne och ute, förnufter säger åt mig att vänta nån vecka till, ha is i magen medans isen ligger kvar i vattenkannorna ute.
 
Nu, pannkakslunch.
 
 

Jennie





Inte för att skryta, men jo, kanske lite.
Det här, det är Jennie. 
Eller snyggJennie som hon också går under.
Ingen nykomling för gamla läsare, men jag måste ändå uppmärksamma henne lite extra idag. 

Hon förtjänar extra uppmärksamhet varje dag, men just idag är det hennes födelsedag, 25 år! Det är ändå stort alltså!

Jennie & jag lärde känna varandra på jobbet, då vi jobbade i samma grupp & hon stod ut med alla mina gravidhormoner i 9 månader, de om nått, är vänskap!

Jag har lärt mig mycket av henne, få personer är så mjuka i sitt sätt, lugna, trygga & helt fantastiska som Jennie är. Rätt ofta tänker jag att jag borde vara med som Jennie. Lugn & mjuk i sättet & inte alls sådär hastig & hård som jag är. 

Jennie polisdotter Andersson.
Grattis på din 25 års dag snäckan! 



På de igen

 
 
 
Dessa dagar av vab avlöser varandra, när en unges feber börjar släppa kommer nästa.
Och efter hela vattkoppsepedemin tänkte jag kanske att de skulle va över för ett tag.
Det är ju ingen vidare dans på rosor att va hemma och umgås med ett gäng febergnälliga troll som va trötta på varandras sällskap för länge sedan.
 
Vi gör iallafall play doh deg:
 
4 dl mjöl
2 dl salt
4 dl kokande vatten
2 dl olja
karamellfärg
 
Det byggs kojor, läses böcker, målas, görs cirkusinbjudningar och jag försöker komma i kapp med tvätt och städ och allt annat sen min egen influensa break down. Känns som det kan ta ett tag.
Nu tillbaka till tvätt och torka snoriga näsor och va fredsmedlare.
 
Ha en ljuvlig tisdag!

Word






. . .

 
 
 
 
Jag förstår att ni sitter där sjuka av oro över min sjukdom!
Sömnlösa på nätterna över funderingar på om jag fått nån bukt på mina nariga läppar eller om alvedonen tog mensverken eller knäckte den mig innan dess.
Men alltså OJ!
Jag blev ju, och är ju så himla kass på riktigt.
Nån slags delux influensa som slog till med full kraft.
Ni vet när man ligger huttrandes, fullt påklädd under tre täcken och kroppen gör så ont att man gråter.
Eller när man är helt övertygad om att man ser insekter krypandes i sitt eget hår, helt ny upplevelse vill jag lova.
 
.
.
.
 
 
Men jag är ju så förbaskat dålig på dehär, att va sjuk.
 
Är jag sjuk så är jag sådär jag-kan-inte-röra-mig-sjuk.
Inga mellanting (gäller kanske mig som person med de mesta o andra sidan)
 
Minsta lilla att jag fixar att fungera så kör jag på som att ja vore frisk.
Tvättar, plockar, grejar, planerar.
För det behövs sannerligen tas igen efter "ledigheten" bestående av nån dags sängliggandes under lager av täcken, vilket ju innebär att allt som behövdes göras dom där dagarna så vackert väntar på mig tills jag kan stå på benen igen.
 
 
Så jag kör på i rätt vanlig ordning. Ja,
tills febern säger till mig att sluta dammsuga. Bröstkorgens värk ber mig att sitta ner och pipande luftvägar skäller på mig.
Då får man varva ner, tills värktabletten kickat in och jag tror att jag minsan är frisk igen.
 
And so it goes on.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0