Tips:igt

 
 
Ibland gör man ju saker som man blir så nöjd med att man bara måste dela med sig.
En idé , ett recept, ett ställe. Ja men ni förstår.
 

Min brickhängare, det är en sån grej, en typiskt bra grej.
En gammal metallring från en bikini som gjort sitt (jo, tiden för trekants bikini är över, long gone, så att säga...)
Metallring och ett gammalt lakan, de va vad som behövdes och plötsligt fick brickorna en smidig plats.
 
Och för den uppmärksamme, jajemen, det är en ny (för mig) gammal pastellfärgad mandelkvarn som är så fin så fin! Tanken är att det ska bli många fler, men alla samlingar måste ju börja nån stans, och dessutom är dom inte helt populära på loppisar, köttkvarnar är, så frågan är om man ska ändra inriktning.
 

Ett annat tips, vissa saker förtjänar ju att höjas upp. Vi har stora fönster i vårt hus och det krävs stora växter för att fylla upp och göra de lite proportionerligt. En bok pedestal.
Det är en bra lösning för att få lite go höjd och framhäva ett ting eller en blomma.
 snyggt med saker i fönster som inte förväntas va just där, som fyra gamla husmorsböcker.
 

Eller ett gäng kokböcker som får agera pedestal åt en lampa i min kokbokshörna.
Japp, jag har en sådan.
 
 
Eller plåtask som liten höjare. För att inte få de för, tja, allt på rad:igt.
Detta är ju inte bara fönster tips, utan till bufféer bla. är de ju fantastiskt snyggt att få lite olika höjd på saker och ting.
  Man tager vad man haver, kolla runt & begränsa inte användningsområde för saker.
Och där är hon förresten, moder elefantöra
(med små små barn nagel avtryck i bladen, jag förstår dom, de är svårt att låta bli alltså)
 
De ni, va ett av mina tipsigaste inlägg. Hoppas ni gillart, i så fall finns det mer att komma med, ojoj va mycket mer!

Knoppar

 
 

Plötsligt händer det säger man ju.
Och nä, ingen miljonvinst, men nära på lika trevligt!
 
Igår mina damer och herrar var jag nämligen en heldag på stan,
så länge att min man undrade vilken stad jag egentligen åkt till.
Det va jag, Elsa, min mamma och mina två småsyskon som åkte för att kolla in rean, strosa runt och titta och trängas lite och äta en så himla god indisk middag.
(Elsa är den mest tacksamma att bjuda på restaurang, även kryddstarkt indiskt är "mums" som hon säger)
 
Och det som hände, som va lite extra ordinärt va att jag handlade, och jag handlade BARA till mig själv, inte ett smack till mina barn.
De va så att säga ett tag sen, typ så länge sen att jag inte riktigt minns sist.
Jag har, men den största tacksamhet och nöjsamhet levt på en garderob bestående av ärvda plagg.
Så himla bra på alla sätt och vis. Men ibland kan de behöva kompletteras en smula, och de va verkligen dags.
 
 
Och, som du ser så hittade jag också DOM knopparna till de älskade loppis-skåpet.
Det blev med dropp-knopparna precis exakt som jag hade tänkt mig, om ändå inte lite bättre.
 
 
Och ni som hängt med här på bloggen ett tag ser att även Josef hänger med i år, såklart dock fortfarande huvudlös, men hans kära son Mr. J håller hårt i de i sin lilla bebisfamn.
 
Förutom krubban rymmer skåpet ett gäng gamla ärvda tomtar, lite reseminnen och annat fint och massa spel som åker in och ut i samma rasande fart som vi spelar, spel är en fin sysselsättning tycker jag.
Lite tillsammans tid och den känns så värdefull!
 
Ta hand om varandra nu, de sista av detta händelserika fina år.
och snart kommer en års resumé här.
 

Påse

 

Idag är Elsa på julfest på sin förskola och när man går på fest så är de ju klart att man ska ha med sig gåvor till värdinnorna.
Så, jag och Elsa har gjort julkort delux med gott innehåll.
Och dom superenkla påsarna är så bra att jag måste dela med mig av hur man gör.
Perfekta till gåbort kakor, barnkalas eller när som helst då de behövs en lite extra fin påse.
 
1. Du behöver ett A4a stort papper. Jag valde lite olika inslagspapper vi hade hemma.
2.Vik ner en liten bit av långsidan.
3. Vik dom båda bortsidorna så dom möts och lappar över varandra och limma ihop dom, eller tejpa.
4. Vik upp en bit av till botten.
5. (nemen va hände här. påsen bytade färg, jorå, såna trix kan jag)
Veckla ut flärpen du precis vek upp så de ser ut såhär.
 
6. Vik ihop och tejpa en bit.
och
 
wolla! Du har en liten papperspåse.
Jag valde att göra ett par hål och fästa snöre i så inte de goda innehållet ramlade ut.
Smakar innehållet lika gott som påsarna blev fina jo då är de en bra gåbort present.
 

Matildas barn barns barns barn Mathilda

 
 
 

Jag har sytt mig en kudde (Nä, snarare ett gäng kuddar blev de) Men en som jag är lite extra glad över. Nämligen denna av två gamla linnehanddukar.
Handdukarna i sin tur har min gammlamormor OCH hennes mamma gjort.
Tekla och Matilda.
Och nu har alltså Matildas barn barns barns barn Mathilda sytt sig en kudde av hennes och hennes dotters egen vävda linnehanddukar.
Blev de lite rörigt där?
Nåväl, En styck lappad kudde med så mycket kärlek i sig att man blir varm inombords 
(och svordommar bakom, varför ska ALLTID symaskiner krångla WHY!!!)
 
 
Igår va dagen då jag målade, verkligen, från de att det ljusnade och till de att de blev mörkt
(och längre såklart, de blir ju mörkt mitt på dagen närapå.)
Panel målade jag, och pilligt var de och bra blev de.
 
Jag vill inte alls utnäma mig till proffs, men jag vill ändå komma med ett litet bra tips.
 
OM du vill bryta en vit färg för att ja låt oss säga vill ha en lite varmare ton på väggarna, då har jag ett tips.
Bryt de för guds skull inte åt gult!
 
De enda en gul nyans på en "vit" vägg bidrar med är känslan av att hej hej här har vi suttit och bolmat inomhus.
En känsla som kan tyckas varm och välkomnande, eller bara inte helt fräsch.
 
MEN, nu är nikotinvita väggar lite mer vit vita och panelen som va carl larsson grön är numera vit och hel och allt sånt.
 
Efter en upp-och-stoppa-i-napp-några-gånger-i-timmen natt så känns denna dagen något segstartad.
 
Jag har planer på att ta mig i kragen och åka och handla lite.
Jag behöver en, håll i dig, reflexväst...
Aldrig, ALDRIG kunde jag tro att jag skulle känna de behovet.
Men målar man och grejar tills det är mörkt så finns de ju inte många ljustimmar över för motion. Och om jag då väl tar mig ut så är de ju en fördel om jag syns och inte blir påkörd faktiskt.
 
Men först försöka vakna till liv lite mer.
Ha en fin tisdag!

Griffeltavla

 
 
För ett tag sen slängde jag ihop denna lilla grifreltavla, tavlan.
Jag hade dock ingen griffeltavlefärg när målarlusten och skaparlusten slog till utan tog akrylfärg,
vilket funkade lika bra de.
Den ändrar skepnad när här nalkas kalas eller vid Astrids dop eller bara lite titt som tätt när jag känner för de.
 
 
Enkelt och de snyggt.
Jopp, jag är nöjd.

DIY pysselförvaring

 
 
 

Ibland är de bra att ha en liten samlar tant inom sig.
Nu fick gänget gladburkar en ny funktion som förvaring till tjejernas pyssel. Glasburkar, plastdjur, lim och sprayfärg.
Och upp upp upp högt på en hylla, för vet ni vad, det har startat!
 
Och med DE, så menar jag trebarnsmammalivet på riktigt på nått sätt.
Spädbarn är ju fantastiskt fint på alla sätt och vis. Så galet söta och små, och sover gör dom, behändigt, verkligen.
Men när man från dag till dag börjar se en personlighet och en alldeles unik liten individ med vilja och humör. De är magi de. Astrid tar sig fram, militär style tar hon sig fram snabbt som vinden går de, och igår fick jag säkra eluttag och ha mig.
Med Selma hade vi inget sånt, ingen säkring what so ever, för de behövdes inte.
Selma va den typen av barn man sa nej till, hon lyssnade och sen va de väl inte så mycket mer med de.
 
Astrid Larsson, hon är de mer jäkelskap i, jo, jag tycker mig märka de redan. Inte ens sju månader gammal och har redan vält ner dvd spelare och försöker pilla i vägguttag och dra i gardiner, jagar ikapp Ernst för att dra han i pälsen och gud vet allt hon tar sig för denna lilla lilla men så snabba tjoddan.
Kanske har vi mer farligheter att rensa undan nu än vi hade när Selma och Elsa va små.
Barbidocksskor och dockhus lull lull
och pyssel, men de har ju sin snygga nya förvaring, så där va en sak mindre att tänka på.
 
Mellan tillverkning av förvaringsburkar och säkring av eluttag så dricker jag kaffe och äter satsumas så de sprutar ur öronen.
Och framförallt tar jag hand om en liten febrig Selma. Elsa va febrig i helgen och igår va de Selmas tur.
SÅ ledsen blev hon över att inte få gå till skolan.
Så det kollas på film och dricks bubbelvatten bland kuddar och filtar i soffan.
 

Bra smitta

 
 
Här har ni en liten sneek peek vad jag donar med på dagarna.
Ja, igår fick jag tre extra barn, så då donar man sådär lagom mycket.
Men jag har tagit väck sommarbordet och ställt dit höstkistan
(tills jag tillverkat de bord jag tänker att jag ändå ska tillverka..)
 

Och skåpet, min donna, som putsas och målas och skrapas och fixas med. Hon har sig, och de tar tid, men tusan va snygg hon börjar bli alltså!
 
 
Idag tänkte jag lite på smitta.
Ni vet inte den där dåliga typen, som maginfluensa, gäspningar och Ebola.
Utan den andra typen av smitta.
 
Varje morgon när jag följer min Selma till skolan, så möter jag ett gäng föräldrar, som precis som jag har den morgonrutinen att följa sitt barn till skolan.
Samma päron, varje morgon.
Och de finns alltid några som utmärker sig, på dedär bra sättet alltså, nämligen med ett smittande leende.
 
Vi har pappan som ser ut som att han ska knäcka sig när som helst, SÅ glad är han, alltid!
(testa att tjura ihop till de om du kan!)
 
Sen har vi mamman som ser ut som Alyson Hannigan (hon den söta i how i met your mother, du vet)
Alltid så glad!
Ja, och en drös glada pigga hejhej och gomorron föräldrar till möter jag såklart.
 
(Sen finns de gänget som inte säger varken hejhej eller go morron, utan som mest verkar tycka att livet är lite tungt, jag ser de som min uppgift att va extra tydlig med mitt HEJHEJ och gomorron till just dom. För att omvända och få dom tillbaka till ljuset kanske)
 
Hannigan då. Hon har en dotter, en liten sötnos i färgglada glasögon som alltid är så snäll mot dom mindre och som alltid säger hejhej till alla hon möter, jag har pratat med henne några gånger när jag är tidig att hämta och hon är en sån liten tjej som har ett bra självförtroende inifrån och är så jäkla cool i sina färgglada glasögon.
 
Idag stoppade jag Hannigan på gatan för att säga till henne vilken fantastisk dotter hon har, och att hon verkar så himla go, varav den alltid så glada Hannigan sken upp ännu mer, blev en smula tårögd, så som vi föräldrar ju blir när man hör att andra ser de som vi själva ser i våra barn och hon blev så glad över den lilla gesten.
Jag också. Över mig själv. Tänk att min ½ minuters gest att stanna Hannigan och säga de jag tycker, kan rädda en morgon, ja kanske en dag.
 
För om jag går och tänker gott om folk, vilket jag himla ofta gör. Då är ju delad tanke dubbelt så god.
 
Så le lite på morgonen åt varann och tycker du att hon i kassan är extra fin i håret, eller att din kollega ser extra fräsch ut i sin nya tröja så tänk de, de är bra, men säg de också.
 
(Och om folk ser trötta och slitna ut eller för jäkliga i håret, då gör du nog lika mycket tjänst att tänka stackare jag vet hur de är med stressiga morgonar, och sen är man tyst och ler och säger hejhej och go morron!)
 
Nu ska jag fixa skåp.
Ha en fantastisk dag!
 

Loppis fåtöljen

 
 
 
Ibland avskyr jag morgonen, idag gör jag de, när den vakna natten och för tredje natten i rad övergår i morgon och man har en sexåring som, låt oss säga, har väldigt bestämda åsikter om vad hon ska ha på sig och vi inte riktigt någon stans alls kommer överens. Efter en vaken natt är de en motig diskussion att ta. så. att.säga.
 
MEN, det löste sig, även idag, och vi gick hand i hand med glada miner till skolan.
 

Fåtöljen!
En dag i sommras ringer min mamma mig och säger att hon är på loppis och att hon där hittat en fåtölj med potential för 30kr.
De va inte mycket att tveka på, kände jag.
De dåvarande ladugårdsdoftande blå tyg den av klädd i avskräckte mig inte alls. Ännu mindre eftersom mamma sa att hon kan hjälpa mig klä om den.
Mamma är en sån som håller vad hon lovar och i veckan kom hon hit för att dricka kaffe och hjälpa mig med de lilla livet. Eller hjälpa och hjälpa. Det va nog snarare så att hon gjorde precis allt själv.
 
 
Men hon fixade det, så klart, gjorde hon de.
De är lite små pill kvar. Men den blev helt fantastisk, kanske ännu bättre än jag trodde den skulle bli där den stod i sitt blåa tyg och luktade ladugård.
 

Så nu har jag en fantastiskt fin kokboksfåtölj i köket. Precis som jag tänkt.
 
Fredag, de innebär yoga, underbart och jag har sett fram emot de sen förra veckan!
Dock så borde jag innan dess verkligen, och då menar jag verkligen ta tag i hemmet som renoveras lite här och lite där och därför är stökigt som bara den, med en klädhög som ropar på mig, och golv som behöver skuras.
De finns bara en sak att göra med två barn och ingen sömn på tre nätter.
Man ringer Mikaela och ber henne komma hit och dricka kaffe istället så jag inte kan ta tag i nått.
 
DE ENDA RÄTTA!
 

RSS 2.0