Lycka




Igår blev staketet klart & idag drog vi,något spontant sådär, igång de som va Elsas rum. 


Och man kan ju inte låta bli att så hemskt mycket tycka om dessa gamla hus som är fulla av överraskningar. 
Jag skrek av lycka när jag hittade ännu ett fint gammalt trägolv under plastmatta & annat mög. 
Yeey!!!

Land

 
 

Där under körsbärsträdet, de är ett fin ställe att sitta och filosofera och drömma och prata staket med mannen och njuta av att ytterligare ett projekt blev precis sådär fantastiskt bra som vi hade tänkt, om inte bättre ändå.

Utmed huset va de tidigare, tja, nått annat, smalare lite singel på en del och en annan va de öppen jord och kärleksört, enbart. Man ska ju egentligen inte alls ha land runt husgrund, men va tusan.. Jag har ju dragit ner på dom i alla fall. Breddat allt och lagt kantsten och en massa natursten och sen omsorgsfullt valt ut finigheter att få bo här hos oss i MatildeBerg.
 
 

Som rosen som bor i rostornen mannen snickrade ihop.
(som jag första va inne på att att måla vitt, men tog mitt förnuft till fånga) 
Tänk när trät fått gråna och rosen slingrar sig upp med sina pastell vackra blommor. Det sköra vackra mot de grånade trät, åhh genialt!
 En "mme alfred carriere" är det, rosen alltså.
Och daggkåpor och pion och hortensia (som inte alls samarbetar med mig tyvärr) och Clematis och stockrosor och annat smått och gott jag omsorgsfullt plockat ut på Halmstads plantskolor.
 

Det är lite lustigt dehär med vad jag faller för när de kommer till trädgård.
Att jag tycker saker är fina som egentiligen inte känns de minsta som jag.
Men jag tycker man blir så lycklig av alla dessa sköra fluffiga romantiska växter.
Men jag är långt ifrån klar, det är ju precis som med ett hus tycker jag, lite tjusningen att man ju just aldrig blir klar, utan att det med tiden får växa fram och ändra och forma sig efter dom som bor där.
Men våra land runt huset är hur som haver mer "oss". Så som vi vill ha det.
 Och jag blev så fasligt nöjd att jag bara kan sitta där under körsbärsträdet och va, just nöjd!

Hallen

 
 
Okej, hallen.
Projektet som bara växte och växte men som vi kände att jo, gör man de så ska man göra de ordentligt.
Det har satts igen väggar, öppnats upp andra. Målats allt. Precis allt. Golv, väggar lister. Allt.
Att renovera är alltid ett jobb. Men den som inte gjort de med tre barn vet lixom inte vad de är man går igenom.
Nått galet roligt, men som tar så mycket mer tid än vad man från början anade.
Men nu.
Nu har vi en hall som är precis så som vi vill ha den.
Men en klinkad groventré och lammullsfärgat trägolv i resten.
Och väggar så fräscha att de är nästan är oförskämt.
 

Och här, här har ni henne det var med denna dam det startade på sätt och vis.
Nyckelskåpet jag hittade på en av sommarens loppisar och som fick följa med hem trotts att jag inte hade en aning om hur de skulle se ut, mer än att de inte skulle se bra ut i den hallen som då var, eftersom den inte va snygg över huvud taget.
 
Är ni redo för en liten liten smygtitt?
Ok. Då kör vi.
 

Såhär va de från början.
Plastmatta och väggar som sett sina bättre dagar, fulla med nått oidentifierbar nyans av hundkennel.
 Med en liten fräsig bärande stolpe mitt i.
 
Och nu då..
 

Jo. Lite uppfräschat allt.
Det va inget superjäkla kul grej att lägga klinkers i ett hus med snea väggar och snea golv enligt min fina man. Men han gjorde det ändå så gladeligen.
 

De gamla trägolvet som jag tyckte va fasligt vackert och dolt under plastmattan, men inte i skick att va ofixat.
 

Men som vi valde att måla i den där mjuka lammullsfärgen.
 

Och skolplanschen på nervsystemet är jag så förtjust i att det inte är klokt!
 

Och en timmervägg hittade vi, bakom lager av tapet och väggar och historia så va den. Alldeles för snygg för att dölja.
 
Så, vi han klart till jul.
Och vi är så himla nöjda.
Det är ju svårt att fånga på bild, men jag ville ju dela med mig. Delad glädje är dubbel glädje, så är de ju.
 

Hittat en skatt

 
 

KOLLA!!!
Nått av de som ingår när man köper ett gammalt hus är ju inte bara knarrandegolv och knasiga förvaringsutrymmen utan skatter som denna.
Bakom en jäkla trist vägg dolde sig en fantastisk timmervägg med ett stycke historia i form av gammal gammal tapet, lager av god smak, som med årens trender dolts för att nu hittas.
Hur de går i hall projektet?
Jorå!
 

Kind of såhär går de.
Denna hall som består av virrvarr och som nu kommer indelas mer.
 
En groventre
Ett "rum" där dator och strykning äger rum.
och sen trappan upp och en trappa ner.
En del vanligt hallutrymme.
Nått sånt.
 
Något "rörig" och med en go villavillerkulla känsla.
men de går framåt, med tre barn i huset så får jag lov att säga att det går bra framåt.
Men barn kan man lixom inte räkna med att få ett smack gjort.
Men golvet är efter alla omgångar slip, pill och färg och annat klart. Vårt vackra vackra lammullsgolv som dolts i så många år är nu här för att stanna!
(japp, vi börjar i fel ordning, men vi va ju okristliga nog att skaffa barn innan bröllop också,
så vi jobbar väl tydligen så)
 
Idag tar renorveringen en liten dags paus för att åka till Smålänska skogarna på dop. Så nu ska jag fixa i ordning min lilla tjejliga som önskat lockigt hår och strumpbyxor (då är de fest vettö)
 

Tarmar & renovering

 
 
 
-Kolla mamma!
-Eh, ja kolla, Elsa va är det?
-Sånt som är där juuu (säger hon och pekar på magen)
 
Ibland är man ju bra dum, ser väl vemsom hellst att de är lite tarmar hon målat.
 
 
 
Denna helgen skulle jag nog vilja kalla helgen då hall No2 projektet startade. Och detta med att vi med mycket våld, lite skruvdragare och mycket kofot tog väck den där fabjulösa plastmattan som skulle se ut som ett gammalt golv, för att där under upptäcka ett riktigt gamalt trägolv, i ett skick som va bra mycket bättre än vad vi förväntade oss, men som kräver en del kärlek för att bli som vi vill.
 
 
Spännande, ellerhuuur!!
Och med tankar om marrakech design, ljusa trägolv, pärlspont och en släng svart.
Jo, i dom planerna går hallen just nu, men dedär vet man inte förän det står klart.
Det får växa fram och man får se vad som behöver framhävas och så vidare.
Hoppas du vill följa med på hall No2 projektet.
 
 

Walk in closet för barn


Ni minns kanske att jag för nån dag sen va täckt i färg, anledningen till det startade med ett gäng hyllor jag fick av min mamma.
Dom kan jag sätta upp i Selmas kattvind så hon får en lite större garderob, tänkte jag.
Tänkt och gjort, typ. Och projekt Selmas garderob va igång.
 
Selma som helst ville ha allt i rosa, fick sin vilja igenom när de gäller hyllorna och jag blandade till nån smutsrosa/gammelrosa nyans av lite burkar jag hade hemma.
 
Först såg historien ut såhär:
 
 

Bakom masonitskivorna hittade jag träväggen som GIVETVIS va för fin för att inte få se dagens ljus. Även lite tejp rester från bilder och ett Hello skrivet i blyets, eftersom huset för en herrans massa år sen varit fyra lägenheter tänker jag att detta mycket väl kan varit någons egna rum, ja, tänk de som nån engång haft som rum är numera walk in closet för en sexåring.
Som de kan bli.
Och som det blev:
 

Ny lampa för ljuset, vit färg som bara de höjde taket med några meter.
 

Längst in hittade jag timmerväggen med sådär grova underbara saker.
 

Selma och Elsa hjälpte ju till, därav de fantastiska resultatet. Deras arbetsinsats va intensiv och kort och lämnade en del efterarbete i form av färg fläckar på golv och annat spännande. Men delaktiga va dom, en stund i alla fall.
 
Och sådär vips så fick Selma sig en egen walk in closet, klart hon ska ha de, hon är ju ändå sex år barnet!
 

Elsa's nya lampa

 
 
Kommer ni ihåg att jag för ett litet tag sen slängde ut frågan om nån möjligtvis viste var jag kunde få tag på en fantastisk lampskärm?
Ännu mer fantastiskt är de ju när drömmar slår in.
Mamma skickade ett sms med en bild på DEN perfekta lampskärmen.
Hennes väninna Kristin som tittar in här ibland (hej hej Kristin!) hade sett att jag sökte, hittat DEN perfekta lampskärmen och dessutom på en loppis i Smögen om jag förstod de hela rätt.
Av nån anledning så känns det om möjligt ännu finare att den hittades just i Smögen, där jag har så många barndomsminnen ifrån.
Smögenlampan har nu under några veckor genomgått en förvandling från vacker lite bortglömt och vanlig till nått som ert ut att va Babsan och Christer Lindarws avkomma.
 
 
Den har varit med mig när jag druckit smoothie under körsbärsträdet och bläddrat lite i tidningar samtidigt som de gamla tyget, (som va himla ordentligt ditsatt vill jag lova,) försvann.
Den sprayades vit för att sedan pimpas så det stod härliga till.
 
 

 
Jag har en känsla att den gamla Smögenbon
(som jag tänker är en liten permanentad gråhårig söt gumma med förkläde)
hade satt sitt morgonkaffe i halsen om hon sett vad som blev av hennes gamla lampa.
MEN, jag är nöjd. Jag tycker den blev precis så som jag hade föreställt mig den om inte ännu bättre.
Hängandes där i Elsas rum och är fantastisk.
 
Och vad som är nästan ännu finare än lampan är att Kristin på en loppis i Smögen sprungit på den och tänkt på mig.
TACK!

 

Macarons

Jag är lite sen med den avancerade trenden att baka macarons i olika färger och smaker.
Jag vet varken hur det uttalas eller eller hur man gör. Men skam den som ger sig.
Såhär sju plåtar senare och lite klagandes på den fuktiga luften (maräng + fuktig luft är inte så bra vänner..) så blir de helt fantastisk mandelmaräng, men inte så snygga macroner. Jag jobbar vidare på de.
Annars bjuder denna lediga dag i mitt i veckan på firande av fina fina Ida, städnig av hus, besök av Sanna & Jens och gos med två prinsessor. Älskar att va ledig mitt i veckan, men vem gör inte de!! ☺
 
Att göra eget mandelmjöl däremot är ju fantastisk kul!!
 
Bästa provsmakerskan Elsa tycker att de är GOOOOT!!!!

Tänk va lite färg kan göra

Före



Efter



Tänk att lite färg kan ändra hjälpa så mycket!
De lilla livet är MYCKET ljusare både invändigt och utvändligt.
Det fattas tyg och lite annat roligt småpill innan jag kan tycka att den är helt färdig, men de går åt väldigt rätt håll iaf! ☺

Det har varit en väldigt bra söndag och en massa saker har hunnits med.
Nu skickade jag precis in en skoluppgift som legat och tyngt mina axlar dessutom.
Så nu kan jag somna riktigt gott om en stund och vakna med en massa energi till min favoritdag, MÅNDAG!


Lekstugan





Här sitter jag i mitt nystädade hus och syr små vimplar till flickornas lekstuga, medans mannen kollar på hockey och ungarna sover sågott.

Har folk de så på riktigt?



Mannen min sitter visserligen och kollar på hockey, en av två trollungar sover, den andra, stortrollet är övertrött och mest förbannad över att hennes "nattsockar" inte är rena.
Huset är, faktiskt, nystädat och jag fick såhär på kvällskvisten för mig att jag gillar att pyssla och sy.
De gör jag.
Men efter att maskinen krånglat för hundraelfte gången så svär jag mer åt dom jävla små vimplarna än jag tycker de är mysigt och roligt!



Här har ni en styck färdig liten lekstuge vimpel
 (jag anser mig numerva vara vimpelexpert,bara så du vet!) 
och en styck diskbänk med spis, eller vad som ska bli en diskbänk och en spis.
Det är varit liiite för kallt för att va ute och fixa med lekstugan, så, så mycket som möjligt som går att förbereda inomhus förbereds.. KUL!


Projektstart

Före



Efter



Tänk va mycket man hinner när man är uppe tidigt (sen att ja vill gå och lägga mig redan runt 18 är en annan 5a..)

Pluggade på fm.
Åkte till min kära granne och åt pannkakslunch och barnen lekte en massa.
Sen han jag även börja på projekt lekstugan.

Jag började idag med att måla väggar och tak VITT VITT VITT. Han tom med att måla två gånger
Sen har Leif dessutom sågat ett till fönster, så nu är de ljust och fint där inne.
Tidugar va det bara nån grundfärgshistoria som inte va så jätte spännande...
Detta kära lilla projekt är helt i min smak, litet och behändigt men kommer bli superfint när de blir klart.


De som nu är ett hål men som ska bli fönster.


RSS 2.0