Sommarbord

 
 

De va dags nu, tyckte jag.
Ut med vinterbordet, eller kistan rättare sagt, och in med sommarbordet.
Bort med pälsiga kuddar och mattor
(kanske mest för att Astrid, igen, hällde ut en kopp kaffe över den vita mattan som låg...)
 
 
Bordet hittade jag ju i Ruts hus och gav lite kärlek till.
Färgen är ljus ljus ljus ljus ljus pastell åt tja grön eller blå kanske. Jag blandade till den hej vilt och gick lös.
 
Våra golv. Våra "lammulls" golv som jag gillar så mycket.
Många kommentarer om ljust golv har de ju blivit. Mest innan vi valde att måla dom vita, sen är folk artiga nog att va tysta om de.
Och de gäller ju dom vita sofforna med.
Jag vet inte hur många "Tänk på att du har barn och att all skit kommer synas" kommentarer jag fått.
 
Ok, i min värld tänker jag då istället.
Är de inte bättre att skiten syns så man kan ta väck den, än att sätta sig i en smutsig soffa eller gå runt på smutsiga golv.
Lite olika sätt att se de bara.
Men jag har ialla fall inte tröttnat på mina lammulls målade golv ännu.
 

Första projektet

 
Samma dag vi flyttade in så startade även första projektet med vårt hus.
Eftersom det tidigare varit kennel med en massa glada boende så hade dom små pälsiga satt sina spår i trägolvet.
Och glad va väl jag för de eftersom de bara MÅSTE göras nått åt.
Leifs bror körde golvslip samtidigt som vi andra bar lådor och plockade upp.
 
jag skulle vilja påstå att första projektet, projekt vardagsrum, numera är klart.
Golv har slipats och målats (med allt va de innebär)
Tak och väggar har målats (med allt vad de innebär)
Nya lister har kommit på plats (vilket inte va de enklaste med lutande gamla golv)
Nya fönsterbrädor, (som då kom på plats förra veckan och med de va allt done.)
 
Jao, allt är nog nytt närmare bestämt.
Och en fantastisk lounch del har skapats i en del av vardagsrummet.
Och de blev precis så som jag tänkt, om ändå inte lite bättre.
 
Före bild
(eftersom vi va så ivriga att komma igång togs de ingen bra, så denna från huskatalogen får duga)
Efter.

Ett rum i vitt, jopp, precis exakt så som jag drömt om
 
Bordet, ja det hittade jag hos Rut 
En smula vattenskadat och trött på livet, men med kärlek och färg, som jag blandade till själv och blev himla nöjd med, så har de lilla bordet fått nytt liv och en andra chans.
 
 

Och med detaljer som gör än glad långt in i magen. Ernst ljusstaken vi fått i bröllopspresent som blev fylld med strandfynd från årets första stranddag
 

Armband bla. från Elsas första utlandssemetser på Cypern.
 
Jag väntade ett tag med att lägga upp bilder, för kuddarna jag spanat in är ju inte på plats och du vet annat sånt lull lull va inte klart, med de blir hellre aldrig klart.
Det finns hus som blir de. Färdiga och klara.
Jag vill ju inte ha ett sånt hem.
Vårat casa kommer aldrig bli klart. Vi blir aldrig klara med varann.
Det är de som skapar de där levande hemmet jag vill ha, som ständigt lever och inte blir klart, färdigt och slut.
 
Man börjar projekt, och man avslutar dom, de där halvdanna med lister som saknas och halvmålade väggar, det är inte samma sak.
Du som vet vad jag menar vet vad det handlar om.
Kärleken till det gamla, värdet av knarrande snea golv.
Och vi har det vi sökt
Vi är hemma!
 

Plantering och Historien om Rut's hus

 
 
Nu är de på riktigt, den så kallade vardagen är här.
Selma går på förskolan en sväng på dagarna och lär känna sina blivande klasskompisar innan vi tar sommarlov hela gänget. Elsa, jag och Astrid vi njuter av dagarna till fullo. Idag har vi ätit frukost i en och en halv timme...
Jo, EN OCH EN HALV!
 
Jag har ju lärt barnen att man sitter kvar och väntar tills alla är klara.
Men det är ju lite drygt när regler även gäller vuxna.
Elsa gillar att äta, länge länge länge, och min dag brukar inte alltid innehålla en och en halv timmes frukostar.
men hon kan dedär med att njuta den ungen.
 
 
Efter den lilla frukosten
(som också gärna enligt Elsa ska va nått i stil med vad en maratonlöpare käkar, ägg, muslie, gröt, frukt, yoggi, macka... Hon vill oftast ha de jag äter, så de är bara att föregå med gott exempel)
 
Som sagt, efter frukost begav vi oss ut i vårsolen som letat sig fram, för att plantera.
Vi hade ju fått paprika, chili och bifftomat av Emmas snälla lilla mamma Lene, av Selma även kallas "DanskLene"
(Emmas pappa kallar hon "SvenskÅke", tja, det blir ju en viss tydlighet i nationalitet på detta sätt iaf)
 
TACK snälla för detta, jag hoppas att vi kan bjuda på tomat till kaffet när ni kommer för att plocka körsbär i sommar!
 

Elsa var tydlig vad som skulle va i vilken kruka och hur det skulle vattnas, vilket jag då inte hade hundra koll på, men som tur är, så är de varmt i vårat uterum/växthus.
 
 
 
Dom underbara krukorna är från Rut's hus.
 
Detta hus som jag ännu inte berättat om, denna skatt.
Här är historien:
 
Jag och två vänner i Slättåkra blev varse om ett hus som skulle rivas, ett litet litet hus långt ut i skogen som lämnats och övergetts. Med mat kvar i de som en gång va en kyl, men kaffekoppen på bordet och sådär plötsligt bara övergetts. Ett hem som precis alla hem har så mycket att berätta.
 
 Fullt med skit och bröte, skulle kanske de flesta säga.
Fullt av kärlek och skatter, skulle jag då säga.
 
För bland grejer och bråte fanns de dom mest vackra saker.
Som krukorna. Jo, testa själv att leta reda på riktigt gamla vackra terrakotta krukor som berättar en historia, en historia om vad som under så många år varit planterat i dom, växt och fått liv. Och som fallit i glömska men nu hittat tillbaka till.
Inte bara de, utan en massa massa annat helt underbart fanns det i Ruts hus.
 
Det är ett av mina stora intressen,
Skattjakt.
Hitta såna där gamla ting med en massa historia. En historia jag kanske inte alltid vill veta, för visst är de nått visst i att få fantisera ihop den själv, och drömma sig bort.
 
Den största delen av vårat hem är byggt av historia.
Viss historia behöver snyggas till på de mest smakfulla sätt. (av mig då, givetvis!)
Annan, som terrakottakrukorna, berättar den alldeles perfekt historia helt själva.
 
Historien om Ruts hus. Ja, den är återkommande. Hon dyker upp lite varstans. Så vill jag ha de, levande, med historia. Så bygger man ett hem.
 

RSS 2.0